Inte mer än rätt, så kan andra uttrycka sig. Mitt ord är sammanblandningar. Vi lever i en sådan tid då mycket blandas ihop, när den eller det ena – också mitt ordval – straffas för vad den eller det andra har gjort. Återigen, kanske jag skriva. För detta, liksom så mycket i dagens samhälle,... Continue Reading →
Fiktion eller fakta?
Den tyske advokaten och författaren Ferdinand von Schirach och hans berättelser på bägge sidor om fiktion och verklighet hör till favoritläsningen för Deckarloggs redaktör som både läst och skrivit om hans böcker från start, när debutboken "Brott" (en samling med elva noveller) gavs ut i Sverige för drygt 10 år sen. Då var det stora... Continue Reading →
Med ett ord: Mästarklass!
Jørn Lier Horst Ärende 1569 Övers: Marianne Mattsson (W&W) Så ska en slipsten dras. Det är väl ingen hemlighet att Jørn Lier Horst är en av mina absoluta favoriter när det kommer till deckarförfattare. Är det någon som jag själv inspireras av i mitt eget skrivande så är det den skicklige norrmannen. Inga detaljer lämnas... Continue Reading →
Joyce Carol Oates, alltid deckarförfattare
Joyce Carol Oates diskuterades i en Facebookgrupp – eller rättare sagt var det Rosamond Smith som diskuterades. Ett bra tag sen nu som Oates slutade med den deckarförfattarpseudonymen. Men Oates som Smith förtjänar att diskuteras igen och aldrig glömmas bort – och läsas av de som inte upptäckte och läste deckarna av Rosamond Smith alias... Continue Reading →
Deckarloggbäst februari 2020
Marianne Cedervall När sista strofen klingat ut (Lind & Co) Det lackar mot jul i Mullvalds socken på Gotland. En släktforskare letar spår efter sin gammelmoster, missionären, Dagny. Hon försvann gåtfullt i början av 50-talet och nu vill någon att omständigheterna kring hennes försvinnande ska förbli en hemlighet. Marianne Cedervalls Anki och Tryggve kan givetvis... Continue Reading →
Verklig spänning
Ferdinand von Schirach Straff Övers: Rebecca Kjellberg (Lindelöws förlag) Fiktivt men autentiskt. Så kan hans tredje novellsamling sammanfattas. Ferdinand von Schirach avslutar sin novelltrilogi – efter ”Brott” och ”Skuld” – med samlingen ”Straff”. Mer skönlitterärt – eller ordet är nog fiktivt – nu än tidigare. Omöjligt att von Schirach kan känna till allt detta om... Continue Reading →