Storstrejksåret 1909 och dags för nya äventyr med notisskrivaren Nyman

David Nessle
Herr Nyman och kröningsstenen
(Kartago)

Svårt att tänka sig idag men det var en tid då det fanns så få kvinnliga svenska deckarförfattare att deckartidskriften Jury instiftade Polonipriset, som varje år skulle delas ut till den mest lovande nya svenska deckarförfattarinnan.

Premiäråret för Polonipriset var 1998 och sista gången det delades ut 2001. Då hade redan så många kvinnor i Sverige börjat skriva deckare att Polonipriset inte längre behövdes.

Också rätt svårt att tänka sig att det skrevs och lästes så få historiska deckare i Sverige, ja, inga alls faktiskt, att tidskriften Jury år 2001 instiftade ett annat deckarpris, Flintyxan, som skulle gå till årets bästa historiska kriminalroman för att inspirera till både läsande och skrivande. Flintyxan kunde dock delas ut till historiska deckarförfattare såväl från Sverige som utanför.  

Inte heller detta pris finns längre, lite synd kan jag tycka, men det berodde nog lika mycket på att Jury las ner år 2007 som att det idag inte skulle skrivas historiska deckare. För så görs det, även i Sverige. Minst någon handfull nya historiska svenska deckare publiceras varje år.

En av dem som skriver kriminellt och historiskt är David Nessle. När jag läste hans förra (så kallades genren förr i tiden) ”kostymdeckare”, som inledde serien om notiskrivaren och amatördetektiven Einar Nyman med titeln ”Herr Nymans detektivbragd”, så tänkte jag att det var den bästa svenska historiska deckare jag läst. Samma känsla får jag av hans nya, tvåan i serien, ”Herr Nyman och kröningsstenen”.

Fast nja, vet inte riktigt om jag faktiskt håller med mig själv. Det har ju kommit en radda bra historiska deckare av olika sorter = om olika tider och i olika former de senaste åren. Men just i läsögonblicket så tycker jag så. Nu igen…  

Något år har gått sen sist, mellan den förra deckaren och den nya, ”Herr Nyman och kröningsstenen”. Miljön är fortfarande Stockholm men händelserna i den nya boken utspelar sig sommaren1909, året då det ska bli storstrejk. Det börjar den 3 augusti. 

Einar Nyman är fortfarande notisskrivare (och nånslags typ amatördetektiv) för tidningen Aftonväkten med redaktion på Klara Östra Kyrkogata. Numera gift med Nora, de är bosatta högst upp i ett gammalt trähus på Skinnarviksgränd med avträde på gården, utan rinnande vatten, varken gas eller elektricitet… ”men i gengäld en av Stockholms mest intagande utsikter”.

Einar Nyman observerar ”en strid flod av svarta plommonstop” på Stora Nygatan och minns August Strindbergs revolutionära ord – i form av snickarens tal i ”Röda rummet” – om de fattiga från Söders höjder som en dag ska komma ner från bergen och ”begära igen våra sängar. Begära? Nej, ta!”

Han ser ”slitna svarta söndagskostymer och omoderna plommonstop”. Det är som om Nyman verkligen går där, står där och ser. Det är som om läsaren går bredvid, också står där. Man läser inte – man ser. Atmosfären, också i den nya deckaren, drabbar så starkt att den blir – med ett definitivt ord – verklig.

David Nessle är en skicklig historisk skildrare men också en lurifax, som blandar verkligt och hittepå. Ibland undrar man = jag och då får man = jag googla och försöka kommer underfund med vad som är sant och riktigt och vad som är fiktion. Det kan vara lurigt men också roligt.

Einar Nyman skriver en alldeles för lång notis – han får betalt per tecken men redaktören stryker ner – om slottet Hellunda, där det begicks ett inbrott, som dock stoppades av fjärdingsman, någonstans utanför Uppsala. Finns Hellunda, har det funnits?

Och likaså den där Birger Mörck, ledamot av Svenska Akademien, som skrivit en pjäs om ”Sten Sture den äldre” som nu sätts upp på Dramatiska Teatern. Är/var han en verklig författare och person? Nyman, också extraknäckande teaterrecensent, ser pjäsen tillsammans med sin hustru och citerar delar av Mörcks teaterdialog – på rimmad vers!

(Hustrun Nora redigerar förresten maken Einars recension. Då ler jag, så gör min hustru också med mina texter. Att försörja sig på att skriva är en sak men vem kan verkligen skriva i familjen?)

Och så den där Svipdagsorden… En orden som fanns, ja, finns? Också idag? En Svipdag har ju funnits – eller funnits och funnits – googlar jag och ser. Gör så du också! Men Svipdagsorden? Och den där kröningsstenen… Vem är det som ska krönas, var och när? Och varför?  

Nessle skriver mycket underhållande. Men kriminellt? Jodå, inbrott som sagt och här ska också ske mord. Ett mordoffer: antikhandlaren Nils Nordensfors som plötsligt börjar prata om proveniens á la Antikrundan. (Användes ordet proveniens av konst/antikhandlare år 1909? Ställer mig kanske något undrande men det är kul.) Samt något ännu värre, vad som nu är värre än mord?

Spännande? Jo, en aning. Men inte själva grejen utan viktigast är den atmosfärrika skildringen av Stockholm år 1909 och inte minst Nessles studsande mellan verklighet och fiktion så att fiktionen blir lika verklig.

Riktigt bra gjort, skrivet och berättat. ”Herr Nyman och kröningsstenen” är en av Deckarloggs favoriter bland 2022 års bästa svenska deckare och annan krimi. Extra plus också för de svartvita foton från tiden som boken illustrerats med.

Bengt Eriksson