Som minne av Leif Nelson (1936 – 2020)

Leif Nelson
Bortom Pluto
En bild- och sannsaga
(Heidruns Förlag)

Leif Nelson tar sig fram genom livet på en poetisk cykel. Eller om det är den poetiska cykeln som tar sig fram med honom. Fortfarande, kan tilläggas. Just så, ”Den poetiska cykeln”, heter Nelsons bok från 1994. Sen dess har han då och då återkommit till denna poetiska cykel, bland annat i en utställning på Malmö stadsbibliotek. Nu dokumenterar Nelson än en gång sitt poetiska cyklande i den nya boken ”Bortom Pluto”.

Leif Nelson bortom-pluto-en-blid-och-sannsagaCykeln har både hjul och vingar, därför kan den – och Nelson – ta sig runt på jorden såväl som upp i rymden. Ja, lite överallt: till ”slott och koja” och ”de vackraste budoarerna”, ”i portgångar”, ”bakom buxbomsridåer” och djupt ner till ”botten av sorgsenravinen”.

Kanske förresten att den poetiska cykeln, som ”vid första tillkomsten” vägde blott 36 gram (vilket ju kan tyckas ”är lite”), rör sig fritt, på egna hjul och vingar, utan någon cyklist? Och kommer tillbaks sen och ger poetiska cykeltursrapporter till Nelson, där han står vid sitt staffli, sitter vid ritbord och dator.

”Bortom Pluto” är en blandning av ungefär lika delar text och bild, som i sin tur är varierade till formerna och uttrycken. Här finns korta texter i form av prosa, poesi och kanhända fakta, science fiction, fantasy och politik, sex förstås, verklighet, påhitt och dröm. Allt sammanhållet av en stor portion humor – men observera Nelsons egen humor, än lättsinnig och än rätt grov. Bilderna varierar mellan teckningar, ristningar och målningar, gjorda med diverse tekniker (blyerts, tusch, krita, kol, torrnål, vattenfärg, olja…) och uttryck.

Leif Nelson har inte en stil – i singular – men desto mer personlighet. Visst känns snabbt nedtecknat i ord och bild, liksom i farten, i livets tempo, när cykeln passerat förbi på livsresan. Annat är noga skrivet och målat: lång-, funder- och eftertänksamt. Jag var ju hemma hos Nelson för att göra en intervju då han satt och jobbade med boken. Han formgav den själv, la in texter och bilder, och så skrev han dit något extra och mer, direkt i layoutprogrammet, när han kom på och fick lust med det, spontant i ögonblicket.

Leif Nelson bortom-pluto-en-blid-och-sannsaga 2Längst bak i boken finns både en ”Bildlista” med titlar på illustrationerna och ”Anteckningar” om texternas inspirationskällor. Det kan nog behövas. Inte så att det förringar boken – inte det minsta – men att läsa och titta är som att hoppa upp och följa med på Nelsons poetiska cykel i dess mest nyfikna och livsvilda fart.

En får hålla sig fast och hänga kvar så gott en kan. Vissa av de människor som Nelson porträtterat – som självporträtten förstås och Majken Johansson – kände jag igen. Däremot trodde jag att Elmer Diktonius var någon annan. Och se på sidan 97, känns den unga nakna kvinnan igen?

Kanske ska en läsare börja med att slå upp de sista sidorna i ”Bortom Pluto” och använda som läs- och resguide? Så att läsaren redan från början vet att texterna också är en, nåja, sammanhängande poetisk cykeltur och livsberättelse, utdrag ur Leif Nelsons självbiografi: från Kalevala genom Bibeln och Österlen, Mellanöstern och Jerusalem, EU, tsunamin 2004, mannens ung- och ålderdom, upp till Pluto och bortom, åter till Kalevala, och så vidare. Fast det är väl en smaksak. Jag gjorde inte det.

Bengt Eriksson
Publicerat i Ystads Allehanda och Kristianstadsbladet

Ännu mer pengar och en fjällspricka

Jag följer fortfarande stålarna!

Det tätnar i ”Follow The Money”. Energreens svindlerier blir allt tydligare, juristen Claudia försöker manövrera mellan moral och plikt, Alexander Sødergren framträder alltmer som en charmerande och målstyrd psykopat.

Den halvvärld Nicky och Bimse lever i blir till en skrattspegel av den på ytan eleganta och välfungerande styrelserumsvärlden i Energreen. Bit för bit växer världarna samman när den mystiske P, försedd med ett skjutvapen med ljuddämpare, gör lika hemtama besök i båda – effektivt och resultatinriktat.

Det som fångade mitt intresse från början har förstärkts. Det är i Nickys och Bimses värld, fjärran från designerväskor och champagne, som kampen för att göra livet bättre blir tydlig.

Nicky och Bimse snärjs alltmer in i ett spel de aldrig kan vinna och kostnaderna har börjat visa sig, gränserna flyttas allt längre bortom det lagliga och det anständiga. Det är faktiskt synd om dem.

vagenHur ska det gå? Var ska det sluta? Man får anta att det slutar med en slags allmän katastrof, en uppställning av allt ont mot det lilla goda, en sensmoral. Vi får väl se.

Så passade jag på att kolla in den norska katastroffilmen ”Bølgen” / ”Vågen” (2015) för några dagar sedan. Och vem uppenbarar sig där om inte den impulsstyrde polisen Mads, alltså Thomas Bo Larsen från ”Follow The Money”.

Lika bufflig här som där. Som det kan bli.

Filmen var oerhört spännande och skickligt gjord utan Hollywoods polerade och smidiga maskineri. Men det faktum att den bygger på den senaste forskningen om hur Åknesfjället i Norge rör på sig, gör den ohygglig. Katastrofen kommer att ske. Frågan är när.

Fjället är det mest övervakade berget i världen, enligt en artikel i svenska Yle. Storyn i korta drag:

Högt uppe i Åknesfjället finns det en spricka som vidgar sig med flera centimeter om året. Det är en tidsfråga innan fjällsidan rasar ner i fjorden och orsakar en 80 meter hög tsunami som kommer att svepa bort all bebyggelse, t ex hela den lilla orten Geiranger som är ett populärt turistmål.

Så visar datorerna plötsligt att det börjat hända saker. Det mullrar. Majestätiskt och hemskt börjar bergssidan att glida. Skredet är ett faktum och det ger geologerna tio minuter att varna, tio dyrbara minuter för befolkningen att försöka sätta sig i säkerhet…

Kataina deckarblogg 1Se den! Det är uppfriskande med film gjord i närheten.

Katarina Tornborg