Rakel Vrede från Malmö möter Sara Vallén i Lund

Cecilia Sahlström
Barnsoldaten
(Saga Egmont)

Först kom en ny deckare och polisroman i Cecilia Sahlströms nya, andra serie med polisen Rakel Vrede i Malmö, jag skrev då följande kortrecension:

Cecilia Sahlström har länge skrivit en serie polisromaner – med en kvinnlig polis i Lund/Malmö – som hör till det mest realistiska jag läst vad gäller den svenska polisgenren.

Hon skriver nu också en ny polisserie, ”Barnsoldaten” (Saga Egmont) är andra titeln, som väl måste vara mindre realistisk. Eller?

Den nya serien är spännande och intressant av  andra skäl. Dels huvudpersonen: polisinspektör Rakel Vrede, något över 50, kompetent men folkilsken, omöjlig att vara kollega med (liksom tvärtom) och ja, så neurotisk att det är en gåta att hon kunde bli och kan fortsätta vara polis.

Dels också: den sociala tråden. Här framgår den redan av titeln och omslagets unga kvinnoansikte. Inspektör Vrede följer med polisens människohandelsgrupp till en rivningskåk i Malmö.

Där hålls kvinnor i små, små rum. En ung flicka med mörk hy förs ut på bår. Ska hon överleva? Och vem är hon?

Cecilia Sahlström / Emma Olofsson
Offerlamm
(Bokfabriken)

Men knappt hade jag hunnit skriva ovanstående recension förrän en ny deckare och polisroman kom i Cecilia Sahlströms föregående, första serie med polisen Sara Vallén i (mestadels) Lund, jag skrev då också följande, kompletterande recension:

”Offerlamm”, den nionde titeln i serien, skrevs fyrhänt med en annan deckarförfattarinna, Emma Olofsson.

Och här händer något oväntat: Rakel Vrede tar polisbilen från sin serie i Malmö till polisen Sara Valléns serie i Lund för att ingå i dennas polisteam.

Men oj! Hur ska detta gå, när den trilskandes, gör som hon vill-polisen Vrede får den strikta, följa alla regler-polisen Vallén som chef?

Inget vidare, först. Fast riktigt bra, efter ett tag. Undrar om inte detta är bokens huvudsyfte: visa att en frifräsare både fungerar och blir till nytta i ett kollektiv, om chefen begriper det.

Huvudtråden, vetenskapligt-medicinskt, har jag lite svårt för. Sahlström tar i mer än hon brukar, berättelsen är däremot en varm och fin skildring av fattiga flyktingar/invandrare.

Det börjar med att en av dem, en kvinna, hittas död i vattnet vid Dalby stenbrott. Självmord? Mord? Varför?

PS. Tyvärr måste jag sist sätta en bock i kanten. Boken hade behövt en mer skarpögd redaktör.

Bengt Eriksson
Bägge recensionerna, här något omskrivna, publicerade i Opulens / Magasinet Konkret.