Tyvärr ett musikextra: Françoise Hardy (1944–2024)

Jag lyssnade på Françoise Hardy från 1960-talet och livet igenom. Jag skrev om henne från 1960-talet och livet igenom. Jag var förälskad i henne från 1960-talet och livet igenom. Françoise HardyPersonne d´autre(Parlophone / Warner)Betyg: 5/5 Françoise Hardy sjunger inte alls som hon sjöng när jag hörde henne första gången, då vi båda var unga. Ändå... Continue Reading →

I Västerbotten och i oss alla

Som det sägs: Den som väntar… Vissa skriver sjuttioåtta böcker på ett år – eller ger åtminstone ut en roman per år – medan andra tar längre tid på sig. Alltför lång tid för läsaren, välbehövlig tid säkert för författaren. Maria Broberg gav ut ”Bakvatten” – en krimi fast väl knappast en deckare – år... Continue Reading →

Musikextra: Kriget på skivtallriken

Det uppstod en liten diskussion på Facebook om den svenska gruppen Trettioåriga Kriget, som flera gånger förr, så jag letade upp den här texten. Vissa inom 70-talets progressiva musikrörelse var nära nog illiterata vad gällde låttexter. Tyvärr. Trettioåriga KrigetKrigssång (CBS 1976)Omslag: Johan Gullberg (teckningar efter Thomas Johanssons fotoförlagor) Hårdrock? Kunde ha blivit det, om de... Continue Reading →

Ulf Lindström, den svenska kriminalgenrens främste stilist, har skrivit ännu en lika hårdkokt som poetisk gourmetdeckare

Ulf LindströmDen tredje kvinnan(Southside Stories) Ulf Lindström skriver bäst. Av alla – alltså samtliga – Sveriges deckarförfattare skriver han bäst. Lindström är den främsta svenska deckarstilisten. Om han nu skriver deckare. Om ”Den tredje kvinnan” (Southside Stories) nu är en deckare. Om hans polisromanserie med Varbergskriminalen nu är en serie polisromaner. Närmare bestämt en trilogi.... Continue Reading →

Döden och livet dit

Niklas Schiöler Döden är det enda gemensamma vi aldrig delar (Carlssons) Döden försöker jag undvika. Vi är inte vänner. Jag låtsas att vi inte ens är bekanta. Nog därför det tagit så lång tid för mig att läsa Niklas Schiölers 151 sidor lilla korta bok ”Döden”, som enligt honom, ”är det enda gemensamma vi aldrig... Continue Reading →

På konstrundan: Rose-Marie Qvarfordt och Bo Hultén

ESPERÖDS HERRGÅRD, KIVIK. Att åka runt och intervjua inför konstbilagan är väl ungefär som att vara rörmokare. Man får ha plåtmage. Överallt bjuds det på kaffe. Först fika med konstnärsmakarna Rose-Marie Qvarfordt och Bo Hultén samt katten Mynta, som återkommer senare i texten. Det var meningen att den ena konstnären skulle intervjuas men det ska... Continue Reading →

En WordPress.com-webbplats.

Upp ↑