Övernaturlig pusseldeckare

Kompletterar förra inlägget på Deckarlogg, alltså intervjukrönikan med/om Amanda Hellberg, med följande kortrecension från 2013 av hennes fortfarande – tyvärr – senaste övernaturliga vuxenskräckkrimi.

*

Amanda Hellberg
Snögloben
(Forum)

Hellberg SnöglobenI nya romanen om Maja Grå, svenskan som for till England och upptäckte sin övernaturliga förmåga, har Amanda Hellberg bytt genre ännu en gång.

”Snögloben” är en lantlig pusseldeckare i Agatha Christie-stil.

Efter bröllopsfesten har brudgummen hittats död på ett slott nära Oxford. Polisens insatsstyrka, där Maja Grå nu ingår som speciell medarbetare, rycker ut.

Ingen märklig intrig utan det som får historien att lyfta är Hellbergs lugna, varma men ändå pådrivande sätt att berätta.

Och inte minst hennes övernaturliga – det är ordet – förmåga att förvandla mys till rys och vardag till skräck, från ena meningen, ja, ena ordet, till nästa.

Deckarlogg 2Bengt Eriksson
(publicerat i Femina 2013)

Annonser

”Spooky shit” som hjälp i livet

Amanda Hellberg dementerar. Maja Grå är inte hennes alter ego. Men det hjälper inte. Jag kan inte få ur huvet att Maja Grå sitter mitt emot mig och äter frukost på More Hotel i Lund.

Det var i fredags. Amanda Hellberg hade rest till Lund från Oxford i England – där hon bor – för att medverka på barn- och ungdomsbokfestivalen LitteraLund. Men nu först skulle hon äta så mycket fil som möjligt till frukost.

Hellberg Styggelsen”Jag tycker inte om den stekta frukosten i England. Jag saknar filmjölk. Om jag bara fick äta en enda sak i resten av livet så skulle det vara fil”, säger hon och går iväg med tallriken för att fylla på.

Amanda Hellberg är en av allt fler svenska författare (John Ajvide Lindqvist, Johan Theorin, Marianne Cedervall, Therése Söderlind, Nene Ormes och Andreas Roman heter andra) som dels har (åter)infört skräck och övernaturligt i skönlitteraturen, dels börjat förena det fantastiska och fantasifulla med den realistiska kriminalgenren.

Hellberg Blek hästI vilken genre ska Amanda Hellbergs romaner – ”Styggelsen”, ”Döden på en blek häst” och ”Tistelblomman” för vuxna och ”Jag väntar under mossan” för ungdomar – placeras? Det är ju skräck och krimi på samma gång med det övernaturliga som bindemedel…

Hon kommer från Varnhem och beskriver barndomsbygden så här: ”En historiebygd. Många sägner och berättelser. Varnhemsspelet som skildrar bygdens historia.” Men också så här: ”En underbar, trygg miljö att växa upp på, till man blir 11-12 år. Då blir det istället så tråkigt. Inget att göra. Hur många gånger har jag inte väntat på bussen och tänkt att om jag fick se ett rymdskepp över Billingen.”

Hellberg TistelblommanSen citerar hon också ur sin ungdombok – som efterklok tanke – där morfar säger till barnbarnet Matilda: ”Det är bara korkade personer som har tråkigt.”

Tiden svindlade, säger intervjuaren. Så kändes det när jag besökte Varnhem. Som i dina böcker: känslan att man inte vet om man befinner sig i nutid eller någon dåtid, i det onaturliga eller naturliga, i verklighet eller fantasi. Ja, i Varnhem måste ju Maja Grå ha vuxit upp!

Nu påpekar Amanda Hellberg att Maja Grå inte är hennes alter ego utan snarare anti ego. ”Min raka motsats. Jag är mesig. Det är inte hon. Om det förekommer mobbing på en arbetsplats så önskar jag att jag hade modet att ta upp det. Maja Grå skulle våga.”

Hellberg SnöglobenMen ni har mycket gemensamt: hon har studerat till illustratör (liksom du), bor i Oxford (som du) och när ”Döden på en blek häst” gavs ut så hade du samma klänning på författarporträttet som Maja Grå i romanen!

”Det var inte meningen. Hon hade en annan klänning i mitt råmanus, en russinfärgad tror jag. Fotot togs i förväg, det bara råkade bli så. Livet är för kort för att inte ha fina klänningar”, säger Amanda. ”Och jag tror inte heller på det övernaturliga!” tillägger hon.

Amanda Hellberg debuterade med en skräckroman – ”det var en mer litterär roman”, säger hon – medan hennes andra roman balanserade mellan skräck och krimi. Den tredje gick åt skräckhållet igen. Fast den slutade på ett sätt som fick läsaren att ana att nästa gång – hennes nya roman, ”Snögloben”, kommer i augusti – ska det bli mer av deckare.

jag-vantar-under-mossan”Roligt att skriva lite annorlunda varje gång. Jag ville skriva nåt åt pusselhållet, inte som Agatha Christie men om engelska lantegendomar och slutna rummet-problematik.”

Längre än så blir inte vårt frukostprat. Amanda Hellberg rusar iväg för att förbereda det samtal som hon ska ha med Ingelin Angerborn, barnboksförfattare, och Jens Heimdahl, arkeobotaniker/konstnär. Rubrik: ”Mellan verklighet och mystik”.

Fascinerande när hon läser en bit ur ”Jag väntar under mossan”. Hon sänker rösten, får en mjukare ton och börjar låta som – ja, bli – bokens unga Matilda. Förvandlas hon också, undrar jag, till sin återkommande huvudperson Maja Grå när hon läser högt ur vuxenromanerna?

”Är det farligt för barn att bli rädda?” undrar Amanda Hellberg från scenen. Hon svarar själv på frågan: ”Jag tror ´spooky shit´ kan ha som funktion att öva oss – både vuxna och barn – på adrenalinfyllda känslor i läsfåtöljen. Det hjälper oss i livet.”

Böcker av Amanda Hellberg:

Vuxenromaner: ”Styggelsen” (2008), ”Döden på en blek häst” (2011), ”Tistelblomman” (2012) och ”Snögloben” (2013).
Ungdomsroman: ”Jag väntar under mossan” (2012)
Barnbok: ”Det osynliga godiset” (2013)

Deckarlogg 2Bengt Eriksson 
(Krönika i KB/YA/TA 2013)

PS. Efter att jag skrev det här har Amanda Hellberg bland annat gett ut barnböckerna ”Monstret vid Örnklippan” (2014) och ”Ödeborgens hemlighet” (2015) men tyvärr inga fler spöklika kriminalromaner för vuxna.

Hjälp så skraj jag blev!

Jag gillar såna här böcker. Jag gillar också Helena Dahlgren. Så kombon är perfekt:

Boken ”100 hemskaste” (Modernista) innehåller alltså 100 tips på skräck, en genre som jag långsamt börjat bredda mig till från krimi, av en skräckläsare (just läsare, i första hand, recensent och skribent därefter) som uttrycker sig spontant, lika förtjust som skräckfyllt, rätt på och omedelbart ur hjärtat, ibland utan att passera andra kroppsdelar.

Gillar speciellt det här dahlgrenska sättet att skriva och recensera: slängigt och svängigt; mellan blogg, privatprat och faktabok

Genre och genre, förresten. Det är väl med skräck som med krimi: snarare ett familjeträd med olika medlemmar än en litterär genre. Och litteratur, förresten. Helena Dahlgren skriver också om TV-serier, film och musik (och den hemska apparaten telefon).

Vad gäller litteratur: romaner, noveller och dikter, också barnböcker. Översatta till svenska och oöversatta från engelska.

100-hemskaste(Förresten, jag tror fortfarande den förra ”bokhoran” Helena drog ett svepskäl när hon avvek från att medverka i ”min” antologi ”Ny Noir” härom åren. Jag sörjer det, fortfarande.)

Hennes guide- och tipsbok kan läsas på flera sätt. Till exempel bläddras i, hit och dit, lite här och var, för att fastna på plats nr 90: ”Ett sting i tummen” av Agatha Christie.

Va? Christie? På en skräcklista?! Jodå, som Helena Dahlgren skriver: ”Jag lutar mig bakåt och förklarar pedagogiskt…”

Sen kan man hamna på nr 74 (romanen ”Varulvens år” av Stephen King), 84 (Derry, ”fiktiv stad… möjligen inspirerad av Stephen Kings hemstad Bangor”), 41 (novellen ”Bortbytingen” av Selma Lagerlöf), 43 (Sarah Palmer, ”fiktiv karaktär”), 17 (”Exorcisten”, långfilm i regi av William Friedkin) och så vidare…

Som synes går boken nerifrån och upp som Helena Dahlgrens personliga topplista. Så man kan läsa på det sättet också, börja med plats nr 100 (romanen ”The House”, inte översatt, av Bentley Little; den har jag inte läst, den ska jag läsa) ändå upp i topp till plats nr 1… (Nej, vad som ligger där tänker jag inte avslöja, men såååå förvånad kommer ingen att bli, tror jag.)

Ofta lite längre texter men ibland väldigt (och, i mitt tycke, lite för) kort.

Många upptäckter att göra, mycket att handla i pocket och från antikvariat eller beställa hem på biblioteket, DVD:er att leta reda på och köpa. Och läsa och läsa i boken ”100 hemskaste”– som tips före (nåt för mig?) och koll efter (tyckte jag likadant?).

Glädjer mig förresten extra åt att ”Tistelblomman” av Amanda Hellberg finns med (nr 87, fast lite snålt dock väl?). Sveriges mjukskräckmästarinna – betoning på bägge orden om det går – med en tangenthand i krimi och den andra i skräck.

(Hallå, Amanda! Kommer det inget nytt om och med Maja Grå nu snart?)

Sist i boken, för så noga har man varit: bibliografi, diskografi och filmografi, webbsidor och personregister. Bok- och skivomslag med mera som illustrationer och snyggt layoutat för övrigt också av Lars Sundh, som än en gång använder sitt favoritypsnitt, Minion, vilket andra formgivare (av för mig obegriplig anledning) brukar fnysa åt och fasa inför.

Skrev jag förresten att Helena Dahlgren är kunnig? Hon är så jäddra kunnig i allehanda Deckarlogg 2skräck att jag häpnar. Kombinerat med att hon har humor, dessutom!

PS. Helena Dahlgrens blogg ”Dark Places” finns i länkförteckningen till höger.

Bengt Eriksson