Varifrån kommer alla? Hur många kan det finnas? Sinar det aldrig? Jo, jag syftar på lavinen eller vågen med svenska deckardebutanter. Dessa nya deckarförfattare som kommit fram de senaste två, tre, kanske fyra åren. Inte bara nytillkomna heller utan många debuterade med allt ifrån mycket bra till klart läsvärda och lovande deckare. Svenska Deckarakademin,... Continue Reading →
Afrikanskamerikansk deckare eller annan krimi i Harlem
Colson Whitehead Harlem Shuffle Övers: Eva Åsefeldt (Albert Bonniers) När genrer och litterära uttryck breddas och fördjupas kan något extra bra, nytt och annorlunda inträffa. Till exempel i och med kriminalgenren. Det kan vara en deckarförfattare som hämtar influenser från någon annan skönlitteratur. Eller en skönlitterär författare som använder sig av tekniker från kriminalgenren. Det... Continue Reading →
När det mördades i Lund
Såg att K Arne Blom har dött. Det gjorde mig mycket sorgsen. Vi har inte haft kontakt på länge, tror senast var när jag skrev om Sjöwall-Wahlöö till Arbetet och ville poängtera att om de hade en efterföljare på allvar så var det Blom. Han delade inte deras politiska åsikter men han tog till sig... Continue Reading →
Deckarloggbäst april 2021
Ann-Helén Laestadius Stöld (Romanus Selling) ”Stöld” kan placeras i en genre som verkar växa nu igen. Den genre där annan skönlitteratur möter detektiv-, polisroman och thriller. Laestadius låter helt medvetet dessa olika litterära former sammanföras och förenas. Varje genres styrka får deras gemensamma styrka att växa och bli ännu starkare. Två nyckelmeningar: ”Han dödade min... Continue Reading →
Deckarloggbäst januari 2021
John Ajvide Lindqvist Vänligheten (Ordfront) Inslag av fantasy, skräck, krimi, gangster- och polisroman, alla de litterära genrer som författaren tyckte han behövde använda. Fast huvudformen är en samhälls- och livsroman, en skildring av människor i ett föränderligt, avvecklat och fördärvat samhälle. Miljön, den plats som får symbolisera Sverige, utgörs av staden Norrtälje. Där utspelas romanen,... Continue Reading →
När vänligheten hårdnar och vittrar bort
John Ajvide Lindqvist Vänligheten (Ordfront) ”De goda avsikternas tyranni” heter ett kapitel i John Ajvide Lindqvists drygt sjuhundrasidiga roman ”Vänligheten”. En ganska exakt sammanfattning: Hur ska vänlighet kunna bevaras i en allt ovänligare värld? Här finns inslag av fantasy, skräck, krimi, gangster- och polisroman, alla de litterära genrer som författaren tyckte han behövde... Continue Reading →
Så mycket spänning under ytan
Olivier Norek Ytspänning Övers: Cecilia Franklin [sekwa] ”Ytspänning”? Men likadant hette väl den deckare eventuellt ”deckare” med vilken Aino Trosell för längesen nu tilldelades Polonipriset? Dubbeltitlar, alltså återanvändande av tidigare romantitlar, börjar bli allt vanligare. Kan det vara bra? Men detta om detta, nu ska jag ägna mig åt deckaren, polisromanen, kvinnoromanen, landsbygdsromanen och romanen... Continue Reading →
Den svenska polisromanen enligt Sjöwall Wahlöö
Ständigt dessa Sjöwall Wahlöö! Men varför? Exakt vad kan det vara som tycks ha gett evigt liv åt Sjöwall Wahlöös dåtidstypiska romaner om kommissarie Martin Beck med poliskollegorna Lennart Kollberg, Gunvald Larsson, Einar Rönn, Benny Skacke m fl i Stockholm, övriga Sverige och ibland världen? Maj Sjöwall fick i höstas ta emot det spanska Pepe... Continue Reading →
Litterär skvader: skröna, agentaction och whiskyhistorik
Per Erik Tell / Börje Berglund Whisky Blues – Hela historien om fat 1692 (Ultima Esperanza Books) ”Whisky Blues 2”, så får man väl kalla den nya romanen eftersom den har en föregångare med samma titel, måste vara det bästa som Per Erik Tell har skrivit – än en gång tillsammans med Börje Berglund. Eller... Continue Reading →
Sommardeckare under päronträdet (11): En självmördares självbiografiska halv- eller trekvartsdeckare
Jonas Hassen Khemiri? Paul Auster? Det var Victor Malm som på Expressens kultursida jämförde Håkan Nesser med de nämnda. Jag kontrar med Stig Claesson, för i och med sin nya roman ”Halvmördaren” (Albert Bonniers) har Nesser blivit allt mer snarlik Claesson. Halvmördaren själv, som är den som för ordet och berättar i romanen, börjat minnas... Continue Reading →