Korta deckartips (6): Mary Kubica

Människors bakgrund och historia är grunden också för amerikanskan Mary Kubicas nya psykologiska thriller, ”Det förflutnas skuggor: Don´t you cry” (Harper Crime; övers: Maja Willander).

En ung kvinna, Esther, försvinner från den lägenhet hon delar med en kompis i Chicago, samtidigt som en okänd kvinna kommer in på ett café i en hamnstad någon timma därifrån.

Frågor: Varför? Och vilka är de, bägge två?

Ännu en gång visar Kubica sin förmåga att få verkligheten att börja skälva.

(Det finns ytterligare två romaner av henne på svenska, tyvärr inte alls uppmärksammade efter förtjänst.)

Bengt Eriksson
(publicerat i Femina 2017)

Korta deckartips (3) Harlan Coben

Harlan Coben skriver inte en mening eller ens ett ord för mycket.

Spänningen rusar iväg som ur ett startblock direkt på första raden i hans nya thriller ”Främlingen” (Bookmark; övers: Jan Malmsjö).

En främling kommer fram och viskar något till Adam Price, lyckligt gift, två söner, stort hus och bra arbete.

Nej, det kan inte vara sant! Men jo, det är det.

En thriller om livet, vad som kan hända när ens lycka och äktenskap – ja, hela den amerikanska drömmen – bygger på en lögn.

Bengt Eriksson
(publicerat i Femina 2017)

 

Korta deckartips (1): Nevada Barr

Rangern Anna Pigeon fortsätter att förflytta sig mellan USA:s olika nationalparker.

I ”Ond vind” (Hoodoo förlag; övers: Marie Olsson) har amerikanska deckarförfattaren Nevada Barr låtit henne arbeta som kombinerad polis och parkvakt i Mesa Verde – en nationalpark i Colorado med klippboningar från Anasaziindianernas tid.

Allt fler besökare blir sjuka. Kan det bero på indianernas andar?

Och så hittas en man död.

Som alltid lika spännande – och lite småputtrigt – för både natur- och deckarfantaster.

Bengt Eriksson
(publicerat i Femina 2017)

Nutidens människor

Noah Hawley
Före fallet
övers: Christian Ekvall
(Massolit)

”Före fallet” har kallats sidvändare.

Men att läsa och bläddra så snabbt som möjligt rekommenderas inte. Då missar man nämligen det som är romanens verkliga kvalitet: personskildringen.

En thriller i grunden – ett flygplan störtar i havet utanför USA:s ostkust, alla dör utom en konstnär och en liten pojke – men mest spännande blir Noah Hawleys ingående beskrivningar av romanens olika personer.

Som chefen för ett nyhetstevebolag (tänk Fox News), stationens personifierade journalist, en finansman med dollarögon, den misslyckade konstnären och en knöl till författare, kvinnor som subjekt och bihang.

Resultat: ett alltför verklighetstroget och därför så otäckt porträtt av nutiden och dess människor.

PS. Noah Hawley är även upphosman/manusförfattare till TV-serien ”Fargo”.

Bengt Eriksson
(publicerat i Gota Medias tidningar)

Kriminallitteraturens eventuella nationaldrag

Kan det finnas nationella drag i deckarlitteraturen? Som att pusseldeckare är engelska och hårdkokta deckare uppstod i USA.

Ett seminarium på fjolårets danska krimimesse i Horsens handlade om ”Nordic Noir”. Där frågades hur nordiska deckarländer skiljer sig åt. Jo, i Sverige finns flest poliser, i Norge fler privatsnokar och i Danmark skrivs många spionromaner.

Efter att precis ha läst ”Madonnan i Notre-Dame” av Alexis Ragougneau och ”Flykten” av Dominique Manotti undrar jag om det någon annanstans än i Frankrike skrivs deckare som sticker iväg åt så många litterära håll och ger tusan i genregränser.

Bengt Eriksson
(Gota Media 2016)

Connellys senaste mansroman och deckare

Det finns författare som jag inte kan vänta på att deras senaste deckare blir översatt till svenska utan jag bara måste köpa boken på originalspråket. En sådan deckarförfattare är Michael Connelly – eller snarare så har han blivit det.

I och med att han skriver allt bättre. För det gör han, allt mer… låt säga, oansträngt. Hans romaner har blivit som självklara enheter. Varken för mycket eller för lite utan exakt.

”The Wrong Side Of Goodbye” (2016) – som kommer på svenska i juli med titeln ”Inte ett farväl” (Norstedts) – är ett utmärkt exempel. Enligt omslaget en Harry Bosch-roman men även Connellys senare tillkomne huvudperson, advokaten Mickey Haller, halvbror till Bosch, finns med.

Observera, det innebär inte att Michel Connelly börjat ägna sig åt parallellhandlingar. Alls inte. Absolut inte!

Amerikanska deckarförfattare är skickliga på att skriva en enda historia som blir spännande i sig – istället för att laborera med parallella historier och personer, sånt som deckarförfattare i Europa tror de måsta ägna sig åt för att det ska bli tillräckligt innehållsrikt.

Amerikaner brukar vara mästare på raka, ”enkla”, spännande historier. Och Connelly är mästarnas Mästare.

Harry Bosch har nu blivit privatdetektiv men kan ändå inte slita sig från polisarbetet. I ”The Wrong Side Of Goodbye” / ”Inte ett farväl” arbetar han därför extra som frivillig polis i den lilla staden San Fernando, kant i kant med Los Angeles.

Och visst, det betyder två kriminalhistorier – men Bosch är huvudperson i båda. Han och ingen annan leder bägge berättelserna framåt.

Huvudberättelsen handlar om Harry Bosch som privatdetektiv. Han får i uppdrag av en åldrande miljonär som på dödens rand vill att Bosch ska försöka lokalisera en mexikansk kvinna som miljonären hade ihop det med när han var ung. Hon var gravid – men försvann.

Så dör miljonären och det trasslar till sig på diverse sätt, så att också advokaten Haller måste vara med.

En – mycket – intressant ingrediens i den här romanen – liksom i andra Bosch- och/eller Haller-deckare – är deras förhållande till sina döttrar. Harry Bosch är ju ensamstående far; Mickey Haller är skild. Hur handskas de med detta, med sina döttrar, sina uppväxande barn?

Det skildrar Michael Connelly i mansdeckarroman efter mansroman. I just den här står Harrys förhållande till sin dotter i centrum.

Den raka privatdeckargåtan handlar om, det tror jag man kan påstå, hela USA: från Vietnamkriget och framåt. På berättelsens kriminallina placeras olika samhällsklasser, från miljonären ner till fattiga, olika hudfärger, ja, säg raser, och olika politiska åsikter.

Fenomenalt gjort – att så ”enkelt” få med och kunna berätta så mycket. Och samtidigt – hela tiden hålla spänningen uppe.

”The Wrong Side Of Goodbye” / ”Inte ett farväl” har två slut. Det ena handlar om miljonärens testamente och det slutet blev helt oväntat för mig. Det andra slutar bra; dagsaktuellt, sentimentalt och inte så lite politiskt.

Bengt Eriksson