Ännu proffsigare, i år igen! Så tyckte recensenten Bengt Eriksson om 2023 års upplaga av Ystadrevyn som i lördags hade premiär på Ystads teater. Allt – tal, sång, dans – satt perfekt. Ibland fick recensenten också skratta.
Ystadrevyn 10 år
”Jubel i stan!”
På: Ystads teater
Med: Hans-Peter Edh, Rebecca Erlandsson, Maria Gunnarsson, Marcus Hadriz, Eva Järinge, Lars-Åke Kristensson, Nils Gunnar Snygg och Malin Stenkilsson.
Texter/manus: Johan Schildt, Adde Malmberg, Nils-Gunnar Snygg, Marcus Hadriz, Vase & Fuglsang, Falkenbergsrevyn m fl.
Regi: Nils Gunnar Snygg och Lars Rehnett.
Premiär: 7/1 2023, spelas t o m 5/2.
Bäst: Nils Gunnar Snygg och Marcus Hadriz som Siw & Rut förstås men också Maria Gunnarsson, som både sjunger och agerar helt lysande!
Saknas (fortfarande): Mer av det lokala och aktuella, politiska och spetsiga.
Nu blir det tre, om inte fyra år i rad som jag inleder min recension av Ystadrevyn på samma sätt: Ännu proffsigare! Har revyensemblen någonsin pratat och agerat, sjungit och dansat mer proffsigt än i årets första akt? Svar: Nej. Allt, säger allt satt perfekt. (Efter paus var det ett par gånger som något litet hakade upp sig, men det är knappt värt att nämna.)
Samtidigt som jag för nionde gången, eftersom Ystadrevyn med årets uppsättning av ”Jubel i stan!” firar 10 år men nio revyer (på grund av covid och pandemi), skriver att jag satt och längtade efter mer lokalt och aktuellt, något riktigt spetsigt och politiskt. Det hör ju till revykonceptet att roa mycket men också oroa en smula.
Och så måste jag nämna det tekniska. Inte minst balansen mellan sång och orkester var exakt rätt i år. Både musiken och vartenda ord hördes! Inga tekniska mankemang heller, som det varit något år.
Ystadrevyn för tionde året och nionde revyn.
Till toppnumren, vilka var de? Proffsiga framföranden är en sak men texterna bör ju också vara roliga och bra. Nu ska jag inte kritisera för mycket, de flesta numren var lite lagom underhållande och alltså väl framförda men efter tio år skulle jag vilja ha ännu mer!
Tyvärr dröjde det till nionde numret, då dragrevyartisterna Nils Gunnar Snygg och Marcus Hadriz gjorde entré som de återkommande Ystadtanterna Siw & Rut, innan jag började skratta.
Alltid lika roliga. Tröttnar aldrig på dem. Inte så mycket själva texten längre – publiken vet vid det här laget både vad de ska skämta om och var skämten placeras – utan det handlar om deras dubbeltajming, med och mot varann. De är fenomenala.
Också joggaren Rebecca Erlandssons konversation med sin joggingapp (vars röst framfördes av Sara Chaanhing Kennedy, som hördes men inte fanns på scen utan satt bredvid min hustru och mig i salongen) var riktigt fyndig, snabb och rapp.
Efter paus höjde sig numren några nivåer. Det började redan med inledningsnumret – en repris av den rätt elaka och mycket roliga hästdressyren från en tidigare Ystadrevy. Faktiskt en klassiker och dessutom ett eget nummer (kan det kallas balett?) med idé och koreografi av Marcus Hadriz.
Här är komikern Hadriz i sitt esse, när hans bångstyriga häst – plötsligt – gör som den vill.
Maria Gunnarsson sjöng mycket fint (fast ”fint”, snarare burleskt och bra) i sin öppenhjärtiga bröllopssång och agerade lika suveränt i sketchen, nu var hela ensemblen med, om den eventuella julfesten på kontoret. Repliker, tajming – exakt på sekunden. Årets toppnummer?
Nej, revyns bästa nummer, i år som varje år, var ändå Nils Gunnar Snyggs monolog som manlig äldreboende i pyjamas. Och det var som att Snygg tyckt och tänkt som jag tyckte och tänkte: alltför lite lokalt, aktuellt och politiskt. För i sin monolog, han svarar för såväl text som framförande, hade han skrivit in det jag saknade.
Såväl Putin som Ystads politiska makthavare Paula Nilsson (M) och Kevin Rasmussen (S) fanns med. Både fyndigt och spetsigt, balanserande på revytraditionens samhällskritiska, elaka men inte för elaka gräns. Nog kunde publiken ha fått ännu mer av detta?
Men det är ju tydligt att Ystadrevyn åtminstone delvis vill göra en annan sorts revy än jag vill ha. Så min recension slutar som den började: Proffsigaste Ystadrevyn hittills. ”Jubel i stan!” bjuder på en väl framförd, lika väl agerad och väl sjungen kväll. Lite skratt här och var men framför allt – trevlig underhållning.
Bengt Eriksson
Deckarlogg 
Lämna en kommentar