Ett kärt återhörande

Maria Adolfsson

Spring eller dö

Uppläsare: Angela Kovács

(W&W)

En del bokserier blir som att återse en gammal vän. Det är något man ser fram emot och väntar på.

En sådan serie för mig är Maria Adolfssons svit om den fiktiva ö-världen Doggerland. När nu nu den fjärde delen kom ut som ljudbok är det ett kärt återseende. Den som uppskattat de tidigare böckerna lär inte bli besviken på ”Spring eller dö”.

Människorna på Doggerland gillar att festa. Gärna på gator och torg. När firandet av den årliga ”frijakten” sammanfaller med en Prideparad är det upplagt för partaj.

Uteserveringarna fylls med glada Doggerlandbor. Men feststämningen bryts av skottlossning. Någon skjuter rakt in i folkmassan. Den höggravida kriminalinspektören Karen Eiken Hornby befinner sig mitt i händelserna centrum och när jakten på mördaren inleds är hon fast besluten att fånga förövaren.

Samtidigt pågår det sociala spelet mellan de välkända karaktärerna från tidigare böcker. Det är minst sagt lika trassligt som tidigare. Gamla misstag spökar för Karen Eiken Hornby. Upplagt för förvecklingar.

Jag var inte helt såld efter att ha läst ”Felsteg”, den första delen i serien. Även om jag gillar greppet att skapa en fiktiv ö-värld i Engelska kanalen så tyckte jag berättandet var lite omständligt.

Men nu när miljön och karaktärerna är etablerad har författaren dragit ner på alla förklaringar och beskrivningar av Doggerlands förutsättningar. Fokus ligger på karaktärernas liv och fallets förvecklingar. Kanterna på storyn är bortfilade.

Personligen uppskattar jag när varje ny del i en bokserie står på egna ben. Givetvis ger det en större förståelse om man följt med karaktärernas utveckling i tidigare delar. Men det går att klara av med korta instick för att få med nytillkomna på tåget. Här tycker jag det är en lyckad balansgång.

Författaren bjuder på en underbar humor och jargong. Språket flyter som ett rinnande vattenfall. En ren njutning för varje ordsmed. Jag gillar också Angela Kovács inläsning. Hon passar perfekt för den här storyn.

När jag lyssnat klart så sitter jag där med känslan av att jag vill ha mer av Doggerland. Och det är väl ett bra betyg till en författare som knåpat ihop fjärde delen i sin deckarserie. Jag ser fram emot nästa återseende.

Samuel Karlssonrecensent på Deckarlogg och deckarförfattare, bl a upphovsman till polisserien om och på Mörkö med ”Höstmorden” som tredje titeln i serien. Han lyssnar, som framgår av recensionen, gärna på ljudböcker och driver facebook-sidan ”Vi som älskar ljudböcker”. Gå in där för lyssningstips, såväl på deckare som annat. Instagramkonto: samuel_författare.

Kriminell underläsandetrapport

Jag började lyssna på, ja, lyssna, det är inte så ofta det sker när det gäller mig, men jag började alltså lyssna på ”Hon talade yiddish” (Saga Egmont) av Petronella Simonsbacka.

En högst personlig skildring av Elizabeth Stride, göteborgska, född på Hisingen, i Torslanda, som hamnade i London och blev en av Jack the Rippers offer. Ja, detta förutsätter jag, att boken fortsätter lika personligt som den inleds.

Med exakt tonträff, en egen tonträff i språket, så att det verkligen hörs hur språket passerat igenom författaren innan det blev skriftspråk i datorn och nu i mina öron. Simonsbacka själv är med och nära Stride, Göteborg på 2000-talet och Göteborg på 1800-talet blir parallella, just nu och då.

Mycket bra inledning. Ändå slutade jag lyssna, annat jobb som måste göras och att lyssna på böcker istället för att läsa är som sagt inte min grej. Ännu, i alla fall. Nu ser jag att ”Hon talade yiddish” också lär finnas som e-bok. Så ska skaffa mig och fortsätta att ”läsa” i betydelsen läsa.

Petronella Simonsbacka har dessutom debuterat som deckarförfattare med ”Morden på Kungsberget” (också Saga Egmont, både ljud- och e-bok) och jag är väl cirka två tredjedelar in i, ordagrant, läsningen av den.

Miljö: Åmål. En ung värmländsk kvinna, som tidigare hette Myra men bytt namn till Fatima Zahra,  promenerar på Kungsberget med sitt lilla barn – då hon plötsligt slås ner och mördas. Myra Fatima Zahra har gift sig med en marockan och konverterat till islam. Hon bär/bar hijab, kan det vara ett hatbrott, ett hatmord?

Mordet sker blott 200 meter från huset där polisen Patrick Gregersson bor med sin gravida hustru.     

Så börjar ”Morden på Kungsberget” (lite trist titel, tänker jag) och Simonsbacka skriver och berättar med samma klara, egna skriftspråk. Hon är också – eller kunde bli – en bra deckarförfattare. Här finns en massa ingredienser som jag gillar.

Som att hon kan driva på en berättelse, skapa spänning i små händelser. Bra på personporträtt  är hon också, här finns en rad ”riktiga”, levande och ja, autentiska människor. Och jag gillar verkligen hur hon får in samhällskommentarer utan att behöva gripa in och stoppa berättandet.

Skickligt gjort. Men så är det, låt säga, balansen.

Hur mycket hon skriver om det ena och det andra. Hon har ibland en tendens att berätta och berätta alldeles för mycket och långt om personerna; deras bakgrund, hur ett par personer möttes, och så vidare. Det rycker i mina redaktörsfingrar, de vill stryka den meningen, och den, och den: korta ner så att deckarintrigen står i centrum – hela tiden finns kvar i centrum.

Nästan bra, kan betyget bli så? Petronella Simonsbacka är en lovande deckarförfattare som lovar än mer. För skriva och berätta kan hon – verkligen! Ikväll ska jag läsa klart ”Morden på Kungsberget”…

 Bengt Eriksson

Ljudboktips: Kula i nacken…

Marie Louise Kelly

Skottet

Övers: Christina Stalby

Uppläsare: Hannah Schmitz

(Massolit)

Smart berättad thriller – Suverän ljudbok.

När Caroline Cashion är 37 år gammal upptäcks en kula i hennes nacke!? Hennes sökande efter svaret på gåtan sätter igång en spännande kedja av händelser.

Vill inte avslöja mer för då tar jag bort tjusningen med boken. Det här är en berättelse där det regelbundet läggs till en ny upptäckt/avslöjande/detalj som vänder mina tankar i en annan riktning.

Eftersom jag oftast lyssnar på nätterna brukar jag inte välja krim/thrillers. Men Kelly kan konsten att skriva enkelt och lakoniskt småroligt men ändå skapa en klurigt spännande historia.

Schmitz inläsning är pricken över i: lagom tempo, levande och hon ger mej känslan att det är Caroline som själv berättar.

Carolines yrke (professor i fransk litteratur) ger en liten läsbonus till dej som har en frankofil ådra.

Rolf Olandersson, gästrecensent på Deckarlogg, är en litterär allätare men hans hjärta klappar högst för deckare/krimi/spänningsromaner. Också engagerad recensent i Facebookgruppen ”Spänningsklubben”.

PS. Marie Louise Kellys ”Skottet”, som tidigare getts ut som fysisk bok, finns även som e-bok.

Jonas Sjöstedt, deckarförfattaren

”Gamla” deckare blir som nya när allt fler av dem ges ut som ljudböcker med ofta åtföjande e-bok och hamnar hos strömningstjänster.

Sammanflöden - Jonas SjöstedtHittills ute som ljud- och e-bok.

Till exempel såg jag att Jonas Sjöstedts trilogi med EU-thrillrar har börjat återutges som just ljud- och e-böcker (förlag: Saga Egmont). Just densamme, V:s nuvarande partiledare.

Och det är bra, för ”Sammanflöden” (2009), ”Sahara” (2010) och ”Spanska brev” (också 2010) minns jag än idag som bra deckare i genren politiska thrillers. Alla tre verkar förresten fortfarande vara tillgängliga också som fysiska böcker (utgivna av H:ström) för hen som föredrar papper.

Hittade en recension jag skrev om mitt emellan-boken…

***

”Sahara” är andra titeln i vänsterpolitikern Jonas Sjöstedts trilogi om och kring EU-parlamentet i Strasbourg.

Jonas Sjöstedt saharaAtt skriva en politisk thriller eller deckare hör till det svåraste någon kan försöka sig på. Det gäller att balansera exakt rätt: samhällsskildring och politik måste integreras i spänningen så inte berättarflödet stannar upp.

Sjöstedt lyckas nästan, det vill säga bättre än de flesta.

Det är intressant – ja, spännande – när Sjöstedts ”hjältar”, bland andra politikern Johannes Viksten och assistenten David Löf, tar läsaren med på en guidad tur genom EU-parlamentet och ger rapporter om med- och motpolitik.

Inte riktigt lika spännande – men nära nog – när den unge Löf reser inkognito till Marocko. Då riskerar författarens politiska engagemang att ta över.

Vilket förstås är Jonas Sjöstedts syfte: att ge en bakgrund till Marockos ockupation av Västsahara och EU:s orättfärdiga fiskeavtal med Marocko.

”Sahara” blir, om man väger det ena mot det andra, en riktigt bra thriller.

Bengt Eriksson
Publicerat i Ystads Allehanda 2010

PS. Hur många politiker är det förresten som skrivit deckare (with a little minneshjälp from my friends): Sjöstedt, Nylander, Gahrton, Schlingmann…