Två gånger dagens brittiska noir

Cara Hunter Hela sanningen övers: Jan Risheden(LB Förlag) G.R. Halliday Ner i mörkret övers: Gabriel Setterborg (Modernista) Följande romaner är två typiska exempel på den krimi som skrivs i dagens Storbritannien. Eller för att vara mer noga: två olika exempel. Dels på engelsk och dels skotsk krimi från 2020-talet. Cara Hunter skriver ettrigt, i likhet...

Afrikanskamerikansk deckare eller annan krimi i Harlem

Colson Whitehead Harlem Shuffle Övers: Eva Åsefeldt (Albert Bonniers) När genrer och litterära uttryck breddas och fördjupas kan något extra bra, nytt och annorlunda inträffa. Till exempel i och med kriminalgenren. Det kan vara en deckarförfattare som hämtar influenser från någon annan skönlitteratur. Eller en skönlitterär författare som använder sig av tekniker från kriminalgenren. Det...

Från kvinna och polis till kvinna och polisromanförfattare

Dorothy Uhnak (1930-2006) Land: USA Genre: kvinnliga polisromaner, kvinnoromaner Efter fjorton år som polis i New York tröttnade Dorothy Uhnak på könsdiskrimineringen inom kåren, sa upp sej och skrev Policewoman: A Young Woman's Inituation into the Realities of Justice (1964), en faktabok som är ett slags tjockare informationsbroschyr och hjälpreda för nyblivna kvinnliga poliser ....

Deckarloggbäst september 2021

Tina N Martin Befriaren (Polaris) En kvinna hittas hängd i sitt hem. Men det är inget självmord. Mördaren har spikat ihop hennes händer. Kriminalkommissarie Idun Lind får i uppdrag att lösa fallet med sin kollega Calle Brandt. Författaren ställer frågor om hur vi påverkas av en våldsam uppväxt. Vad får det för konsekvenser senare i...

Från svart till svartare och svartast

Willy Vlautin   Mörkret som faller Övers: Andreas Vesterlund (Bakhåll) Titeln ”Mörkret som faller” är ju nästan romantisk. Men Willy Vlautin skriver längst ifrån romantiskt. Hans noir går från svart till svartare och svartast. Det är alltid natt, så kunde romanen ha hetat. Lynette, 30 år, bor i ett sjabbigt hus i Portland, Oregon med en...

Mucho mojo, bad chili och rumble tumble

Blev det aldrig mer än en av Joe R. Lansdales deckare som översattes till svenska? Nej, jag tror inte det. Men amerikanen Lansdale har skrivit en lång rad deckare, mitt emellan country noir och skälmromaner. Som en korsning av Daniel Woodrell och Kinky Friedman. ”Mucho Mojo” recenserade jag när den kom på svenska år 2002....

Kriminell amerikansk nutidssociologi

Ena foten i rännstenen, den andra på trottoaren. John Williams går före och jag följer efter. Vi reser runt i USA och har kommit till Chicago. Det är på ett ”lopphotell” i en av Chicagos förorter – nattsömnen har störts av ”ljudet av fönster som slogs sönder, ungdomar som skrek, röster från försäljare som dealade...

I Västerbotten och i oss alla

Maria Broberg Bakvatten (Norstedts) Det måste vara något grundläggande fel på mig, långt in i hjärtat. Jag ser att både proffsläsande kritiker och så kallat vanliga läsare ifrågasatt äktheten i de Norr- och Västerbottensromaner som det nu verkar skrivas allt fler av. Det gäller såväl Karin Smirnoffs trilogi vars tredje titel ”Sen for jag hem”...

Noir som tecknad serie och spelad film

Jag som är grundskolad med Carl Barks och vidareutbildad av bland andra Hergé, André Franquin, Moebius, Jacques Tardi, Enki Bilal och Serge Clerc måste erkänna att jag inte varit så förtjust i de senare årens svenska serieutveckling. För mig är serietecknande lika mycket en enskild serieruta – den är ett verk i sig, ett konstverk...

Sensommar i verklighetens och fiktionens Herrängen

Finns saker som gnager i samvetet. Typ att man inte riktigt gjort det man skulle, i det här fallet att Deckarlogg inte skrivit om det loggen borde. Kan ju inte hinna allt, ursäktar man sig. Nej, visst men hmmmm. Det handlar ju om vad man inte hinner. Att man alltså gjort = hunnit med något...