Kriminallitteraturens eventuella nationaldrag

Kan det finnas nationella drag i deckarlitteraturen? Som att pusseldeckare är engelska och hårdkokta deckare uppstod i USA.

Ett seminarium på fjolårets danska krimimesse i Horsens handlade om ”Nordic Noir”. Där frågades hur nordiska deckarländer skiljer sig åt. Jo, i Sverige finns flest poliser, i Norge fler privatsnokar och i Danmark skrivs många spionromaner.

Efter att precis ha läst ”Madonnan i Notre-Dame” av Alexis Ragougneau och ”Flykten” av Dominique Manotti undrar jag om det någon annanstans än i Frankrike skrivs deckare som sticker iväg åt så många litterära håll och ger tusan i genregränser.

Deckarlogg 2Bengt Eriksson
(Gota Media 2016)

Stilistiskt tonårsdrama

Tana French
En hemlig plats
(Albert Bonniers; övers: Klara Lindell)

Språket, personskildringen, handlingen, allt!

french-hemlig-platsTana French, född i USA, växlar mellan tonårstjejernas slang (språkkänsligt översatt också) och ett mer koncentrerat språk vid polisförhören.

Miljön är internatskolan St Kilda´s i Dublin, där French bor. För ett år sen hittades en 16-årig pojke ihjälslagen. Nu finns ett foto med texten ”Jag vet vem som dödade honom” på skolans anslagstavla.

Utredningen återupptas.

Tonårens vänskap och ovänskap, intriger och snart vuxna liv. Krocken mellan poliserna, båda arbetarklass, och internatskolans rektor. En väl fungerande, växande handling.

Deckarlogg 2Plus denna mästerliga stilistik! Som jag njuter av språket.

Bengt Eriksson

(Kortrecension, tidigare publicerad i Gota Medias tidningar)