Först några spridda tankar: Nog är det både intressant och lite märkligt att TV4:s Kalla fakta numera gör det journalistiska jobb som SvT:s Uppdrag granskning tidigare gjorde och borde göra. Vad har hänt? Vad beror det på? Skrev nedanstående på Facebook… Två saker angående public service-utredningen: 1) Regeringen tänker alltså inte skicka bödeln på SvT/SR... Continue Reading →
Torsdagskrönika (ännu en) om den fortfarande pågående debatten om dagens kultursidor (de som ännu finns kvar).
Om dagens kultursidor (och det snabba eller mer långsamma avskaffandet av dem) har jag skrivit ett antal gånger. Bland annat HÄR (om hur jag skulle göra ifall jag hade råkat vara kulturchef/redaktör på någon lokal tidning) och HÄR (om olika sorters kulturbevakning kontra klick på nätet). Men debatten fortsätter både på sociala medier och nu... Continue Reading →
Torsdagskrönika: Från att ha ansetts vara kulturpopulist anses jag nu vara kulturelitist
Kioskdeckare och poesi var de första sorters litteratur jag läste och växte upp med. Så brukar jag säga. Att raljera en smula men också till 99 procent sant. Kioskdeckarna på min pappas nattduksbord och poesin som jag faktiskt inte minns hur och varför jag började läsa. Vet och minns bara att jag gjorde det. Kulturpopulisten... Continue Reading →
Om jag vore kulturredaktör eller Några tankar och åsikter om de kultursidor som jag medverkar på
Igår länkade jag till min krönika om dagstidningarnas ledarsidor, inte minst eller snarare särskilt ledarsidorna i de landsortstidningar som är ensamma i sitt spridningsområde. Inte helt populär den krönikan när den publicerades, ett par år sen, men allt fler läsare av sin lokaltidning verkar nu reagera och instämma. Läste du inte den texten igår så... Continue Reading →
Krönika: Vad ska ledarsidor vara bra för?
Så många gånger som jag slår upp dagens tidning och en ledarsida skriker emot mig. Ja, ordagrant SKRIKER! I allt större avsaknad av konkurrens från andra dagstidningar och särskilt på landsorten lokala tidningar och ledarsidor med olika politiska färger blir den nu enda ledarsidan allt mer av en megafon. Och det kan tilläggas: en skrikande... Continue Reading →
Deckarloggs torsdagskrönika: Print on demand, vad ska det vara bra för?
Jag gillar Pod, alltså Print om demand. Så det är inte det. Men vad ska Pod vara bra för? Ju i grunden en jättebra idé. Aldrig trycka fler exemplar av en bok än vad som behövs. Inga kostsamma lagerutrymmen. Inga förlustaffärer på rea. Framför allt inga slängda (brända?) böcker för att ge plats åt... Continue Reading →
En verkligt diktad bro från sorg till försoning
Nike MarkeliusEn bro av sorg(Ordfront) ”Till minne av min mor Katrin” läser jag på försättsbladet. Då har jag redan tidigare, på baksidan av omslaget, läst att ”En bro av sorg” är en bok som Nike Markelius skrev efter att hennes mor gick bort 2021 ”utan att vi hunnit försonas medan hon ännu var i livet”.... Continue Reading →
Musikextra: Kriget på skivtallriken
Det uppstod en liten diskussion på Facebook om den svenska gruppen Trettioåriga Kriget, som flera gånger förr, så jag letade upp den här texten. Vissa inom 70-talets progressiva musikrörelse var nära nog illiterata vad gällde låttexter. Tyvärr. Trettioåriga KrigetKrigssång (CBS 1976)Omslag: Johan Gullberg (teckningar efter Thomas Johanssons fotoförlagor) Hårdrock? Kunde ha blivit det, om de... Continue Reading →
Krönika: 1) AI för ljudböcker 2) samhällsklasser, författare och recensenter
Nu har Storytelbörjat testa olika AI som uppläsare av ljudböcker. Här och var har det skrivits lite om det redan. Och Deckarlogg måste då förstås in och lyssna, höra hur det kan låta. Gör det du också! Så här går det till. Du öppnar Stortytels sökfunktion, där skriver du in AI Voice Switcher och får... Continue Reading →
Krönika om två deckardebatter: 1) seriedeckare och 2) manliga huvudpersoner/karaktärer i deckare
Den här veckan har det pågått två debatter om deckare i Facebookgruppen ”Vi som älskar ljudböcker”. Ja, de pågår väl än. Sånt gillar Deckarlogg. Att debattera är bra. Den ena deckardebatten handlar om serieromaner, alltså deckare på deckare på deckare i en serie. Ett vanligt sätt att skriva för deckarförfattare – och även för författare... Continue Reading →