Mänskligt och psykologiskt mys

Louise Penny
En ljusets lek
Övers: Charlotte Hjukström
(Modernista)

Kanadensiskan Louise Penny är min favorit av alla deckarförfattare – de är många och blir allt fler – som skriver landsbygdsdeckare, cozy crime och mysdeckare i Agatha Christies anda.

Pennys senaste och sjunde deckare i svensk översättning, ”En ljusets lek”, utspelar sig liksom de föregående i och kring den lilla byn Three Pines – ja, så liten är byn att den inte finns på någon karta och måste vara svår att hitta till – i Quebec.

Louise PennyKommissarie Armande Gamache, chef för Quebecpolisens mordrotel, återkommer förstås, liksom byns övriga invånare – den här gången främst de bägge konstnärerna Clara och Peter.

Ett slags återseendets glädje, varje gång jag läser en ny Louise Penny-deckare. Också en variant på det slutna – eller halvslutna – ”rummet”: byn Three Pines är liksom isolerad från omvärlden, när invånarna vill, men har ändå kontakter med omvärlden, när någon invånare vill det.

Som i den här berättelsen, där Clara Morrow plötsligt – efter alla dessa år – får göra sin första separatutställning på Musée d´Art Contemporain i Montreal. Efter vernissagen blir det fest hemma hos konstnärsparet Clara och Peter i Three Pines – då hittas ett lik i deras trädgård.

Louise Penny berättar långsamt och stämningsfullt. Graden av action är väl typ 0,5. Men här finns desto mer av känslospel mellan personerna, av mänskligt och psykologiskt  samröre. Så bra personskildringar att man = jag utvidgar bekantskaperna med de redan bekanta och lär dessutom känna de nya personerna riktigt bra.

Också de flitiga diskussionerna om konst – inte minst om konstnärer kontra konstkritiker och konsthandlare – uppskattade jag mycket i ”En ljusets lek”.

Deckarlogg 2Bengt Eriksson

Annonser

Andra genomgången av kriminallitterärt i Skåne: 5) Kristian Lundberg

Den här delen av min nya genomgång av kriminallitterärt i Skåne hänger nära ihop med förra delen, som handlade om Fredrik Ekelunds senaste deckare i samma miljö – alltså Malmö.  Har du inte läst den texten så läs gärna den först.  Klicka HÄR. 

***

Nog måste det gå att skriva en mer verklig polisroman om Malmös kriminalitet (tänk på det som media förmedlar, det är med)? Om hur kriminaliteten uppstår, vad den beror på, vilka följder den får.

De-som-skall-doAlltså det Kristian Lundberg försökt göra i ”Malmösviten”, som efter tio år nu avslutas med den femte delen, ”De som skall dö” (Bladh by Bladh). Och detta trots att Lundberg sällan eller aldrig skildrar några människor.

Han beskriver Malmö som stad, hur staden varit och blivit.

En enda person får en utförlig beskrivning: den avdankade, nedgångne, åldrande kriminalkommissarien Nils Forsberg, chef för gruppen Extra Ordinära Utredningar. Men ändå, direkt när Lundberg nämner en gata eller en händelse, så syns människorna på gatan i Malmö, inför läsarens ögon.

Han målar = skriver med en lika bred och stor pensel i sin nya roman: hoppar hit och dit, blandar in händelser från tidigare romaner, det lilla och det stora, superrealism och abstrakt.

Det blir en Guernica-fresk över Malmö.

”De som skall dö” är väl inte ens en polisroman, för dem som vill läsa regelrätta polisromaner. Men härmed har Kristian Lundberg avslutat den skarpaste kriminal- och samhällsskildring som skrivits om Malmö idag.

Deckarlogg 2Bengt Eriksson
Publicerat i YA/KB/TA

Andra genomgången av kriminallitterärt i Skåne: 4) Fredrik Ekelund

Som jag önskar att ”Natten undrar vem jag är” (Lindelöws) – den sjätte polisromanen/thrillern som Fredrik Ekelund skrivit om kriminalpoliserna Hjalmar Lindström och Monica Gren – hade börjat där den slutar.

EkelundI slutet har han skrivit in ett ljus och ett hopp för framtidens Malmö.

Och först då tillåts några av personerna, två flyktingar och en svensk, att vara människor med flera motstridiga lager av känslor.

Tidigare har Ekelund låtit personerna i sin berättelse om människor i Malmö – troende och inte troende flyktingar, en flitigt studerande ung flykting, hans kriminelle bror, främlingsrädda svenskar, inklusive polisen Hjalle – prata som på facebook/twitter: så stereotypt och förbestämt att de aldrig blir annat än just stereotyper.

Nog måste det gå att skriva en mer verklig polisroman om Malmös kriminalitet? Om hur kriminaliteten uppstår, vad den beror på, vilka följder den får…

Forts…

Deckarlogg 2Bengt Eriksson
Publicerat i YA/KB/TA

Denna egenartade Ulla Bolinder

Eget bildUlla Bolinder
Övrig händelse
(BoD)

Förra gången jag recenserade en deckare av Ulla Bolinder, det var i fjol och då gällde det e-boken ”Kontroll” (Recito), tyckte jag att Bolinders kollageteknik inte fungerade lika effektivt längre och undrade om hon inte skulle börja varva också med gestaltande kapitel.

Fel av mig. Eller åtminstone så tyckte Ulla Bolinder tvärtom. I sin nya deckare renodlar hon och poängterar än mer sitt eget, speciella sätt att berätta en kriminalhistoria.

”Övrig händelse” har blivit en nästan övertypisk Ulla Bolinder-deckare.

Miljön är – som så ofta, känns det – någonstans på svensk landsbygd, en trakt med både fastboende och sommargäster.

Ulla BolinderSå händer något. En tioårig flicka cyklar hemåt från skolan – och försvinner. Och människorna i trakten reagerar, både de närmast berörda och de på längre avstånd.

Bolinder låter dem berätta och återberätta och uttrycka sina åsikter i jag-form, såväl om försvinnandet som om varandra, inte minst.

En polis noterar och kommenterar. Här finns också utdrag ur en ”trådgårdsdagbok”. Dessutom korta vittnesuppgifter, mer eller  mindre allvarliga, än mer realistiska och än mer fantasifulla.

Allt detta varvas.

Ingenting händer, egentligen. Då när det händer, alltså. Utan spänningen skapas av kontrasten mellan personernas olika utsagor. Och detta skapar spänningen, ja, faktiskt, trots att ingenting som händer gestaltas.

Kriminalberättelsen blir högst speciell och särskilt får man ju ett nära nog kalejdoskopisk porträtt av personerna. Olika porträtt, så som olika människor får olika  intryck av varann.

Det här är Ulla Bolinders paradgren. En unik deckarförfattare, ingen annan svensk deckarförfattare skriver så här.

Och när hon lyckas som bäst – vilket hon alltså gjort med ”Övrig berättelse” – är hon också en av Sveriges främsta och mest läsvärda deckarförfattare.

Så skärp er nu, alla Sveriges större förlag och även mindre fast etablerade bokförlag. Skriv kontrakt med Ulla Bolinder så hennes böcker kan få ordentlig marknadsföring och distribution. Och så hon slipper betala själv för print om demand-utgivning.

Både hon – och ni, svenska deckarläsare – förtjänar mer än så.

Deckarlogg 2Bengt Eriksson

 

Andra genomgången av kriminallitterärt i Skåne: 3) Olséni & Hansen

(Christina) Olséni & (Micke) Hansen, kända från mysdeckarserien ”Mord i Falsterbo”, har nu skrivit den ännu mysigare pusseldeckaren ”Ester Karlsson med K” (Bokfabriken).

EsterNy miljö: bostadsrättsföreningen Lärkan i Lund.

Där bor Ester Karlsson med sin kakadua Roland och när husets vaktmästare hittas död – mördad givetvis – förvandlas Ester till föreningens nyfiket privatspanande Miss Marple.

Charmigt, mänskligt och lite lagom spännande. I förbifarten lyckas Olséni & Hansen förmedla stämningar från några lundensiska miljöer, som domkyrkan och apoteket Svanen.

”Ester Karlsson med K” är väl starten på en ny serie, hoppas jag?

Forts…

Deckarlogg 2Bengt Eriksson
Publicerat i YA/KB/TA

Andra genomgången av kriminallitterärt i Skåne: 2) Dan Nilsson

Dan Nilssons debutdeckare, ”Bevakaren”, kom för ett par år sen. Där introducerades den privatspanare som gav titeln åt boken.

Dan NilssonI ”Jag följer dig” (Hoi förlag) återkommer den privatspanande bevakaren, Niklas Lund, på permission från fängelset. ”Bevakaren” har nu fått hjälp av ”Spanjorskan”, också privatspanare.

Fängelse? Sitter inne?

”Jag följer dig” har blivit en så ordagrann uppföljare att jag undrar om inte nytillkomna läsare kan sakna förhistorien?

Tråkigt i så fall, eftersom Nilsson är bra på att driva upp spänningen. Det handlar om dagens moderna företagskultur – på liv och död.

Mordgåtorna för polisen, bevakaren och spanjorskan till Eslöv, Lund, Malmö och Löderup. Med några få beskrivande meningar placeras såväl personerna som läsaren i miljöer som känns igen och blir verkliga.

Deckarlogg 2Bengt Eriksson
Publicerat i YA/KB/TA

Andra genomgången av kriminallitterärt i Skåne: 1) Anders de la Motte

Efter sommarens genomgång av skånska deckare har det kommit så många fler deckare som utspelar sig i olika skånska miljöer att det krävs ännu en genomgång. Den här gången börjar det på Söderåsen i nordvästra Skåne, på några platser med fiktiva ortsnamn.

Fast i prologen till sin nya, andra årstidsdeckare, ”Höstdåd” (Forum), poängterar Anders de la Motte att orter som Nedanås, Mörkaby och Änglaberga, liksom det nedlagda stenbrottet, inspirerats av – ja, ”finns” i – författaren hemtrakter, alltså i Bjuvs, Åstorps och Svalövs kommuner.

Anders de la motteOch det märks, det känns.

För allra bäst är de la Mottes miljö- lika med naturskildringar av hösten och skogen. Och mer än så: hans sätt att förmedla känslan av höst i naturen.

”Höstdåd” innehåller också en välberättad, spännande kriminalhistoria – eller två.

Anna Vester, som hösten 2017 flyttat – ja, flytt – ner från Stockholm och blivit polischef i Nedanås, utreder ett misstänkt dödsfall som visar sig hänga ihop med ett annat dödsfall för tjugosju år sen.

Nästa del av Anders de la Mottes årstidsserie lär förresten utspela sig på Österlen, då det blivit vinter.

Forts…

Deckarlogg 2Bengt Eriksson
Publicerat i KB/YA/TA