Johan Airijoki Gitarrer & blåjeans (Top Hit) Den spetsiga elgitarren i det inledande titelspåret Gitarrer & bluejeans fick mig genast att utbrista: Har ”Malmfältens Bob Dylan” flyttat söderut och omvandlats till en ut/inflyttad ”Elvis Costello i Stockholm”? Förklaringen finns i tredje spåret, Janne Cowboy, ett av singelsläppen som förebådade Johan Airijokis nya album. Genre: Country med... Continue Reading →
Extra musikfredag: Konstiga tanke, men tänk om Jan Hammarlund och Alf Robertson fick en son
David RitschardBrobrännaren(Rootsy) I mitt huvud sitter minnet av att Jan Hammarlund använde gruppnamnet Maces Spring (hemort för countrytrion Carter Family) vid sitt framträdande 1970 på första Gärdesfesten. Jo, det finns country i Hammarlunds sång och sånger, plussar man sen på med Alf Robertson så uppstår David Ritschard. Ingen kopia, varken av den förre eller senare.... Continue Reading →
Musikextra: Jack Downing, en legend i det okända
Råkade prata med en bekant från länge tillbaks om undergroundbokhandeln (fast Bonnierägd, märkligt nog) Hörnan vid Stureplan i Stockholm från slutet av 60- och genom 70-talet. Då kom jag förstås också att tänka på Jack Downing, den amerikanska sångaren som stod där i affären. Jack Downing kom från USA till Stockholm och gjorde några plattor... Continue Reading →
Dolly Parton, country & thrillerförfattare
Dolly Parton / James Patterson Run, Rose, Run Övers: Carla Wiberg (Bazar förlag) Med ”Run, Rose, Run” har även countrysångerskan Dolly Parton, liksom bland många andra Bill Clinton och Liza Marklund, författat en roman tillsammans med den amerikanska thrillerns snabbskrivare James Patterson. Eller med hjälp av? Frågan är ju hur Pattersons samskrivande med en allt... Continue Reading →
Deckarloggfredag: När det blev fest på Gärdet
För mig började det inte på Gärdesfesterna utan året innan, alltså 1969: på de stormöten som föregick musikfesterna. (Här bör förresten infogas, eftersom de flesta verkar ha glömt, att det var Ludvig Rasmusson som tog initiativ till vad som skulle bli Gärdesfesterna. Han var missnöjd, efter att ha varit iblandad i rockarrangemang på Gröna Lund.... Continue Reading →
Deckarloggfredag (2) Spellista juli-augusti till Hifi & Musik
Ibland kan nån skriva på Facebook att den artisten hade ju hen varken hört eller läst om förut! Då tänker jag: Men varför inte läsa Hifi & Musik då? Andra gånger lägger jag ut en text som jag skrev till Hifi & Musik och nån häpnar så smått över att den texten fanns i den... Continue Reading →
Deckarloggfredag med musik: Experimentell urblues från Österlen
Cactai Road Rising Falls (Egen utgivning) Vilken lycka för ett par musiköron att få bo i sydöstra Skåne! Kan någon annan del av Sverige ha ett lika stort, rikt och nyskapande musikliv? Så många artister, musiker och grupper som håller…. ja, faktiskt, världskvalitet. Som trion Cactai Road från Vitaby, Brösarp och Rörum. Efter att... Continue Reading →
Deckarloggfredag: Berättelser om invandring till USA:s mest amerikanska musik
No-No Boy 1975 (Smithsonian Folkways) No-No Boy, egentligen Julian Saporiti, är ”Asian American”. Med albumet ”1975” anknyter han både till sin asistisk-amerikanska uppväxt och gör nedslag i historien om asiater i USA (japaner, vietnameser, kineser). Äh, jag uttrycker mig så dåligt att jag citerar No-No Boy istället: “This album can be a history book or... Continue Reading →
Musik på Deckarloggfredag: Bästa möjliga hyllning till Emmylou Harris
Konsert Yvette Eklund, Cicci Landén och Jennifer Saxell med Red Dirt Band En hyllning till Emmylou Harris Strömmat från Folk å Rock, Malmö den 10/4 ------------------------------------------------------- Bäst: Jennifers, Ciccis och Yvettes stämsång, tre röster med varsitt tonläge som sjunger underbart ihop. Sämre: Att det alltid ska vara så bökigt med det streamingtekniska. ------------------------------------------------------- Konserten gick... Continue Reading →
Musikextra: Jerry Jeff Walker (1942-2020)
Från 1969 eller kanske -68 (?) har jag lyssnat på och recenserat den amerikanske sångpoeten (från folksång till country) Jerry Jeff Walker. Nedannämnda album blev hans sista och även det sista jag recenserade. *** Jerry Jeff Walker It´s About Time (Tried & True Music) Jerry Jeff Walker har jag lyssnat på hela mitt – och hans –... Continue Reading →