Två gånger dagens brittiska noir

Cara Hunter Hela sanningen övers: Jan Risheden(LB Förlag) G.R. Halliday Ner i mörkret övers: Gabriel Setterborg (Modernista) Följande romaner är två typiska exempel på den krimi som skrivs i dagens Storbritannien. Eller för att vara mer noga: två olika exempel. Dels på engelsk och dels skotsk krimi från 2020-talet. Cara Hunter skriver ettrigt, i likhet... Continue Reading →

Deckarakademinominerat 2020

Så har Svenska Deckarakademin nominerat årets bästa svenska respektive översatta deckare. Dessutom har Deckarakademin i år, det är första gången, nominerat fem stycken svenska deckardebutanter. Här är samtliga: Svenska: Tove Alsterdal: Rotvälta (Lind & Co) E.L. Dezmin: Mig skall intet fattas (DareMe Publishing) Stina Jackson: Ödesmark (Albert Bonniers Förlag) Kristina Ohlsson: Stormvakt (Forum) Christina Wahldén:... Continue Reading →

Deckarfestival på allvar

Hit skulle man ju vilja återvända någon gång. Kanske nästa år, alltså 2021, då Theakston Old Peculier Crime Festival i Harrogate, Storbritannien hoppas kunna arrangeras som vanligt igen. I år ställdes deckarfestivalen in på grund av du vet vad, som en liten kompensation kan hen som vill istället lyssna på inspelningar från tidigare deckarfestivaler med... Continue Reading →

Poliser i gotländsk skräck

Maria Grund Dödssynden (Modernista) Maria Grund – ännu en svensk deckardebutant – har skrivit en polisroman som hon fyllt till brädden. Miljö: Gotland. Fast ön får vara anonym och jag förstår det, annars kunde författaren ha fått uppretade öbor på sig. De utredande poliserna är två, bägge kvinnor och båda med privatliv där de förstås... Continue Reading →

Denise Mina gör något hon aldrig gjort förut

Denise Mina Verkliga brott Övers: Boel Unnerstad (Modernista) Denise Minas nya deckare/thriller ”Verkliga brott” är annorlunda. Det vill säga skiljer sig helt från Minas genomslagstrilogi om och från stadsdelen Garnethill i Glasgow och hennes senare deckar/thriller/polisromanserier om och med huvudpersonerna Paddy Meehan respektive Alex Morrow. ”Verkliga brott” är knappast noir, i så fall en nyans... Continue Reading →

Det mörka Skottland

”Tartan noir” brukar modern skotsk deckarlitteratur kallas, ungefär ”skotskrutigt mörker” på svenska. ”Tartan” heter ju de mönstrade tyger som används till kiltar. Ian Rankin kom på benämningen. Amerikanen James Ellroy skulle signera en av sina deckare och skotten Rankin presenterade sig som författare av ”tartan noir”. Ellroy skrev till ”The King of Tartan Noir” i... Continue Reading →

Deckarloggbäst februari 2020

Marianne Cedervall När sista strofen klingat ut (Lind & Co) Det lackar mot jul i Mullvalds socken på Gotland. En släktforskare letar spår efter sin gammelmoster, missionären, Dagny. Hon försvann gåtfullt i början av 50-talet och nu vill någon att omständigheterna kring hennes försvinnande ska förbli en hemlighet. Marianne Cedervalls Anki och Tryggve kan givetvis... Continue Reading →

Blodig januari i Glasgow

Alan Parks Blodig januari Övers: Gabriel Setterborg (Modernista) Med debuten ”Blodig januari” skriver Alan Parks in sig som efterföljare till William McIlvanney (grundaren av Tartan noir-genren) och Denise Mina. En ung kvinna blir vid stadens busstation ihjälskjuten av en tonårspojke, som efteråt skjuter sig själv. Så börjar Parks skildring av 70-talets Glasgow: de rika på... Continue Reading →

En WordPress.com-webbplats.

Upp ↑