Amanda Ginsburg Tur att jag kan skratta (Ladybird) jazzsång på svenska När jag lyssnat tre, fyra gånger på Amanda Ginsburgs nya album ”Tur att jag kan skratta” bara måste jag ta fram och återhöra EP:n ”Vargtimma” (2017). Hon har fullföljt debuten, konstaterar jag. Fast med en viktig skillnad: hon är så mycket bättre nu, både... Continue Reading →
Sommaren börjar med Björn Hellbergs nya
Björn HellbergEtt fall för Sten WallRendez-vous(Lind & Co) Sommardeckarläsningen har börjat! Som alltid – eller oftast – med Björn Hellbergs nya Sten Wall-deckare, enligt omslaget den tjugoåttonde i serien. En tradition – eller vana, ja, ovana – som jag har svårt att slita mig från, alltså att läsa årets Hellberg och Wall lagom till sommarens... Continue Reading →
Tyvärr ett musikextra: Françoise Hardy (1944–2024)
Jag lyssnade på Françoise Hardy från 1960-talet och livet igenom. Jag skrev om henne från 1960-talet och livet igenom. Jag var förälskad i henne från 1960-talet och livet igenom. Françoise HardyPersonne d´autre(Parlophone / Warner)Betyg: 5/5 Françoise Hardy sjunger inte alls som hon sjöng när jag hörde henne första gången, då vi båda var unga. Ändå... Continue Reading →
I Västerbotten och i oss alla
Som det sägs: Den som väntar… Vissa skriver sjuttioåtta böcker på ett år – eller ger åtminstone ut en roman per år – medan andra tar längre tid på sig. Alltför lång tid för läsaren, välbehövlig tid säkert för författaren. Maria Broberg gav ut ”Bakvatten” – en krimi fast väl knappast en deckare – år... Continue Reading →
Musikextra: Kriget på skivtallriken
Det uppstod en liten diskussion på Facebook om den svenska gruppen Trettioåriga Kriget, som flera gånger förr, så jag letade upp den här texten. Vissa inom 70-talets progressiva musikrörelse var nära nog illiterata vad gällde låttexter. Tyvärr. Trettioåriga KrigetKrigssång (CBS 1976)Omslag: Johan Gullberg (teckningar efter Thomas Johanssons fotoförlagor) Hårdrock? Kunde ha blivit det, om de... Continue Reading →
Musikfredag: Ronny Carlsson (1951-2014): Mitt emellan smärta och tröst
Även om musiken går åt country finns det ingen skånsk sångare som har så mycket blues i sig som Ronny Carlsson. Han sjunger om ”den ensamma främlingen” så att ingen kan missa att det handlar om honom själv. Allt medan kompet maler på som livet. Så skrev jag för tio år sen när jag till... Continue Reading →
Ulf Lindström, den svenska kriminalgenrens främste stilist, har skrivit ännu en lika hårdkokt som poetisk gourmetdeckare
Ulf LindströmDen tredje kvinnan(Southside Stories) Ulf Lindström skriver bäst. Av alla – alltså samtliga – Sveriges deckarförfattare skriver han bäst. Lindström är den främsta svenska deckarstilisten. Om han nu skriver deckare. Om ”Den tredje kvinnan” (Southside Stories) nu är en deckare. Om hans polisromanserie med Varbergskriminalen nu är en serie polisromaner. Närmare bestämt en trilogi.... Continue Reading →
Döden och livet dit
Niklas Schiöler Döden är det enda gemensamma vi aldrig delar (Carlssons) Döden försöker jag undvika. Vi är inte vänner. Jag låtsas att vi inte ens är bekanta. Nog därför det tagit så lång tid för mig att läsa Niklas Schiölers 151 sidor lilla korta bok ”Döden”, som enligt honom, ”är det enda gemensamma vi aldrig... Continue Reading →
Deckarloggfredag med musik: Sånger för oss som faller
Det har tydligen blivit en tradition att Franska Trion spelar på Österlen varje sommar. Det har också blivit en tradition att jag då åker och ser Franska Trion. Två tidigare somrar på Solhällan i Löderup och ikväll på Folkets bakgård i Södra Mellby. Det ska bli fint väder och sol (för annars grinar jag till)... Continue Reading →
På konstrundan: Rose-Marie Qvarfordt och Bo Hultén
ESPERÖDS HERRGÅRD, KIVIK. Att åka runt och intervjua inför konstbilagan är väl ungefär som att vara rörmokare. Man får ha plåtmage. Överallt bjuds det på kaffe. Först fika med konstnärsmakarna Rose-Marie Qvarfordt och Bo Hultén samt katten Mynta, som återkommer senare i texten. Det var meningen att den ena konstnären skulle intervjuas men det ska... Continue Reading →