Deckarloggfredag: Om trummor, slagverk och andra pryttlar på Operan

Roger Svedberg

I fjärran hörs ett ljud

Slagverkaren i operans mörkaste hörn

(Gidlunds förlag)

Roger Svedberg, operaslagverkare, har skrivit en liten (till sidantalet) men överfull (till innehåll och information) bok om att vara operaslagverkare, samt om vikten av slagverk i operor och slarviga tonsättare, Rossini och ”Barberaren i Sevilla” nämns särskilt, som inte skrev ordentliga partitur för slagverken.

När ”cassa” (bastrumma) anges, innebär det då att slagverkaren ska spela ”bastrumma OCH cymbaler”. Eller?

Och så den eviga frågan om hur slagverkaren ska få en triangel, ”detta motsträviga lilla instrument”, att låta bra?

Och all denna väntan, och väntan, och väntan på att efter denna väntan, just nu, NU, lägga till ”vindmaskin, kyrkklocka, åskplåtar… kanonskott, fågelkvitter, bilhorn och busvisslingar”. Så mycket väntan och så lite spelande (vad gäller tiden som själva slagverkandet tar).

Ifall man skulle ”räkna hjärtfrekvensen” hos en slagverkare som ska avsluta en balett eller poängtera höjdpunkten i en aria, skriver Svedberg, ”är jag övertygad om att detta skulle bli förbjudet omgående”.

Han skriver om diffusa partitur och går igenom alla de instrument och andra pryttlar som operaslagverkaren – denna månginstrumentalist – måste kunna hantera.

Så underhållande, lättillgängligt och samtidigt informativt skriver och berättar han att om jag hade suttit i juryn för ett årligt musikbokpris så hade jag argumenterat för att Roger Svedberg skulle ha fått 2020 års pris för boken ”I fjärran hörs ett ljud – Slagverkaren i operans mörkaste hörn”.

Bengt Eriksson

Typ så här i Hifi & Musik

Liten rapport om vad som varit och är på gång för Deckarlogg

Jag lever ett stilla Coronaliv
mellan Ica och apoteket 
tar ibland också en sväng till Systemet

eller hur den amerikanske poeten Lawrence Ferlinghetti skulle ha diktat om han bott på Storgatan i Vollsjö.

Här följer en rapport om en del som Deckarlogg har gjort, annat som inte hunnits med ännu och sånt som ska göras…

Några deckare från och om Japan har jag läst tidigare – som Natsuo Kirino (om och från) och David Peace (om). Nu har jag – snart – också tagit mig igenom thrillern/polisromanen ”642″ av Hideo Yokoyama.

Jag själv litenNej, inte i betydelsen svårt och ovilligt utan för att det är en lång roman: 619 sidor (i översättning av Yukiko Duke och utgiven av Ersatz – undrar om något annat svenskt förlag hade vågat sig på en så lång japansk deckare och/eller krimi?).

Har läst i etapper och är snart klar nu – sen blir det recension.

Karin Alfredssons ”Roger och Rebecca” (Bokfabriken) har jag recenserat åt Gota Medias tidningar så det kommer en recension i bl a Borås Tidning och även här med tiden. Tills vidare ska jag bara skriva att jag undrar om inte Alfredsson är ännu bättre när hon inte skriver deckare?

Som här: ett slags, tja, känn hela livet-roman.

Kristina Ohlssons ”Mysteriet på Ödeborgen” (Bonnier Carlsen) tänkte jag recensera nu i eftermiddag åt Opsis Barnkultur. Gillar Ohlssons barndeckare, tycker att hon är bättre som barn- än vuxendeckaförfattare. Ursäkta, det var kanske fräckt uttryckt, men faktiskt.

Recensionen av den nya barndeckaren kommer också på Deckarlogg – framöver. I helgen är det sen dags för läsning av ytterligare tre svenska deckar/krimi/spänningsdebutanter. Amen, slutar de aldrig att debutera!

Om nu ”Bakvatten” (Norstedts) av Maria Broberg är en krimi? I alla fall spänningsfylld, har jag bläddrat och sett. En nästan-krimi? Eller en Västerbottensnoir. Det händer att det pratas på dialekt, har jag också sett. Verkar ligga i tiden.

En annan debutant är Maria Grund med ”Dödssynden” (Modernista). Miljö: en ö på Sveriges ostkust. Först ett självmord och sen ett mord eller om självmordet också var mord, utredningen sköts av kriminalkommissarien Sanna Berling med kollegan Eir Pedersen.

Kul att Modernista fortsätter att ge ut, för så verkar det vara, handplockade debutanter.

I Roger Svedbergs ”Carmensyndromet” (Mormor) mördas den kvinnliga chefen för Stockholmsoperan – samtidigt som mordet sker i den fjärde akten av operan ”Carmen”. Mördaren ska till och med ha citerat en replik ur ”Carmen”.

Yngve Malmgren på Norrmalmspolisen i Stockholm leder utredningen. Var rätt längesen jag läste en deckare från förlaget Mormor, nu har just detta förlag gett ut flera stycken nya deckare.

Sånt är alltid extra intressant, hur förlag väljer utgivning. Ja, det var lite av vad Deckarlogg haft och har för sig. Vad gör du? Läser nåt spännande och kul?

Bengt Eriksson