Jag fortsätter att läsa Galagoboken – för en recension i Ystads Allehanda – där Rolf Classon skriver om tidskriften Galago, förlaget Tago och sig själv – och så mycket annat och annat och annat att det svindlar för ens ögon, ja, liv när man läser. Bland annat finns här ett par sidor om norske författaren... Continue Reading →
Barnrysare som blir bladvändare
Jag tycker mycket om att både läsa och recensera svensk spänning för yngre åldrar, från barn och uppåt. För det finns så mycket som är så bra i yngre spänningsböcker av alla olika former och undergenrer. Är det som skrivs i Sverige särskilt bra? Vet inte, jag har tillräckligt koll på ungdeckare och annan krimi... Continue Reading →
Piraten, Bombi Bitt och jag står staty (och inte minst katten Skorpan)
Alltså inte min grej egentligen när det handlar om konst. Men min avoga inställning bidrar nog till att jag tycker desto mer om den här statygruppen – eller om det är en skulpturgrupp? De fyra figurerna överraskade – ja, överrumplade – mig redan vid avtäckningen och ännu mer förtjust blev både jag och min hustru... Continue Reading →
På konstrundan: Rose-Marie Qvarfordt och Bo Hultén
ESPERÖDS HERRGÅRD, KIVIK. Att åka runt och intervjua inför konstbilagan är väl ungefär som att vara rörmokare. Man får ha plåtmage. Överallt bjuds det på kaffe. Först fika med konstnärsmakarna Rose-Marie Qvarfordt och Bo Hultén samt katten Mynta, som återkommer senare i texten. Det var meningen att den ena konstnären skulle intervjuas men det ska... Continue Reading →
Jennifer Saxells vingliga hus
När Jennifer Saxell gör låtar, spelar och sjunger, som hon gör på albumet ”Daisy Roulette” (Egna händer), så befinner hon sig (nästan) i sitt första hemland – alltså Kanada. Foto: Birgitta Olsson Hon ansluter sig till, varierar och skriver vidare i den anglosaxiska musiktradition hon växte upp med: i grunden country men även pop, jazz... Continue Reading →
Från lera till lera, förfinat och obearbetat
HANASKOG. Det står en lerklump i fönstret hemma hos den danske skulptören Steen Kepp, nu bosatt i Hanaskog. Ja, det är ordagrant en lerklump men Kepp har monterat den på en platta så nu måste väl den brända men annars obearbetade lerklumpen ha blivit en skulptur? Kepp funderar på att ställa ut lerklumpen på ÖSKG:s... Continue Reading →
På konstrundan: mamma och dotter Gynning
Förut brukade Agneta Gynning ställa ut i sitt eget galleri i Löderup men när hon nu har ateljé och bostad i Malmö så verkar det ha blivit en ny tradition med en påskutställning på Ystad Saltsjöbad. Och när hon inte är med i ÖSKG:s påskrunda kan också dottern Carolina komma ner från Stockholm och visa... Continue Reading →
Österlenska viskningar och rop om Konstrundan
Nu laddas det upp för årets strid på palettkniven, till en duell med målarpensel, drejskiva och allt vad konstnärerna på Österlen med omnejd använder när de skapar. Ja, jag syftar förstås på den årliga konstpåskrundan. De senaste åren har jag pratat med och även intervjuat många konstnärer – säkert över trettio – inför deras påskutställningar... Continue Reading →
Konst – vad är det?
Frågor som jag klurar på ibland: Vad är – egentligen – konst? Hur ska konstnärlig kvalitet bedömas? Vilka går till konsthistorien? Vad bestämmer priset på ett konstverk? Vad är skillnaden mellan en professionell konstnär och en amatör? Vilka skriver konstkritikerna för? Och så vidare. Mina tankar om konst (måleri, skulptur, installationer, video med flera konstnärliga... Continue Reading →
John Andersson (1960-2023)
John Andersson var bildkonstnär: serietecknare och målande konstnär. Och en av Sveriges mest egenartade och märkliga bildkonstnärer. John Andersson skapade bilder, tecknade och målade i sin egen surrealism – eller surrealistiska verklighet. Han skapade en egen surrealistisk värld. Jag upplevde hans bilder så starkt, ja, bildupplevelseomkastande, i först seriealbumen och sen på en tidig utställning... Continue Reading →