Kriminallitterärt i Skåne (6): Malmö

Kerstin Ivarsson & Johan Andersson, som debuterar med ”Råttan” (Blue Publishing), är heller inga färdiga deckar- och thrillerförfattare.

Men de verkar ha så stor kunskap om dagens nya Malmö, över som under jord, och skildrar detta med så stor vilja, iver och ilska att resultatet blir både spännande och skrämmande.

Råttan-omslag-bildÅ ena sidan den oorganiserade arbetsförmedlingen (med Olof, rent otrolig på att ordna jobb åt långtidsarbetslösa, och Alex, alltför nyfiken, bland personalen).

Å motsatt sida den organiserade brottsligheten som följt med i Malmös förändring och anpassat sig till en ny marknad.

Och där emellan finns flyktinginvandrarna, som saknar det mesta: arbete, pengar och framtidshopp.

Vem är ”Råttan”, förresten, som fått ge titeln åt Ivarssons & Anderssons spänningsdebut? Det kan man fundera på medan man läser, finns några alternativ…

Deckarlogg 2Bengt Eriksson 
(härmed avslutas ”Det kriminallitterära Skåne” för den här gången, samtliga delar ingick i en krönika som publicerats i YA, KB, TA)

Annonser

Följ stålarna!

Jaha. Nu är det halvtid för oss som följer pengarna i den danska tv-serien på ettan på söndagskvällarna (kl. 21). För er som kanske har lust att haka på via SvT Play (eller DVD) – här en kort resumé:

Polisen Mads Justesen (Thomas Bo Larsen) kallas till en olycksplats vid bygget av en vindkraftspark i havet. Olyckan är snarast ett mord eftersom de mycket utbytbara arbetarna pressas hårt att ta enorma risker.

Mads beslutar sig för att sätta dit ledningen som visar sig vara en del av det framgångsrika grön-energi-bolaget Energreen under ledning av den karismatiske vd:n Alexander Sødergren (Nikolaj Lie Kaas). Den unga nytillträdda chefsjuristen Claudia Moreno (Natalie Madueno) axlar rollen som företagets energiska alltiallo. I bakgrunden finns den mystiske P (Claes Ljungmark) med en hemlig agenda och dolda motiv…

Follow the moneyEn parallell berättelse – och den i mitt tycke intressantaste – är den om den lilla bilverkstan där Nicky och Bimse jobbar för Nickys svärfar. Nicky och Bimse kommer över en mycket stor summa pengar. Hur tvätta så många miljoner?

Pengarna är en betalning för utförda tjänster hos Energreen… Lägg därtill skumma serbiska bilhandlare, Mc-gäng, en revisor som gärna tvättar smutsig byk och en nu påkörd, grävande reporter, outsourcad forskning och trassliga relationer så har ni en rejäl deckarsoppa att sörpla i er.

Så hur går det då?

Det händer egentligen inte så mycket mer än att det hettar till i ledningsleden på det ultramoderna gröna energibolaget som tycks ha lika mycket smuts under de välpolerade naglarna som vilken simpel bedragare som helst. Så heter den också ”Bedrag” på danska och på svenska obegripligt nog ”Follow the Money”.

Men är det intressant? Ja, för att personerna och relationerna är det.

Mads Justesen klampar på och en hel ekobrottsrotel tvingas att anpassa sig till hans oortodoxa polisiära metoder, vilket ibland är kul och ibland förutsägbart.

Nicky och Bimse på bilverkstan har fångats i omständigheter de inte kan kontrollera. Trots att Nicky är den smartare hamnar han ständigt i en slags gisslansituation gentemot Bimse som man kan bli galen på eftersom han tycks sakna spärrar – han vill ha allt genast och saknar förmåga att analysera konsekvenserna av sitt beteende.

Jag skriker till Nicky: ”Akta dig!”

För Nicky har någon slags naiv smarthet och oskuldsfullhet som gör att jag tror på honom. Föralldel, jag tror på Bimse också. De gestaltar sina roller med den oförlösta drömmens värdighet. Som riktiga personer.

Men Mads, Mads! Ingen impulskontroll. Han ser ut som en arg fisk i ett par storstilat barnsliga raseriutbrott. Men han är storsint och beslutar sig för att förlåta, glömma och gå vidare och inte vara arg trots att allt är hennes fel. Jisses så korkad han är, så utsökt irriterande.

Bakom en bedragen man står en arg och ledsen hustru som inte vill ingå i möblemanget. Och hur ska det gå för vackra Claudia? Kommer hon att välja det goda eller är hon så förblindad att hon säljer sin själ och störtar i fördärvet?
Vem vet.

Lite distanserat är det, lite svalare och kyligare och utan det tempo och den nerv som dansk tv-krimi vant oss vid. Inte mig emot. Och jag vill faktiskt veta hur smutsigt det rena Kataina deckarblogg 1bolaget egentligen är. Och så grubblar jag vidare på vad det ska bli av alla storhandlare och småfifflare, där drömmen om mer pengar är det enda de tycks ha gemensamt.

Katarina Tornborg