Mycket fart och yvig berättarglädje samt storyväv från Oscar II till en libanesisk klan i Genbergs typ 270:e bok

Kjell E. Genberg & Peter Olofsson

Och plötsligt blev du död

(EMTF förlag)

Enligt synonyma.se är en kloppa ”ett verktyg för gängning, en anordning för fastsättning”.

Kanske gör denna förklaring inte mig så mycket klokare. Dock, en kloppa är just vad som pryder omslaget till den svenska kriminallitteraturens nestor, Kjell E. Genbergs, med medförfattare Peter Olofsson, senaste roman ”Och plötsligt blev du död”.

Och, att en kloppa under rätt – eller fel – omständigheter kan få en fatal betydelse visar sig tidigt i denna händelserika roman där skeendet har sin upprinnelse på Sveriges VVS-museum i Bromma.

Läsaren får följa kriminalinspektörerna Karin Orre och Lukas Rosenquist, ett ”radarpar” vars samarbete utifrån genrekonventionen fungerar ovanligt friktionsfritt, i deras arbete för att nysta upp en svårförklarlig mordgåta.

Karin Orre är den vi kommer närmast, en kvicktänkt och sympatisk kvinna som efter ett kraschlandat förhållande hyr in sig i ett källarrum i Bromma.

”Och plötsligt blev du död” är en berättelse med mycket fart, präglad av en yvig berättarglädje. Det är en berättelse som på ett märkligt sätt lyckas få det rejält osannolika att framstå som logiskt.

Storyväven inbegriper en upphittad brevväxling från Oscar II:s dagar, en ytterst självständig kvinnlig före detta parkeringsvakt, datanördar och en libanesisk klan där medlemmarna hyser högre tankar om sig själva än om svenskt rättsväsende.

Utifrån denna disparata samling människors mer eller mindre slumpvisa möten byggs det upp till ett verkligt rafflande slut. För den som är bekant med trakterna kring Mariehäll och Sundbyberg blir det dessutom mycket av ”close to home” över läsupplevelsen.

Recensentens invändning:

Karaktärerna kan stundtals upplevas väl löst tecknade, men detta kan kanske hänföras till en genre där det ska undan. Å andra sidan är detaljarbetet genomtänkt och precist, det känns att ingen research slarvats bort, och dialogerna poliskollegorna emellan känns autentiska.

”Och plötsligt blev du död” är delvis resultatet av en vision av inspiratören/medförfattaren Peter Olofsson, chefredaktör för VVS-branschens tidning Energi & Miljö. Han har länge närt en dröm om att skriva krim kopplad till VVS-sektorn. När han och Kjell E. Genberg slog sina huvud ihop kunde drömmen bli verklighet.

Det är mycket länge sen jag första gången stötte på namnet Kjell E. Genberg, då i kioskställ som författare till västernromanerna om Ben Hogan, en serie som utgavs med en frekvens om en bok per månad. Nu, efter cirka 270 böcker, kan man tycka att Genberg är förtjänt av ett lifetime achievement award (ursäkta ni som inte gillar språkblandning).

Och: Jag undrar vad det är som klingar så välbekant i namnet Karin Orre. Liksom jag undrar varför jag plötsligt mitt i natten sitter och googlar på inköpsställen för Jolt Cola …

Karin Tjäder, som härmed blivit gästrecensent på Deckarlogg, beskriver sig själv så här: ”Jag är bosatt växelvis i Solna och Visby. Får nog kalla mig mångsysslare med en bakgrund av universitetsstudier och jobb som vårdbiträde och spärrvakt. Så länge jag kunnat har jag läst och skrivit, och jag håller hårt i mina författardrömmar!”

Den svenska spionen: ”En rultig gubbe i sextioårsåldern”

Kjell-Olof Bornemark (1924-2006)

Land: Sverige

Genre: filosofiska spionromaner/thrillers

”De malätna” (1991) är titeln på en av Kjell-Olof Bornemarks romaner. Så är människorna i alla hans romaner: malätna.

De lever inte i samhället utan vid sidan om. De arbetar inte 9 till 5 utan fixar och trixar med pengarna och livet. Det är knappt att de finns. Dvs de välanpassade samhällsmedborgarna – du och jag – vi som lever enligt samhällets skrivna och oskrivna lagar och regler – känner knappast till att den här sortens människor existerar. Just så är de: av en annan sort.

De kan vara spioner (för att citera omslagstexten till debutromanen, ”Legat till en trolös”, 1982: ”… minst en miljon människor är engagerade i underrättelsetjänsten världen över. Några hundra eller tusen av dem finns i Sverige.”) eller spelare (det spelas på hästar, på Solvalla och Åby) eller missanpassade i största allmänhet. De är ”outsiders”; enslingar. De har ”lärt sig konsten att vara ensamma”.

Oftast skriver Bornemark om spioner – öststatspioner. I romanerna förekommer en oroväckande mängd svenska spioner, infödda eller invandrade, som samlar uppgifter och skickar österut via Östtyskland. Romantiteln ”De malätna” syftar egentligen på dem som blev över, när kommunismen och Berlinmuren föll och deras världsbild upplöstes: Stasiagenterna från det forna DDR.

Kjell-Olof Bornemarks samtliga filosofiska spionromaner och thrillers finns återutgivna på strömningstjänster, t ex Storytel, som ljud- och vissa även som e-böcker.

De har blivit spioner av övertygelse eller nödtvång. Philip Tragg, huvudpersonen i Legat till en trolös, genomskådade ”den kapitalistiska världens tjyvaktighet” och lät sej ”värvas till en fredens kunskapare av ideologiska skäl”. Verner Braun, huvudperson i den följande romanen, ”Skiljelinjen” (1983), var en tysk socialdemokrat som flydde till Sverige undan nazisterna – med hjälp av ryssarna. I många år har han nu tvingats spionera åt öst och förråda sitt nya hemland.

Förresten är det fel att säga att de lever vid sidan om det vanliga samhället. Snarare lever de i en halvvärld – en värld i världen. Vi kan se dem på stan, men vad de ägnar sej åt anar vi inte.

Spionerna och deras kontaktmän, s k ”kontrollörer”, brukar träffas på ölsjapp och restauranger – t ex Grimman, en ölkrog i norra Stockholm, eller Knekten, en ölstuga på Kungsholmen. I Skiljelinjen ringer Verner Braun spionsamtal från telefonautomaten på Sundbybergs stadsbibliotek.

Kanske har du ätit lunch och tagit en öl på samma krog? Kanske har du lånat den här boken på Sumpans bibliotek? Bornemarks spion är inte någon James Bond (Ian Fleming) eller ens någon Bernard Samson (Len Deighton). Han skriver om ”de små agenterna”. Hans spion kan vara en ”rultig gubbe i sextioårsåldern” (Verner Braun). Spionlivet är långt ifrån glamoröst. Spionen är sliten, ”maläten”, både som spion och människa.

Kjell-Olof Bornemarks romaner är knappast actionthrillers. Så kanske ska de inte kallas spion- eller agentromaner utan filosofiska romaner om människor som råkat bli spioner.

”Förgiftat område” (1984) handlar också om en svensk spion eller agent – men på Irland. ”Skyldig utan skuld” (1989) kan läsas som ett möjligt facit till mordet på Olof Palme. Huvudpersonen, som skulle kunna vara Palmes mördare, är en utanförmänniska; förtidspensionerad, utstött, egen. I en skokartong i garderoben förvarar han en revolver, som han bär med sej på stan – som en kraftkälla, en talisman. I ”Spelaren” (1994) porträtteras en självutnämnd yrkesspelare och miljön kring Åby travbana i Mölndal, Göteborg.

På omslaget till sina romaner har författaren Kjell-Olof Bornemark presenterats som en mångsysslare. Han har bl a ”sålt biblar, varit sjöman, husmäklare, direktör för en teknisk firma, varit med om att starta en kommunistisk veckotidning… – samt inte minst spelare med trav som specialitet”. Ursäkta, men på fotot ser han ut som ”en rultig gubbe i sextioårsåldern”.

Bornemark skulle, nästan, kunnat vara huvudperson i en av sina egna romaner…? Nog är det förståeligt att åtskilliga journalister frågat honom:

– Har du också varit spion?

Kjell-Olof Bornemark publicerade sin sista spionroman 1994. Det verkar också att – ordagrant – bli hans sista bok.  Bornemark har nämligen offentligt förklarat att han pensionerat sej och slutat skriva. 

Bengt Eriksson

Ur boken ”Deckarhyllan”, BTJ Förlag 2002

***

Böcker av Kjell-Olof Bornemark:

Legat till en trolös. 1982.

Skiljelinjen. 1983.

Förgiftat område. 1984.

Handgången man. 1986.

Skyldig utan skuld. 1989.

De malätna. 1991.

Kontrollören. 1992.

Spelaren. 1994.