En hisnande bergochdalbana

Lotta Malmhester
Sprucket ansikte
Uppl: Hedvig Lagerkvist
(Southside Stories)

Jag är barnsligt förtjust i författare som går sin egen väg. Som hittar ett sätt att berätta sin historia som känns avigt och nytt. Som leker med läsaren som en hjälplös labbråtta.

Att lyssna på ”Sprucket ansikte” är som att åka en hisnande bergochdalbana samtidigt som man befinner sig i Lustigahuset med skeva speglar.

Sanningen är så att säga relativ. Författaren lyckas väva en suggestiv thriller inom genren domestic crime.

Anges och Jon lever ett passionerat, på gränsen till destruktivt förhållande. Hon är barnsligt självupptagen och neurotisk. Helt uppslukad av sin provokativa konst.

I grannhuset bor ett par som är några år äldre. Kvinnan, som heter Doris, målar naiva akvareller som alla älskar. Hon bjuder in Agnes att delta i en av hennes utställningar.

Det blir början till en vansinnig karusell som slutar med att Doris hittas död i Agnes ateljé. Hon ligger arrangerad som ett stilleben som är precis så som Anges beskrivit i sin hemliga dagbok.

Vem är mördaren? Den vänlige mannen, den svartsjuke älskaren eller den avundsjuka grannfrun?

Intrigen är destillerad. Allt överflödigt är bortskuret. Det rör sig hela tiden i den lilla kretsen runt hemmet.

Författaren berättar historien i dagboksform. I början känns det lite omständligt och avigt. Jag är inte säker på att det funkar för alla men jag gillar greppet. Formen gör att vi kommer väldigt nära Agnes som skriver dagboken. Det är avklätt in på minsta nerviga tanke.

Boken har flera skepnader och tempon. Om jag ska ha någon kritik så känns vissa avsnitt lite långa. Men ha tålamod. Det är värt att lyssna eller läsa hela boken. Jag lyfter på hatten till denna stilsäkra debut.

Wow vilken jäkla story!

Samuel Karlssonåterkommande recensent på Deckarlogg och deckarförfattare, bl a upphovsman till polisserien om och på Mörkö, vars fem femte och senaste titel heter ”Sommarmord”. Han lyssnar gärna också på ljudböcker och driver Facebook-sidan ”Vi som älskar ljudböcker”. Gå in där för lyssningstips på såväl deckare som annat. Instagramkonto: samuel_författare

Deckarloggfredag: Mellanskånskt och i dialog med Piraten

Maria Maunsbach
Lucky Lada och jag
(Natur & Kultur)

Det här var ju begåvat, lär Lasse O’Månsson ha sagt när något var utmärkt. Det här är en bok skriven i dialog med Piraten (som i Fritiof Nilsson; Deckarloggs anm.): det är grovt och skevt, det är rörande och patetiskt, det är skånskt och underhållande.

Maria Maunsbach är typ femton år yngre än jag men uppvuxen längs samma pågatågssträckning och jag slungas tillbaka till den stad som jag varje dag och varje timme drömde om att få lämna och som jag sedan dess alltid blir lika varm i hjärtat när jag hör omnämnas.

Marias berättelser om Snopp i munnen-Kinga och Höörs jazzklubb skulle kunna handla om Luggaludren och Söte Göte Renajävel och Katta-Per, folk från en parallellklass och parallellvärld som finns kvar i mitt medvetna och som gör att jag aldrig glömmer var jag kommer ifrån.

När huvudpersonen Freja Morgonstjerne börjar gymnasiet i Lund och klassens medvetna marxister sitter och diskuterar hur dyra tavlor de äger, blir en tjej häpet överraskad när hon får höra att det finns ett systembolag i Höör (en kommun med 17 000 invånare) och om jag möjligen inte känner igen mig i alla berättelser om kvinnlig vänskap och fittpiercingar så sammanfattar den enda repliken hela min uppväxt.

Om det inte framgår så är det här inlägget en rekommendation.

Har man inte vuxit upp i Mellanskåne så kan man läsa boken ändå, och känna lika delar lättnad och avund.

Kalle Lind, som härmed gästrekommenderar på Deckarlogg, behöver väl ingen presentation. Men om någon eremit ändå läser: Han är känd från Sveriges Radiopodden Snedtänkt och tilldelades härom veckan Fritiof Nilsson Piratenpriset för i år, har de senaste åren skrivit ett par böcker om Hasse å Tage och kommer i höst med en bok om Karl Gerhard. Bland mycket annat.