I Norge tar man på hytta, alltså beger sig till fjällstugan, när det blir påsk. Från hytten går sen norskor och norrmän på tur med några Kvikk Lunsj (norsk kexchoklad) och en termos med varm choklad i ryggsäcken. Efter turen kopplas det av med någon av de nya deckare som norska förlag gett ut inför... Continue Reading →
Löskokta deckare på väg att kokas hårda
Gösta Unefäldt Land: Sverige Genre: landsortsdeckare, polisromaner i småstadsmiljö Han inleder böckerna med en brasklapp: "Varje likhet med nu levande personer eller inträffade händelser är en icke avsedd tillfällighet." Sen gör han sitt bästa för att få läsaren att tro att inte bara miljön, Strömstad, är autentisk. Också människorna måste vara hämtade rätt ur verkligheten!... Continue Reading →
Hellbergs sociala patos dunkar genom böckerna
Det finns många roliga historier om Björn Hellbergs tankspriddhet. En av de vanligaste handlar om när han skulle lämna ett av barnen på dagis men istället tog med sig hunden. Kan det verkligen vara sant? – Jag har aldrig missat en deadline, poängterar Björn. Inte heller har jag någonsin glömt passet hemma. När det verkligen... Continue Reading →
Hur många deckare bör du läsa innan du dör?
Strax över tio procent av Göran Häggs urval i mastodontvolymen "1001 böcker du måste läsa innan du dör" kan sorteras in under kriminalfacket. Rolig läsning och deckarna hade gärna kunnat få en egen 1001-volym. Slutsiffran hamnar på 115 boktitlar. Fast det är personligt, enligt mitt sätt att räkna. Andra läsare kan räkna annorlunda. Det beror... Continue Reading →
Nordvästskånska deckarmiljöer, från Ängelholm och upp över Bjärehalvön
Men Storgatan 12 B finns ju inte! – Nej, säger Willy Josefsson, nummer 12 och 14 finns men inte Storgatan 12 B. Jag ville inte riskera att Martin Olsson skulle flytta in i någon deckarläsares lägenhet. Men det hjälpte inte. En kvinna hörde av sig och hävdade bestämt att jag hade beskrivit hennes barndomshus. Willy... Continue Reading →
Ellen och Nils, två år senare i Göteborg
Marie Hermanson Pestön (Albert Bonniers) Det börjar redan på omslaget så min recension måste också börja med omslaget. Varför anges förresten genren som ”Roman”? Det här är en polisroman och det är viktigt, om inte för läsningen så i Marie Hermansons utgivning. Hon skriver nu deckare på allvar. Hon har till och med skrivit sin... Continue Reading →
Den filosofiska spionromanens Göteborg och dess illusion av verkligheten
Åke Edwardson må påstå nåt annat (vad kan det vara?) men för mig är och förblir Göteborgs främsta skildrare inom deckare och annan krimi utan tvekan den filosofiske spionromanförfattaren Sven Westerberg (1945-2018). Följande är en intervju med Westerberg och en vandring genom hans Göteborg som vi gjorde mitt i aktiva produktion av synnerligen spionromaner eller... Continue Reading →
När det mördades i Lund
Såg att K Arne Blom har dött. Det gjorde mig mycket sorgsen. Vi har inte haft kontakt på länge, tror senast var när jag skrev om Sjöwall-Wahlöö till Arbetet och ville poängtera att om de hade en efterföljare på allvar så var det Blom. Han delade inte deras politiska åsikter men han tog till sig... Continue Reading →
Från en annan bokrea: Stieg Trenter
I bokkatalogerna ser jag att en av mina svenska favoritdeckare, ”I dag röd” av Stieg Trenter, finns i nytryck på rean. Har du inte läst boken, så köp den och gör det! ”I dag röd” tål – fortfarande – att läsas både som en deckare och – ännu mer – som en atmosfärrik Stockholmsguide. Jag... Continue Reading →
Debut med doft av Chandler
Martin Holmén Clinch (Albert Bonniers) Martin Holméns debut-noir, som ska bli en trilogi om nästan-detektiven Harry Kvist, börjar exakt den 12 december 1932 i Stockholm. Vinter och isande kallt, både vädret och i människorna. Depression, fattigdom och arbetslöshet, usla bostäder för majoriteten. Skriande klassklyftor, medan de rika bor i praktvillor på Nobelgatan vid Djurgårdsbrunnsviken försöker... Continue Reading →