Så många gånger som jag slår upp dagens tidning och en ledarsida skriker emot mig. Ja, ordagrant SKRIKER! I allt större avsaknad av konkurrens från andra dagstidningar och särskilt på landsorten lokala tidningar och ledarsidor med olika politiska färger blir den nu enda ledarsidan allt mer av en megafon. Och det kan tilläggas: en skrikande... Continue Reading →
Musikextra: Kriget på skivtallriken
Det uppstod en liten diskussion på Facebook om den svenska gruppen Trettioåriga Kriget, som flera gånger förr, så jag letade upp den här texten. Vissa inom 70-talets progressiva musikrörelse var nära nog illiterata vad gällde låttexter. Tyvärr. Trettioåriga KrigetKrigssång (CBS 1976)Omslag: Johan Gullberg (teckningar efter Thomas Johanssons fotoförlagor) Hårdrock? Kunde ha blivit det, om de... Continue Reading →
Lång och krokig väg fram till isländsk deckare
Fakta Ragnar Jónasson översatte Agatha Christie-deckare till isländska innan han började skriva egna deckare. Han har blivit en av Islands mest framgångsrika deckarförfattare, mest omtalad för serien om den äldre kvinnliga kriminalpolisen Hulda i Reykjavík. Katrin Jakobsdottír är Islands statsminister sen 2017 och mycket deckarintresserad. Hon har en magisterexamen i isländsk litteratur, skrev sin magisteruppsats... Continue Reading →
Ulf Lindström, den svenska kriminalgenrens främste stilist, har skrivit ännu en lika hårdkokt som poetisk gourmetdeckare
Ulf LindströmDen tredje kvinnan(Southside Stories) Ulf Lindström skriver bäst. Av alla – alltså samtliga – Sveriges deckarförfattare skriver han bäst. Lindström är den främsta svenska deckarstilisten. Om han nu skriver deckare. Om ”Den tredje kvinnan” (Southside Stories) nu är en deckare. Om hans polisromanserie med Varbergskriminalen nu är en serie polisromaner. Närmare bestämt en trilogi.... Continue Reading →
Deckarloggs fredagsspecial: Lokaltidningsliv som thriller
Mats Lundman har gett ut den tionde och sista delen, ”Grävarna” (Ultima Esperanza Press), i sin serie med redaktionsthrillers. Alltså spänning men inte alltid kriminell sådan, enligt lagtexten. Kan ibland vara journalistisk och/eller mediekriminellt också. Fast sista och sista, vill minnas att han påstått det tidigare också. Så vi får väl se… Den genomgående huvudpersonen... Continue Reading →
Alltförfattaren Stephen King: skräck, krimi, fantasy…
Det har kommit en ny bok av Stephen King på svenska igen (och igen) (och igen) (och igen) (och så vidare)... "Holly" (Albert Bonniers) heter boken den här gången (som alltid eller ofta översatt av John-Henri Holmberg) och är en detektivroman med en privatdetektiv som huvudperson. Serman! Och jag som hävdat (och hävdar) att Stephen... Continue Reading →
En medelklass lågutbildad sångpoet
Jag håller på och skriver en text, tyvärr en så kallad nekrolog, om Pugh Rogefeldt till nästa nummer av tidskriften Hifi & Musik. Under många år har jag skrivit, recenserat och intervjuat Pugh många gånger. Medan jag skrev tog jag fram (en smärre del av) en text jag skrev till en av Joel Erikssons och... Continue Reading →
De utslagnas väg
Maria Grudemo El Hayek & Viktor Johansson Ring soc! (Modernista) Minns ni Kafka? Klart ni gör, han som i ett brev skrev att ”en bok måste vara som en yxa för det frusna havet inom oss”, kanske det bästa som sagts om läsvillkoren. Men en bok kan också vara en brandfackla, en varning. Så uppfattar... Continue Reading →
Extra musikfredag: Konstiga tanke, men tänk om Jan Hammarlund och Alf Robertson fick en son
David RitschardBrobrännaren(Rootsy) I mitt huvud sitter minnet av att Jan Hammarlund använde gruppnamnet Maces Spring (hemort för countrytrion Carter Family) vid sitt framträdande 1970 på första Gärdesfesten. Jo, det finns country i Hammarlunds sång och sånger, plussar man sen på med Alf Robertson så uppstår David Ritschard. Ingen kopia, varken av den förre eller senare.... Continue Reading →
Hemskt spännande i Fjällbacka
Camilla Läckberg Gökungen (Forum) Efter några års paus återvänder Camilla Läckberg för elfte gången till Fjällbacka och äkta paret, numera trebarnsföräldrarna Erica Falck, författare, och Patrik Hedström, polis. Läckberg har alltid varit en samhällsskildrare och den här gången skriver hon med extra mycket ilska: mot Svenska Akademien och (den fiktiva/verkliga) klubben Blanche, synen på fina... Continue Reading →