Inte mer än rätt, så kan andra uttrycka sig. Mitt ord är sammanblandningar. Vi lever i en sådan tid då mycket blandas ihop, när den eller det ena – också mitt ordval – straffas för vad den eller det andra har gjort. Återigen, kanske jag skriva. För detta, liksom så mycket i dagens samhälle,... Continue Reading →
Piratenpriset i år igen
När årets Piratenpristagare offentliggjordes så utbrast jag på Facebook: ”Piratensällskapets styrelse och jury fortsätter att göra sitt yttersta för att de mest uppenbara pristagarna inte ska få något pris.” Vem kan tilldelas Piratenpriset? Om man frågar litteraturintresserade och även medlemmar i Piratensällskapet så svarar nog de flesta att det ska väl gå till en författare... Continue Reading →
Om mej, dej och dom, sån och såna, nån och nånting, säjer och igårkväll, typ
Nej, ingenting om PostNord, blir bara sur då. Men när jag nyss skulle posta ett par böcker till Ulf Lundell (mina coronadikter och tolkningarna av Sapfo, om du vill veta) och kollade hans adress så tänkte jag, har han liksom vi blivit av med sin postbox? (Brevutdelning fem gånger per fjorton dar och nedläggning av... Continue Reading →
Deckare och annan krimi = samhällsromaner
Deckarlogg hade ju lovat att torsdagar skulle vara krönikedagar, där red. tar upp och diskuterar olika ämnen som rör deckare och annan krimi. Men det blev inte så den gångna veckan, tyvärr. Som viss kompensation letade jag upp den här texten som skrevs när Arbetet hette LO-Tidningen. Fortfarande aktuell? Jag tycker nog det. När texten... Continue Reading →
Krav på en recensent
Deckarlogg har besvär med Facebook. Eller rättare sagt, det handlar om den där odågan Bengt Eriksson som tydligen haft nåt hyss för sig så att Facebook begränsar hans aktivitet i en dryg månad framöver. Under den tiden hamnar odågans inlägg, inklusive länkarna till nya texter på Deckarlogg, längre ner i flödet. Färre kan upptäcka och... Continue Reading →
Deckarkrönika: Där äldre deckare blir som nya
I ett sätt att göra besparingar har alltså kulturnämnden i Göteborg beslutat att biblioteken inte ska köpa in nya böcker. Jag tar det en gång till, för det är så dumt att det är svårt att svårt förstå när man läser om det: I ett sätt göra besparingar har alltså kulturnämnden i Göteborg beslutat att... Continue Reading →
Långsamma Händelser vid vatten
Många har skrivit, många har hyllat och en del kritiserat vinterns mest uppmärksammade SvT-serie. Kerstin Ekmans landsbygdsdeckare med samma titel är skriven långt innan vi upplevde serieboomen vi nu umgås med i alla streamade kanaler. Men den är berättad som om vi fortfarande levde med lägerelds-tv och snällt väntade på nästa episod i en följetong.... Continue Reading →
Men ska inte ljudböcker recenseras?
På senaste tiden har det allt oftare uppstått diskussioner och debatter om följande: Ska inte ljudböcker också recenseras? Jo, det tycker jag. Men var ska de recenseras? Är inte ljudböcker också böcker? Kan inte en ljudbok ha samma värde – ja, samma litterära värde – som en tryckt bok? Bör då inte bägge recenseras? Eller... Continue Reading →
Hur många exemplar säljer egentligen en deckare i Sverige?
Om man nu tänker sig att man ska skriva en deckare, alltså debutera som deckarförfattare, hur mycket ska man ta för givet att deckaren säljer? Svar: Tja, en handfull ex. Jo, det är vad jag tror att man bör förvänta sig. Inte mycket, snudd på ingenting. Och detta oavsett om deckaren ges ut av ett... Continue Reading →
Hårdkokt och surrealistiskt, fult kontra fint
Med ojämna mellanrum plockar jag fram författare jag uppskattar/uppskattat ur min pockethylla. En sådan är Delacorta som skrev en svit på sex mysterier/thrillers kring 1980-talets inledning. Alla baserar sig på ett osannolikt par, den drygt 40-årige Serge Gorodish och den 13-åriga Alba. De båda möts i en fransk landsbygdshåla dit han dragit sig tillbaka för... Continue Reading →