Imponerande webbdeckare!

Jørn Lier Horst
Gränslös
Övers: Marianne Mattsson
Uppl: Mattias Linderoth
(W&W)

Jag gillar den norska författaren Jørn Lier Horst deckare om kriminalaren William Wisting. Ja, jag kan nog sträcka mig så långt och säga att det är en av de författare som jag inspireras mest av i mitt eget skrivande.

Få är så skickliga på att skapa lågintensiv spänning och smarta dialoger. Och hans senaste deckare i serien om William Wisting lever upp till förväntningarna, även om författaren gjort det ovanligt svårt för sig. Han har i princip gett sig ut på ett dramaturgiskt självmordsuppdrag.

Temat är crowdsolving och den engelska förklaringen på begreppet lyder: ”Crowdsolving is the idea that many individuals can come together to provide collective solutions to problems.” Det handlar helt enkelt om privatpersoner som löser fall tillsammans med hjälp av internet.

Mycket intressant som fenomen och som deckarstoff.

Handlingen i ”Gränslös” börjar med att polisen i Norge kontaktas av en kvinna i Australien som driver en webbsida där hon tillsammans med andra försöker lösa ett mordfall som inträffat i Spanien. Den mördade kvinnan är en väninna till henne som varit på semester.

På webbsidans forum träffas intresserade privatpersoner från hela världen som använder sina specialkunskaper för att komma närmare en lösning av fallet.

För varandra är de bara kända under olika alias. En av dem är den norska Astria. Hon driver ett bildprojekt i gruppen där hon samlar in alla bilder tagna under dagen som kvinnan mördas från den aktuella orten. Fallet kopplas ganska snabbt ihop med fler mord på unga kvinnor längs med den spanska solkusten.

William Wisting dras in i utredningen och sakta men säkert faller pusselbitarna på plats.

Det som är så imponerande men den här deckaren är att så stor del utspelar sig på webben genom olika alias. Det är inte någon som jagas i en mörk skog av en mördaren med en yxa i högsta hugg. Ändå blir det spännande. Jag vill lyssna vidare för att få reda på gåtans lösning.

I boken skildrar författaren hur webben påverkar vår vardag och vårt resande. Ska någon boka ett hotell kollar den personen givetvis Tripadvisor först. Ska en adress letas upp följer man Google maps. Bilder finns lagrade i något moln.

Det blir en ganska avslöjade spegelbild av hur beroende vi blivit av webben. Men också lite skrämmande vilka digitala spår vi lämnar efter oss.

Det är ingen rafflande spänning men författaren lyckas ro i land med sitt omöjliga projekt. Jag är djupt imponerad. Vill du lyssna på en deckare med ett lite annorlunda upplägg kan jag varmt rekommendera ”Gränslös” av Jørn Lier Horst.

Samuel Karlssonåterkommande recensent på Deckarlogg och deckarförfattare, bl a upphovsman till polisserien om och på Mörkö vars femte titel ”Sommarmord” nu finns i handeln. Han lyssnar, som framgår av recensionen, gärna på ljudböcker och driver Facebook-sidan ”Vi som älskar ljudböcker”. Gå in där för lyssningstips på såväl deckare som annat. Instagramkonto: samuel_författare

40 år senare är Sten Wall fortfarande en lika åldrad kommissarie i Staden

Björn Hellberg
Vena Amoris
Ett fall för Sten Wall
(Lind & Co)

Björn Hellbergs nya deckare börjar så långt bort som i Florens, vilket alltid är trevligt (ett par egna minnen därifrån: gatumackrestaurangen med vinrättigheter i väggen och den fantastiska glassaffären med café) och ovanligt för Hellberg.

Men det är också ovidkommande för intrigen i deckaren ”Vena Amoris”; en utflykt blott, som en ”prolog” till sig själv.

För att fortsätta negativt: Jag brukar ju upprepa att Hellbergs tidigare så stora solidaritet och medmänsklighet har sinat i de senare deckarna och jag saknar det, denna hans stora känsla för medmänniskorna. (Bör påpeka dock att jag nu enbart syftar på deckarna.)

På vissa sidor i ”Vena Amoris” har solidariteten dessutom ersatts av en ältande, nästan predikande gnällmoralism, den uttrycker inte Hellberg själv utan överlåter till någon romanperson. Trist, tycker jag. Tråkigt, sa Bull.

Kan inte den förre Björn Hellberg komma tillbaka, tack!

Deckarintrigen är däremot mer än åkej, den är bra och beskrivs redan av deckartiteln. Vet man vad titeln betyder på svenska så anar man handlingen, den så ofta så vanliga alltså, både intrigen och känslan, och när den går överstyr.

Ungefär så. Det sker en serie kvinnomord i Staden, den stad som allt mer blivit Laholm fast Hellberg fortfarande kallar den Staden, som som alltid utreds av Stadens kiminalkår under ledning av  åldrade kommissarien Sten Wall. Vid de mördade finns ett budskap och spår: se titeln…

Ja, Wall introducerades som åldrad i den första Hellbergdeckaren som kom 1981 och han åldras inte mer utan är lika åldrad nu. (Men orolig för pensioneringen nu också.)

Varken mer eller mindre så är Björn Hellbergs nya Sten Wall- och Staden-deckare. Vill du ha den omfamnande medmänskliga Hellberg så, nej. Tyvärr inte. Vill du läsa en åkej deckare så, visst.

Kan tilläggas att hans personskildringar fortfarande är lika bra: realistiska, verkliga och nära. Så jag fortsätter, trots reservationerna, att läsa Björn Hellberg. Väntar redan på nästa års deckare…

Bengt Eriksson