Kristina Appelqvist återkommer med sin tredje deckare utan mord. Feelgood? Mysdeckare? Nej, en spännande pusseldeckare. Recensenten Bengt Eriksson har en enda invändning: upplösningen är lite för löst ihopknuten.
Kristina Appelqvist
Vykort från en bortglömd prins
(Piratförlaget)
Går det att skriva en bra deckare, både spännande och underhållande, utan att det mördas?
Svaret blir ja, när Kristina Appelqvist författar.
”Vykort från en bortglömd prins” är tredje titeln med Nina Storm, nu tillfördnad generaldirektör på Myndigheten för kulturstöd i Stockholm, och Diana Wikman, kallad ”Draken” och avsatt som generaldirektör.
Redan fiendskapen mellan Diana och Nina skapar spänning och den byggs på med en mystisk väska och tavelstölder från svenska myndigheter.
Mycket av handlingen sker på Ninas ärvda prästgård i Mjöbäck, nu använd för konferenser.
Ett par män som uppvaktar Nina får deckaren att dra åt feelgood – men både hon och författaren stannar i tid.
Titelns bortglömde prins kommer in först i slutet, så sent att upplösningens knutar blir lite för löst knutna. Det är min – enda – invändning.
Bengt Eriksson
Typ så i Gota Medias tidningar
Deckarlogg 
Lämna en kommentar