Det började med att Anders Svensson, chefredaktör på Språktidningen, skrev om hen kontra dom (eller de). Att han nu noterat att allt fler ungdomar i Sverige börjat använda ”det könsneutrala” ordet dom istället för ”det könsneutrala ordet” hen.
Detta fick strax flygga vingar till en av nördspråkmagistergrupperna på Facebook och det tog, som det brukar, hus i helsike. Vilket det ju alltid gör så fort ordet hen skrivs och syns, då kommer genast en hel hönsgård kacklande.
Hen är ett jättebra ord, tycker jag. Går det lika bra med orden de/dom? Förstnämnda får väl sägas vara en svensk uppfinning. Det andra är importerat från USA och nog också Storbritannien. Men främst i USA har allt fler musiker och artister, författare följer väl strax efter, börjat tala om sig själv/a som they.
De alltså eller dom. Nyligen la jag extra märke till detta när jag skrev en krönika om amerikanska kompositören, musikern och artisten Hurray for the Riff Raff/Alynda Segarra. Hen benämner sig they. Och det visade sig besvärligt, märkte jag.
Nu har Deckarloggs red. tänkt & tyckt nåt retfullt igen.
Foto: Birgitta Olsson
Alltså att i en text hela tiden skriva de om en person. Inte hon eller han eller ens hen utan de. Nånting som satt i huvet antagligen. Men jag upptäckte gång på gång att jag antingen ändå skrev hon eller om jag skrev de så skrev jag resten av meningen i singular. Men man = jag lär sig = mig väl, om man nu ska använda och skriva de istället för hen.
Anders Svensson beskrev bägge orden/pronomena som ”könsneutrala” men är dom verkligen det? Hen är konstneutralt i betydelsen varken eller. Men de är väl inte konstneutralt utan könspositivt eller könssubjektivt i betydelsen flera, minst två. Jag tycker inte att orden är utbytbara utan de har olika betydelser.
Hen är könsosäkert. De är könssäkert. Hen vet inte riktigt säkert vilket kön hen är och tillhör, fast troligen bägge. De vet att de alldeles säkert är både man och kvinna, kvinna och man, kanske fler ändå. Så visst, hen och de kan betyda samma sak men väl ändå inte alltid?
Jag tycker ju egentligen att de är ett innehållsligt bättre ord men när vi nu har hen och det börjat etableras, ska då hen redan nu bytas ut mot de? Hen är lättanvänt. De är mer svåranvänt, tycker nog jag. Hensomhelst brukar jag skriva, för jag gillar att leka med ord. Desomhelst? Eller Demsomhelst… Njaaa, det är väl inte lika lekfullt?
Till exempel.
Bengt Eriksson
Deckarlogg 
Lämna en kommentar