Sommaren börjar med Björn Hellbergs nya

Björn Hellberg
Ett fall för Sten Wall
Rendez-vous
(Lind & Co)

Sommardeckarläsningen har börjat! Som alltid – eller oftast – med Björn Hellbergs nya Sten Wall-deckare, enligt omslaget den tjugoåttonde i serien.

En tradition – eller vana, ja, ovana – som jag har svårt att slita mig från, alltså att läsa årets Hellberg och Wall lagom till sommarens start. Och varför skulle jag? Annars blir det ju så att säga ingen sommar.   

”Rendez-vouz” är ingen märkvärdig deckare, inte en av de bästa Sten Wall-deckarna heller. Men lite mer modern till språket, som varje ny titel i serien numera brukar vara, och rakare berättad. Björn Hellberg skriver mindre gammaldags och omständligt, numera.

Underhållande med några tankar om människorna, livet och samhället. Ungefär så, varken mer eller mindre.

Miljön är som alltid Staden, den fiktiva stad som allt mer har blivit Laholm (tidigare ska Staden också ha inkluderat Kristianstad och Helsingborg). Huvudperson: fortfarande alltså kommissarie Sten Wall i evigt äldre eller gammal ålder, pensionen hotar som i varje ny titel.

Två trådar: skildringen av en elitidrottskola, så kan den väl kallas, sammanslutningen heter också ”Elitisterna”, och hämnd, oförmågan att glömma. Trådarna tvinnas ihop och resulterar i ett, två mord. (Kunde ha blivit ytterligare ett och inga fler Sten Wall-deckare. Oj, avslöjade jag för mycket nu?)

Hellberg diskuterar mer kring och om elitskolan, hur hårt unga idrottselever ska eller inte ska drivas för att nå resultat, och mindre kring frågan om hämnd. Och han förmedlar en varm, medmänsklig syn på en i förtid åldrande alkoholist.

Detta senaste, medmänsklighet och solidaritet med människorna, kunde det ha varit mer av. Just det var ju kärnan i vissa tidigare titlar i serien – men inte längre.

Hellberg har ett speciellt sätt att skriva också. Han berättar. ”Rendez-vouz” blir mindre av roman och mer av en berättelse. Som om han skriver och berättar direkt till läsaren eller faktiskt sitter här och berättar. Författaren syns, liksom. Inte riktigt så att jag skulle använda ordet skröna men nästan, snudd på.

Bland annat kan han föregå händelser genom att kommentera och avslöja hur personer i romanen ska reagera när det som Hellberg skriver om just nu kommer att förändra sig till det värre eller motsatta om någon sida. Det ger en märklig, nära och, om ordet passar,  hemtrevlig känsla.

Så igen: inte speciellt märkvärdig men inte heller så att jag ångrar läsningen, verkligen inte! Underhållande med en del kommentarer om oss människor, livet och samhället. Nu har jag läst årets ”Fall för Sten Wall av Björn Hellberg – sommaren kan börja. (Fast utanför Deckarloggs arbetsrum hänger regnet i luften. Tretton grader på termometern, det är inte sommar…)

Bengt Eriksson