Nora Sand, frilansjournalist, gräver i vad som egentligen hände på den där Englandsbåten

Nej, ”Sanningen”, alltså serien på TV 4, tog sig aldrig. (Nu bortser jag från att vissa detaljer i Camilla Ahlgrens  manus påminde väl mycket om vissa detaljer i Tina Frennstedts deckar/polisromaner, om detta har Deckarlogg skrivit tidigare.) . TV-serien började sådär, fast min hustru tyckte mer om den i början än jag, och den lyckades... Continue Reading →

Till Istanbul (1): Den turkiske detektiven (på SvT Play)

Istanbuls katter har huvudrollen. De syns överallt. Katterna tittar in i bildrutorna, sitter här och var på gatorna, någon matar dem liksom i handlingens förbifart. Många katter bor också på polisstationen och när poliserna pratar hörs jamanden från katterna. Det här är alldeles sant. Helt realistiskt. Istanbul vimlar av några hundra tusentals katter, tama som... Continue Reading →

P.D. James (1920-2014) och kriminalkommissarie Dalgliesh, än och än en gång

Så har Säsong 2 satt igång med filmatiseringar av och om ”Dalgliesh”, alltså P.D. James brittiska polisromaner och polis. Sett första avsnittet hittills (igår kväll) och vad tycker jag? Ungefär som jag tyckte om Säsong 1 faktiskt. Inspektör Kate Miskin/Carlyss Peer och kommissarie Adam Dalgliesh/Bertie Carvel. Fast detaljerna gillar jag: de noggrant valda detaljerna från... Continue Reading →

Vardagsspännande kriminalitet

Karin Wahlberg En god man (Albert Bonniers förlag) Vardag. Såg att Karin Wahlberg reagerade på den beskrivningen. Att hennes romaner skulle vara nånslags vardagsdeckare. Det lät alltför tråkigt, tyckte Wahlberg. Men så är det inte. Ordet vardag är varken tråkigt eller nedsättande. Utan tvärtom: högre betyg går knappt att få. Karin Wahlberg skriver allt bättre. Hon... Continue Reading →

Kurt Wallanders musiksmak, från klassiskt till rock (eller tvärtom)

Hur musik blivit en självklar referenspunkt för deckarhjältar, att musiken allt oftare hjälper till att placera dem i samhällsklass och annan bakgrund, låter ana deras åsikter, om politik och medmänniskor, det har intresserat mig länge (eftersom jag ju är lika intresserad av både musik och deckare). Till deckaressäboken "I neonljusets skugga" skrev jag till exempel... Continue Reading →

Håkan Nessers detalj

Ett kort tillägg till gårdagens recension på Deckarlogg av Håkan Nessers senaste skönlitterära roman, polisroman och deckare, "Den sorgsne busschauffören från Alster" (Norstedts). Om Nesser som stilist. Det har han alltid varit, en författande stilist, men på sitt eget sätt... *** Följande detalj är så liten att den inte finns. Eller för att vara exakt:... Continue Reading →

Februari och verkligen vinter, mörkt vid fyra, meterhöga snövallar och vinden blåser kallt som fan

Giles Blunt Fruset offer Övers: Sandra Gustafsson / Lars Rambe (Hoi förlag) Jag har läst – i betydelsen läst om – polisromanen ”Fruset offer” av Giles Blunt. Redan 2003 kom boken på svenska första gången och nu ges den ut igen i pocket och nyöversättning – antagligen med anledning av att TV-serien ”Cardinal”, byggd på... Continue Reading →

Från vinterns istappar på telefonledningarna till vårens svarta superknott

Efter att TV-serien ”Cardinal”med kriminalkommissarie John Cardinal och hans nya poliskollega Lise Delorme i den lilla staden Algonquin Bay i södra Kanada börjat visas på C More – en bra deckarserie så se den om du inte gjort det! – har nu också de polisromaner av kanadensaren Giles Blunt som TV-serien bygger på börjat ges... Continue Reading →

En WordPress.com-webbplats.

Upp ↑