Torsdagskrönika: Tankar om Nya Författarförlaget

Ett bokförlag som inte tar emot manus, är det ens ett bokförlag?

Också ett ämne för en krönika. Men idag ska krönikan handla om något annat (eller det hänger väl ihop egentligen). nämligen det eventuella behovet av ett nytt författarförlag. Kort historik:

Författarförlaget hette ett svenskt bokförlag som grundades 1969 av författarna Clas Engström och Björn Runeborg. Förlaget ägdes gemensamt – kollektivt eller kooperativt – av cirka 300 författare. Författarförlaget existerar inte i dag och hur det slutade nämner jag inte för ett sånt slut ska undvikas, när jag nu lanserar min tanke om Nya Författarförlaget.

Det behövs! Gör det? Varför då?

Ja, det behövs inte ett förlag av identisk sort som på 60- och 70-talen men däremot ett nytt författarförlag i nutiden och inför framtiden. Ett förlag som ägs gemensamt – eller solidariskt – av de författare (och fler än de) vars böcker ges ut på förlaget, ett förlag som erbjuder bästa möjliga utgivningsförhållanden åt sina författare och inte kräver vinst av vare sig alla böcker eller förlaget.

Det ska gå runt. Det finnas ekonomi för att ge ut böcker. Det är poängen.

Du såg ordet solidariskt? Ett nyckelord men ack så omodernt. Det kanske är haken? Därför som ett sånt här förlag, Nya Författarförlaget, inte skulle gå att starta idag, oavsett hur mycket det behövs? Själva tanken är omöjlig. För idag tänker inte författare solidariskt, på det gemensamma först och därefter på sig själv utan nu tänks det först egoistiskt, hur mycket man själv tjänar på nåt eller allt, och sen eller sen eller eventuellt sen på andra; helheten.

 Men jag ser ju hur mycket som saknas idag, hur mycket som inte fungerar för författare. Det gäller hela skalan av författare: från traditionellt utgivna, även vissa författare på de största förlagen, till hybridutgivna och egenutgivare. Frågan är, dessutom, hur många rätt kända författare på stora förlag som i vår snara framtid som kommer att få ge ut sina böcker själv, om de alls ska få dem utgivna.

Bengt Eriksson, Deckarloggs red. och eventuell delägare av Nya Författarförlaget.
Foto: Birgitta Olsson

Vet inte ens var jag ska börja – allt behöver ju bli bättre. Som synbarhet och tillgänglighet, för förlag och författare men också för bokköpare såväl som bokbevakare. Var, när och hur syns en bok? Hur hittas de av intresserade läsare? Inte i fysiska bokhandlar i alla fall, om man inte har tur – det vill säga, där hittas de böcker som syns i just den bokhandeln.

Ungefär likadant i nätbokhandeln, där de så kallade algoritmerna styr (vem som nu styr dem, hur och varför). Snart lär också de säsongliga utgivningskatalogerna / förteckningarna i tidskriften Svensk Bokhandel vara borta, ett minne blott. Dessa utgivningsannonser har varit viktigare än många nog tror för böckernas tillgänglighet i bokhandeln och för recensioner i dagspressen.

Vad ska dessa utgivningsannonser ersättas av? Kan de ersättas? 300 (se ovan) författare som hela tiden har Nya Författarförlagets böcker – och inte blott sin egen bok – i tankarna och marknadsför dem på alla (o)möjliga sociala medier är i alla fall bättre inget. 300 författarhjärnor borde också gemensamt kunna tänka ut möjliga synbars- och tillgänglighetsmöjligheter, tycker jag.

Publiceringsform är en annan fråga. Nu erbjuds allt fler författare utgivning i form av ljud- och e-bok – men inte fysisk bok. Eller – som bäst – fysisk bok i form av print on demand, som inte alls behöver vara sämre än pod-utgivningen är synbar och tillgänglig. Vilket den inte alltid är. Varför?

Nya Författarförlaget, som givetvis ska ha mindre prestige och suveränitet,. skulle kunna ge boken fysiskt – medan ett annat förlag ger ut ljudboken.

Hur får man en bok anmäld av Bibliotekstjänst är också en fråga. Ju längre ner i hierarkin som boken ges ut, längst ner finns de egenutgivna böckerna, desto svårare eller helt omöjligt. Också här skulle Nya Författarförlaget kunna ta plats som ett så att säga säkrare bokförlag; traditionellt men otraditionellt, författarägt.

Utgivningskostnaderna, går de att pressa? De priser som hybridförlag tar ut är i många fall nog skäliga för förlagen men de är oskäliga för författarna, kort sagt blir det för dyrt. Jag tror att går att ge ut billigare, det är värt att undersökas så det måste undersökas.

Format, utseende och tryckt upplaga är annat som ett nytt författarförlag kunde / borde se över. Vilken sorts print on demand krävs för att boken inte ska se ut som ett dragspel så fort man börjat läsa? Går det = vad kostar det att trycka print on demand med pytteupplaga, några få ex i taget, så att boken trots tryckformen alltid lagerförs för distribution?

Redaktörer och lektörer av högsta kvalitet, de behövs. Håller alla redaktörer och lektörer idag denna kvalitet? Att döma av bokutgivningen: Nej, tyvärr inte. Här kunde också Nya Författarförlaget göra en insats. Och bokomslagen, nog måste man kunna åstadkomma bättre och roligare omslag än dagens photoshopihopmonterade?

Högre ersättning till författarna, möjligt det också? Jag tycker att tanken på Nya Författarförlaget tål att tänkas på. Men grundproblemet är, som jag antydde, viljan. Vill dagens författare samarbeta? På en skalla mellan individ och kollektiv, var befinner sig dagens författare? Har de också, vid sidan om författandet, en litteraturpolitisk vilja?    

En sak tror jag är väldigt säker: I framtiden kommer man, det gäller alla kulturformer, det gäller inte minst författare, att behöva göra allt mer själv. Som att vara delägare i Nya Författarförlaget.

Bengt Eriksson