”Stjärnfall” måste ha varit den första vuxendeckare jag läste. Men förstås inte Lars Wilderängs roman med samma titel, som kom i fjol, utan Folke Mellvigs från 1952. Riktigt så tidigt läste jag den nog inte men ett par år senare bör det ha varit.
Ålder (min alltså): typ sju år.
”Sjärnfall” är en Kapten Hillman-deckare – den andra i serien. Att jag fick pappa att köpa den till mig i födelsepresent hos Enskede bokhandel berodde på att jag redan kände privatdetektivparet John och Kajsa Hillman (samt deras medhjälpare Freddy) från radion. Den första radiodeckarserien med paret Hillman sändes 1950.
Mest känd blev väl Folke Mellvig för radioserierna och filmerna om privatdetektivparet Hillman men berättelserna gavs även ut i romanform. Han var en filur han den där Mellvig, en skrivande hantverkare snarare än författare, som kunde skriva åt bägge hållen: berättelsen hade ofta varit en radiopjäs eller ett filmmanus innan den skrevs om till deckarroman.
Så romanerna blev lite tunna ibland, tyckte jag. Eller vill jag minnas, rättare sagt. Längesen som jag läste någon deckare av Folke Mellvig. Men nu ska det bli av, nu ska jag läsa om några gamla Hillman-deckare, för nyligen upptäckte jag nämligen att ett antal av Mellvigs detektivromaner återutgetts som e-böcker.
Både ur serien med Hillmans detektivbyrå i Stockholm (samt utflykter i landet) – bl a just ”Stjärnfall”, ”Farligt för familjen” och ”I all tysthet” – och andra deckare med andra huvudpersoner som jag faktiskt aldrig har läst. Så det blir både till att läsa om och läsa för första gången.
En mycket bra idé – att återutge äldre deckare som e-böcker – tycker jag. Hyggligt billigt att köpa och ladda ner, om en vill det. Och ännu bättre = gratis att låna från biblioteket. Jag börjar med ”Stjärnfall” för att se om den fortfarande håller den kvalitet som jag tyckte då, när jag läste min första deckare, när jag var typ sju…
Deckarlogg 
Lämna en kommentar