Häromdagen kunde duon Lisas ta emot en Grammis i kategorin ”Årets folkmusik”. Gratulerar! Så här skrev jag i min recension av det Grammisbelönade albumet.
Lisas
Etiam
(Gentle Music)
Inte ofta jag får använda skolkunskaperna i latin. Titeln på duon Lisas nya och andra album, ”Etiam”, kan betyda också och även, sedan eller mer.
Om ens öron var med på den tiden då det ansågs att dragspel och violin inte kunde spela ihop, särskilt inte i svensk folkmusik, är Lisas redan i sin existens en intressant, spännande och bra duo.
Lisa Rydberg, violin/viola, och Lisa Långbacka, pianoackordeon, samspelar så nära, i och kring varann att instrumenten verkar gjorda för duettspel (inte minst svenskt och folkmusikaliskt).
Om Lisas nu spelar folkmusik? Snarare att de skapar musik i ett mellanrum, på vägen från svenska folkmusiktraditioner till västerländsk konstmusik.
Deras musik blir stämningsfull, nyansrik och stilla utifrån, nästan alltid, en meditativ, melankolisk botten. Lite dystert men med CD-titelns förväntan om något och mer.
Andligt? Ja, eventuellt. Lisa Långbacka har ett sätt att lägga till och hålla kvar underliggande toner så att hennes dragspel förmedlar känslan av en kyrkorgel.
Alla stycken/låtar/spår utom tre – två av klassiske kompositören Henry Purcell och en av fiolspelmannen Pers Hans Olsson – är komponerade av endera Rydberg eller Långbacka. Till varje spår finns en kort formulering, en enda mening, som karaktäriserar musiken.
Som Viridis (mina översättningar från engelska: ”Sökande efter en oas i tiden av pandemi”), Skirheten (”I allting finns både en ömtålig och en stark sida”) och Happy New Hugo (”Till en älskad pojke som tillbringade sin första nyårsafton på BB”).
Det jag läste ledde mig rätt in i varje musikstycke, fick mig att genast höra inte bara det stilla och melankoliska utan nyanserna i musiken. Som att Hugo-låten är glad! Och samspelet mellan skirt och starkt i Skirheten.
Titelspåret Etiam avslutar som en psalm av hopp om något mer och annat. Inte blott detta och nu utan också sedan och då: livet som går vidare. Ett fint, vackert och tankfullt album.
Det tankfulla syftar både på Lisas musik och recensenten.
Bengt Eriksson
Publicerat i Hifi & Musik
Deckarlogg 
Lämna en kommentar