Kriminallitteraturens eventuella nationaldrag

Kan det finnas nationella drag i deckarlitteraturen? Som att pusseldeckare är engelska och hårdkokta deckare uppstod i USA.

Ett seminarium på fjolårets danska krimimesse i Horsens handlade om ”Nordic Noir”. Där frågades hur nordiska deckarländer skiljer sig åt. Jo, i Sverige finns flest poliser, i Norge fler privatsnokar och i Danmark skrivs många spionromaner.

Efter att precis ha läst ”Madonnan i Notre-Dame” av Alexis Ragougneau och ”Flykten” av Dominique Manotti undrar jag om det någon annanstans än i Frankrike skrivs deckare som sticker iväg åt så många litterära håll och ger tusan i genregränser.

Deckarlogg 2Bengt Eriksson
(Gota Media 2016)

Annonser

Andra världskrigets skugga i nutiden

Gard Sveen
Den siste pilgrimen
(Lind & Co; övers: Per Olaisen)

Benresterna från två kvinnor, som det först verkar, och ett barn hittas nedgrävda i Nordmarka.

gard-sveenDet händer 2003. Fast en ring med inskriptionen Gustav ska föra polisutredaren Tommy Bergmann till Oslo – och även Stockholm – under åren 1942-45.

Normannen Gard Sveen debuterar med en kombinerad polis- och historisk roman där nutiden blir andra världskrigets skugga.

Nazismen och ockupationen skildras genom, ja, inuti några människor – främst Agnes Gerner, spion i tyska sängar, och Pilgrimen, hennes älskade, anonyme motståndsman.

Oj, vilken debut!

”Den siste pilgrimen” är en välkomponerad roman som håller rätt igenom alla sina drygt Deckarlogg 2550 sidor. Både välskriven och väl översatt till svenska, dessutom.

Bengt Eriksson

(Kortrecension, tidigare publicerad i Gota Medias tidningar)