Tyvärr ett musikextra: Françoise Hardy (1944–2024)

Jag lyssnade på Françoise Hardy från 1960-talet och livet igenom. Jag skrev om henne från 1960-talet och livet igenom. Jag var förälskad i henne från 1960-talet och livet igenom.

Françoise Hardy
Personne d´autre
(Parlophone / Warner)
Betyg: 5/5

Françoise Hardy sjunger inte alls som hon sjöng när jag hörde henne första gången, då vi båda var unga. Ändå hörs det så tydligt att det är Françoise, nu 74 år, som sjunger. Rösten har liksom krympt en storlek, i omfång och kraft, som när en åldrande människas kropp smalnar av.

Fast också som ung sjöng Françoise med en fundersam röst, tänkte och funderade medan hon sjöng. Så sjunger hon fortfarande – ja, nog ännu mer eftertänksamt idag. Inte funderande (över framtiden) längre utan konkluderande (sitt levda liv).

Som hon sjunger nu, i Un seule geste: ”Livet går ingenstans.” En annan sång, Train spécial, handlar om just detta tåg, den allra sista avgången till himlen eller vad nu ändstationen kan vara.

Bägge sångerna har hon själv varit med och skrivit. Ännu en annan sång, tolkningen av Sera-tu làs (skriven av Michel Berger), handlar om saknad och ensamhet.

”Du var min Franςoise Hardy, sa jag…”
Foto från www.francoise-hardy.com

Långsamma melodier; sorg och styrka samspelar i arrangemangen, ett slags åldrandets, överlevnadens sånger. Ett piano som ackompanjemang, stråkar från Makedoniens symfoniker växer fram. En saxofon spelar nästan lika sorgligt som en klarinett och gitarren som fyller ut, några trummor som slår lätt och enkelt.

Till detta Françoise Hardys tyst, viskande röst. Hon sjunger lika vackert som livet och ödesbestämt som döden. Ordagrant, faktiskt,

En sång, You´re My Home, sjungs på engelska, som en sista hälsning till oss beundrare utanför Frankrike. ”I will fly…” sjunger hon och det blir olidligt.

Françoise förmedlar  evig skönhet bortom och djupt in i livet, på samma gång. ”Personne d´autre” kan vara Françoise Hardys sista album (så blev det också) och mitt betyg kan endast bli ett: det högsta.

Bengt Eriksson
Publicerat i Hifi & Musik, 2018