Nej, ingenting om PostNord, blir bara sur då. Men när jag nyss skulle posta ett par böcker till Ulf Lundell (mina coronadikter och tolkningarna av Sapfo, om du vill veta) och kollade hans adress så tänkte jag, har han liksom vi blivit av med sin postbox? (Brevutdelning fem gånger per fjorton dar och nedläggning av... Continue Reading →
Krav på en recensent
Deckarlogg har besvär med Facebook. Eller rättare sagt, det handlar om den där odågan Bengt Eriksson som tydligen haft nåt hyss för sig så att Facebook begränsar hans aktivitet i en dryg månad framöver. Under den tiden hamnar odågans inlägg, inklusive länkarna till nya texter på Deckarlogg, längre ner i flödet. Färre kan upptäcka och... Continue Reading →
Deckarloggfredag: Sapfo, Anne Carson och jag
Nej, Anne Carson presenterade inte Sapfo för mig. Sapfo och jag möttes långt tidigare: på en sida i den lärobok, ”Dikt och tanke”, som jag fick när jag 1963 började på gymnasiet. Vi umgicks några år men kom sen ifrån varandra, tills vi återsågs över 50 år senare. Då hade du fått sällskap av din... Continue Reading →
Mästerligt, Anne Holt! Rekommenderas med långa, intensiva applåder…
Anne Holt En Hanne Wilhelmsen-deckare Det elfte manuset Övers: Barbro Lagergren (Piratförlaget) ”Det elfte manuset” är norskan Anne Holst elfte kriminal-, polis- och samhällsroman om och med Hanne Wilhelmsen, den kvinnliga kriminalpolisen i Oslo, till att börja med på rosa motorcykel men nu sen länge pensionerad och sen länge sitter hon också i rullstol. Tittar... Continue Reading →
När alla ska vara ljudboksförfattare
När allt fler börjar lyssna på ljudböcker, istället för att läsa fysiska böcker, är det viktigt att diskutera de ersättningar som författare – och översättare? – får för strömmade böcker. Hur strömningstjänsternas ersättningsmodeller fungerar. Risken finns att det går med ljudböcker som med strömmad musik, artister och kompositörer. Ersättningen blir så liten att de flesta... Continue Reading →
Bödlar och lönnmord
Ricky Strandberg Bödlarnas profetia (Modernista) Ännu ett exempel på en bok som först publicerats på eget, hybrid- eller annat litet förlag och sen upptäckts av ett större, mer etablerat förlag och återutgivits. Själv upptäckte jag aldrig ”Bödlarnas profetia” när romanen gavs ut av Silverpilen förlag. Fast då jag kollar på nätet ser jag att originalutgivningen... Continue Reading →
Var finns proffsen?
Nu ska jag (i alla fall delvis) skriva emot mig själv. Jag brukar ju hävda att det går att hitta bra romaner, inte minst deckare, även i den svenska egen- och hybridutgivningen. Ja, deckare som är lika bra som förlagsutgivna. Och det hävdar jag fortfarande. Men… Jag hade tänkt att recensera en sådan ny deckare,... Continue Reading →
Vem skriver deckaren?
Jag läste… Nej, jag ska inte nämna vare sig författarens namn eller bokens titel, för det är inte poängen. Jag har läst flera – allt fler – svenska deckare på senare tid då jag tänkt samma sak, ställt samma fråga till mig själv. Vem skrev den här deckaren: författaren eller redaktören? Det är poängen, den... Continue Reading →
Vilket praktverk, till innehåll som utseende!
Det händer att deckarkritikern läser och recenserar en bok från någon annan genre som vilken litteraturkritiker som helst. För att han = jag blir så förtjust i en bok att jag inte kan låta bli. Som nu med ”Strindbergs lilla röda – Boken om boken och typerna” (Atlantis) av Alexandra Borg och Nina Ulmaja. Den... Continue Reading →
Egenutgivna deckare (2): Fyra flickor blir tre kvinnor i Märsta
Annika Duvert Mord i det förflutna (Crimeförlaget) Miljö: Märsta, ungefär mitt emellan Stockholm och Uppsala. Annika Duvert är en berättare. Hon kan berätta. ”Mord i det förflutna” – tredje delen av Duverts serie med kriminalinspektör Alexandra Steen och hennes kolleger i just Märsta – börjar 1976 och fortsätter 2008. En berättelse om fyra små flickor... Continue Reading →