Sara Strömberg
Sot
Uppl: Katarina Ewerlöf
Vera Bergström, del 4
(Modernista)
Sara Strömberg har, som väl varje svensk deckarläsare känner till, placerat Åre med omnejd i den litterära brottstatistiken. Denna glesbygd, dessa skogar och detta mörker, livet och döden.
Med sin nya kriminalroman ”Sot” placerar hon också Åre i världen och världen i Åre.
Som ”Strömmen”, tidningens och Vera Bergströms chefredaktör, säger i slutet: ”… att någon ska kunna stå utanför världens oroligheter idag är ett satans naivt önsketänkande…”
Så kanske borde också jag ha citerat detta sist i recensionen, för det ska läsas som en sammanfattning av berättelsen.
”Sot” är fjärde titeln – efter ”Sly”, ”Skred” och Skinn” – i kriminalserien med och om Vera Bergström, mer eller mindre frilansjournalist åt/på Jämtlandsposten. Också serien bästa titel?
De tidigare, alla tre, har varit riktigt bra men nya fyran är nog snäppet vassare ändå. Ännu skickligare skriven och sammanvävd, vad gäller intrigen.
Den varp kring vilken de tre trådarna är vävda. Eller fyra, om man inkluderar förstakapitlet, det enda som inte har en namngiven röst, Veras eller Mikaels, utan är allmänt.
Där skildras två människor som bor i en cykelverkstad, nere i källaren, efter att en bomb slog ner i bostadshuset. Vad har hänt? Vilket land? Vilket krig? Kan ”olivträd” vara ett geografiskt ord? Också ett annat ord nämns: ”Sotet”.
De nämnda är huvudpersonerna, som berättar i jag-form respektive som det berättas om: Journalisten Vera Bergström har äntligen – !!! – bestämt sig för att flytta ihop med Thomas, som hon varit kär i sen ungdomen, men hon kan ändå inte fatta mot att säga upp sin lägenhet i Vånn.
Att det ska vara så svårt!
Psykologen Mikael Nyman är skild. Efter skilsmässan bor han kvar i huset men trivs inte längre, inte engagerad i arbetet heller och barnen har han dålig kontrakt med. Han kommer in i kriminalromanen när polisen rapporterar om en sönderslagen ruta på torpet i Björkvattnet, ärvt efter föräldrarna.
Övriga trådar: Känd kvinnlig designer faller (?) från fjärde våningen på Hotell Copperhill i Åre. En socialarbetare sprängs ihjäl i sin eka när han fiskar. I uthuset till torpet i Björkvattnet hittas en svårt misshandlad kvinna.
Dessa tre trådar skriver och väver Strömberg ihop – med den fjärde i inledningen? – till en sammanhängande kriminalroman. Hon väver dessutom in skildringarna – ja, porträtten – av journalisten Bergströms och psykologen Nymans liv i kriminalromanen.
Så att kriminalromanen blir en roman som kan läsas även av dem som påstår sig aldrig läsa ”deckare”. Det är skickligt, ja, suveränt gjort.
Bengt Eriksson
Publicerat hos Opulens / Magasinet Konkret
Deckarlogg 
Lämna en kommentar