Tre gånger brittisk polisnoir

Några av de brittiska deckare i pocket jag köpte i London häromveckan: "The Killing Habit" av Mark Billingham, "Die Last" av Tony Parsons och "In A House Of Lies" av Ian Rankin. Tre av mina favoriter bland brittiska deckarförfattare i genren polisnoir. Miljöer: två gånger London och en gång Edinburgh. Huvudpersoner: DI Tom Thorne, DC... Continue Reading →

2018 års bästa översatta krimi, deckare och annan spänning (del 3)

Joyce Carol Oates Mannen utan skugga Övers: Klara Lindell (Albert Bonniers) 1965 möts Margot Sharpe och Elihu Hoopes första gången. Hon kommer att ägna 31 år av sitt liv åt ”Projekt E.H”. Och åt honom, för det här ska också bli en roman om förälskelse, kärlek och passion. Ett triangeldrama mellan doktorand och professor; doktorand... Continue Reading →

Deckarakademins nomineringar

Så har Deckarakademin nominerat 2018 års fem bästa svenska respektive fem bästa översatta deckare. Ordningen återställd: Efter att ha varit märkligt enig med Deckarakademin om de senare årens nomineringar så håller jag inte med i år. Återkommer till Deckarloggs favoriter bland 2018 års utgivning. Tills vidare blott några kommentarer: Att inte nominera "Kärlekens Antarktis" av... Continue Reading →

Brott och privata straff

Tony Parsons Bödlarna i Tyburn Övers: Gabriel Setterborg (Bokfabriken) Fler som kritiserat Tony Parsons för hans alltför hemska prologer? Nu har han i alla fall dämpat sig så pass att ingen läsare behöver hoppa över de första sidorna. Tack! Rättskipning, brott och straff, särskilt dödsstraffet och självutnämnda bödlar. Det är ämnet för den tredje noir-deckaren... Continue Reading →

Var går gränsen för det mest hemska?

Caroline Engvall Judasvaggan (Southside Stories) Hur hemskt kan en deckarförfattare skriva innan jag slutar läsa? Caroline Engvall skriver på – eller över – gränsen. Andra som också gjort det är de likaså svenska deckarförfattarna Lisa Burwald och Lourdes Daza-Gillman. För att inte nämna Tony Parsons med specialitet att inleda sina brittiska polisromaner med ett kapitel... Continue Reading →

2017 års deckarutgivning: Översatta deckare

Årets 15 – 16 – bästa översatta deckare (enligt Deckarbloggs redaktörer) i bokstavsordning. Journalisthjälte i utsatthetens sunkiga undervegetation Fiona Barton: ”Barnet”, övers: Jan Risheden (Massolit) Mitt i #metoo. Bartons roman är en ögonblicksbild av flickors och kvinnors utsatta vardag i livet och på jobbet. Reportern på Daily Post, Kate Waters, läser en notis om ett... Continue Reading →

Människor som anser sig vara förmer

Tony Parsons Slaktaren i Highgate övers: Gabriel Setterborg (Bokfabriken) Nu får Mark Billingham faktiskt se upp, för annars finns risken att Tony Parsons tar över som Englands bästa noir-författare. Parsons deckardebut, "Murder Bag", var mer än lovande. "Slaktaren i Highgate", uppföljaren och den andra titeln med Max Wolfe, ensamstående pappa och kriminalpolis i London, är... Continue Reading →

En WordPress.com-webbplats.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: