Det var först efter att Bertil Falk lämnat Kvällsposten och jobbat en sväng på TV3 i London som vi började träffas och prata. Han bodde i min någorlunda närhet, i ett litet hus i Västra Alstad, en bit norrut från Trelleborg.
Boken om Feroze Gandhi (på engelska).
Vi förenades i vår vänskap för – ja, kärlek till – okända och undanskuffade författare. De som den finare delen av litteraturvetenskapen och litteraturkritikerkåren inte vill veta av. De som skrev pulp och science fiction. De som hade skrivandet som ett jobb, slet med att skriva för att få in pengar till hyra och mat för dagen.
Bertil Falk skrev själv pulpdeckare och SF, från ungdomen och framåt. Han startade ett eget förlag för att ge ut sig själv och andra, både svenska författare och utländska som han översatte. Han kartlagde också mindre kända delar av litteraturhistorien i flera böcker, så kallade ”läsarlotsar”. Också då både pulp och SF.
Motsvariggörandet av ”Finnegan´s Wake” / ”Likvaka”.
Indien var ett annat stort intresse. Bland det sista han gav ut var en bok om Freoze Gandhi, make till Indira Gandhi. Han hann också med att skriva den svenska SF-historien i tre faktadigra volymer och gav äntligen ut, efter att ha arbetat med det halva om hela livet, sin version av ”Finnegans likvaka” av James Joyce; inte översatt – för det går inte – utan ”motsvarandegjord” på svenska.
Bertil Falk var – ordagrant och verkligen – en enastående människa.
På Wikipedia finns en låååååååååååååång förteckning över Bertil Falks litterära produktion (om än inte fullständig ens den). Vill du snabbt nu läsa något av honom så finns ett par händer fulla med hans noveller på Storytel.
Tredje delen av den svenska SF-historiken.
Flera gånger skrev jag om Bertil Falk: intervjuer, krönikor och recensioner. Här följer ett par av dessa krönikor, om författaren, översättaren och förläggaren.
***
Om inte Bertil Falk i Västra Alstad skickar julklappspost så blir det ingen riktig jul.
Också i år river jag – ivrigt! – upp kuvertet och plockar fram julboken från Zen Zat (namnet på hans företag). Som oftast är titeln lite märklig. Årets julbok heter ”Gardar Gåtlösarens Saga”.
Och inte blir det mindre märkligt när jag bläddrar upp förordet och läser att Bertil Falk placerar boken i den litterära genren ”sword & mystery”: en korsning mellan vikingasaga, fantasy och privatspanare….
Bertil Falk efter att ha bestigit Himalaya.
”Fanns det privatdetektiver på vikingatiden?” frågar Falk i förordet. ”Självfallet”, svarar han. ”Fast ordet detektiv användes knappast.”
Man känner sej ihågkommen och lite mallig också när man får en julklappsbok från Zen Zat. Böckerna trycks i små och sjunkande upplagor.
Den första julboken, ”De fyra flintskallarna” (1998), hade en upplaga på 100 ex. Därefter har upplagorna sjunkit med ett exemplar per år, vilket betyder att årets julbok tryckts i 93 ex.
Böckerna skickas till vänner och affärsbekanta. Får se hur länge man hänger med alternativt när man hamnar utanför. (Att min bok fått nr 16 tar jag som ett löfte!)
Men varför skriver jag nu om de här ”privata” böckerna som inte kan köpas för pengar? För att skryta med att jag står på utskickslistan? Jaaaa, litta så. Det måste jag erkänna.
Fast tack vare pliktexemplaren – varje utgiven bok ska skickas till Kungliga Biblioteket och sex universitetsbibliotek – bör Falks julböcker kunna beställas hem på närmaste bibliotek.
En viktigare anledning att skriva om julböckerna är att jag som (populär)kulturjournalist tycker det hör till mina uppgifter att förmå honom att trycka upp i alla fall något större upplagor så att böckerna hamnar i bokhandeln och fler läsare får chansen att upptäcka vilken unik författare som finns i Allehandornas spridningsområde.
Bertil Falk kan tituleras pulpförfattare, i ordets bästa betydelse.
Han äreräddar, utvecklar och korsbefruktar genrer åt vilka litteraturkritiker envisas med att muttra förklenande prefix som populär, skräp och smuts. Främst ägnar han sej väl åt fantasy, SF och så kallade kioskdeckare.
Falk (be)visar att populär- och skräplitteratur kan vara underhållande och bra, välskriven, lärorik och faktiskt intellektuell. Indien (religion, filosofi, mat, musik, liv) är ett återkommande ämne.
Falks böcker blir också en hyllning till tusen och åter tusen skräplitteraturförfattare som verkat och dött i anonymitet.
Vikingadeckaren ”Gardar Gåtlösarens Saga” har jag ställt undan för läsning i mellandagarna. Tre Bertil Falk i topp ur hans tidigare utgivning:
”Den maskerade ligachefen” (Alibi-Magasinet 1-2/1996). Debutdeckaren från 1954 i nytryck.
”Mord & orkidéer” (Mälaröbörsen, 1996). Falks bästa deckare. Ingredienser: Den namnlöse (privatsnok), en industriledare (försvunnen), orkidéer, cancer, terrorism, atombomber, Stockholm och Indien med mera.
”Mord på måfå”, ”Syndabocken”, ”Obducera kärringen!”, ”Automatsoppa” (Mälaröbörsen, 1998). Fem gånger Bertil Falk i en volym.
Bengt Eriksson
Ystads / Trelleborgs Allehanda 2005
***
Bertil Falk, bosatt i Västra Alstad utanför Trelleborg, har jag tidigare skrivit om i krönikan.
Då handlade det om hans eget författarskap – inte minst som svensk pulpdeckarförfattare, i ordets bästa mening. Falk driver också det pytteminsta bokförlaget ZenZat med en allt mer spännande och annorlunda utgivning.
Vilket betyder att ZenZat, efter att ha publicerat diktsamlingar, nu börjat ge ut böcker som intresserar mig ännu mer.
En något äldre Bertil Falk.
Nämligen deckare som gärna får dra åt pulp-hållet. (Det kan påpekas att det amerikanska begreppet pulp brukar översättas med det nedsättande ordet kiosklitteratur och att Ed McBain ansågs skriva kioskdeckare innan han upptäcktes av ett stort och fint svenskt förlag och därmed blev fin han också.)
Bertil Falk och jag delar intresset och vördnaden för författare som skriver för brödfödan och ändå skapar läsvärd litteratur – ja, konst.
ZenZat inledde sin deckarutgivning med att kombinera två skräpgenrer, deckare och science fiction.
Boken ”Mord på månen” innehåller en längre och två korta science fiction-deckarnoveller av Ahrvid Engholm. Den kriminella miljön utgörs av månbasen Luna City med cirka 20 000 invånare och Peter Dustin som polischef.
Även om det äts syntpasta med algprotein och pendeltåget håller hastigheten 1 000 km/tim så mördas det som på jorden – med kniv.
I slutet samlas de misstänkta på en virtuell herrgård där Dustin som en Holmes eller Poirot avslöjar mördaren.
Resultatet blir en underhållande blandning av ”fakta” och fakta, pastisch och nyskapande, skämt och allvar.
Vad kommer härnäst? ringer jag och frågar Bertil Falk som berättar att boken ”Lars Blom och andra felande deckarlänkar” av August Blanche skickats till tryckeriet.
Deckare? Om August Blanche(1811-1868) fortfarande är känd så är det väl som stockholmsskildrare?
Några av Bertil Falks noveller på Storytel.
– Blanche skrev noveller som hade allt en deckare ska ha utan att nå ända fram. Jag har placerat novellerna så att de ska visa att han kom allt närmare deckargenren, säger Falk som också skrivit ett efterord om Sveriges första (nästan-)deckarförfattare.
– Zenzats förebild, berättar han, är det amerikanska förlaget Crippen & Landru, som samlar och ger ut äldre deckarnoveller i större skala. Också jag samlar gamla tidskrifter med noveller. Nu på julafton var jag iväg och köpte några nummer av Tidsfördrif hos en kille strax ovanför Lund.
Efter August Blanche står idag okända deckarnamn som Anders Eje, Sture Lönnerstrand (som skrev science fiction), Anders Wingenfeldt (som skrev flygnoveller vid sidan om det kriminella) och Torsten Scheutz i tur att bli samlade och utgivna av ZenZat-förlaget.
Bengt Eriksson
Ystads / Trelleborgs Allehanda 2007
Deckarlogg 
Lämna en kommentar