Jag gillar såna här böcker. Jag gillar också Helena Dahlgren. Så kombon är perfekt:
Boken ”100 hemskaste” (Modernista) innehåller alltså 100 tips på skräck, en genre som jag långsamt börjat bredda mig till från krimi, av en skräckläsare (just läsare, i första hand, recensent och skribent därefter) som uttrycker sig spontant, lika förtjust som skräckfyllt, rätt på och omedelbart ur hjärtat, ibland utan att passera andra kroppsdelar.
Gillar speciellt det här dahlgrenska sättet att skriva och recensera: slängigt och svängigt; mellan blogg, privatprat och faktabok
Genre och genre, förresten. Det är väl med skräck som med krimi: snarare ett familjeträd med olika medlemmar än en litterär genre. Och litteratur, förresten. Helena Dahlgren skriver också om TV-serier, film och musik (och den hemska apparaten telefon).
Vad gäller litteratur: romaner, noveller och dikter, också barnböcker. Översatta till svenska och oöversatta från engelska.
(Förresten, jag tror fortfarande den förra ”bokhoran” Helena drog ett svepskäl när hon avvek från att medverka i ”min” antologi ”Ny Noir” härom åren. Jag sörjer det, fortfarande.)
Hennes guide- och tipsbok kan läsas på flera sätt. Till exempel bläddras i, hit och dit, lite här och var, för att fastna på plats nr 90: ”Ett sting i tummen” av Agatha Christie.
Va? Christie? På en skräcklista?! Jodå, som Helena Dahlgren skriver: ”Jag lutar mig bakåt och förklarar pedagogiskt…”
Sen kan man hamna på nr 74 (romanen ”Varulvens år” av Stephen King), 84 (Derry, ”fiktiv stad… möjligen inspirerad av Stephen Kings hemstad Bangor”), 41 (novellen ”Bortbytingen” av Selma Lagerlöf), 43 (Sarah Palmer, ”fiktiv karaktär”), 17 (”Exorcisten”, långfilm i regi av William Friedkin) och så vidare…
Som synes går boken nerifrån och upp som Helena Dahlgrens personliga topplista. Så man kan läsa på det sättet också, börja med plats nr 100 (romanen ”The House”, inte översatt, av Bentley Little; den har jag inte läst, den ska jag läsa) ändå upp i topp till plats nr 1… (Nej, vad som ligger där tänker jag inte avslöja, men såååå förvånad kommer ingen att bli, tror jag.)
Ofta lite längre texter men ibland väldigt (och, i mitt tycke, lite för) kort.
Många upptäckter att göra, mycket att handla i pocket och från antikvariat eller beställa hem på biblioteket, DVD:er att leta reda på och köpa. Och läsa och läsa i boken ”100 hemskaste”– som tips före (nåt för mig?) och koll efter (tyckte jag likadant?).
Glädjer mig förresten extra åt att ”Tistelblomman” av Amanda Hellberg finns med (nr 87, fast lite snålt dock väl?). Sveriges mjukskräckmästarinna – betoning på bägge orden om det går – med en tangenthand i krimi och den andra i skräck.
(Hallå, Amanda! Kommer det inget nytt om och med Maja Grå nu snart?)
Sist i boken, för så noga har man varit: bibliografi, diskografi och filmografi, webbsidor och personregister. Bok- och skivomslag med mera som illustrationer och snyggt layoutat för övrigt också av Lars Sundh, som än en gång använder sitt favoritypsnitt, Minion, vilket andra formgivare (av för mig obegriplig anledning) brukar fnysa åt och fasa inför.
Skrev jag förresten att Helena Dahlgren är kunnig? Hon är så jäddra kunnig i allehanda 
skräck att jag häpnar. Kombinerat med att hon har humor, dessutom!
PS. Helena Dahlgrens blogg ”Dark Places” finns i länkförteckningen till höger.
Bengt Eriksson
Deckarlogg 