Elsie Petrén, barndeckarförfattare och egenutgivare

Samvetet gnager.

Jag lovade ju att jag skulle skriva om egen- och hybridförlagsutgivna deckare. Och det kommer, jag ska göra det, det lovar jag igen. Jag läser och läser och får deckarstapeln med egentutgivet och hybrider att sjunka allt mer undan för undan.

Kommissarie TaxMen det dröjer ännu lite till, sen återkommer jag…

Men jag ska ändå börja så smått med att uppmärksamma barndeckarförfattaren Elsie Petrén, aktuell med ”Döden i Skuggmyra” (Zek bokförlag) som är tredje titeln i Skuggmyra-serien.

Elsie Petrén ger numera ut sina böcker på eget bokförlag. Varför? Det är ju en fråga som brukar ställas om och till egenutgivare. Och det gjorde jag också, till henne.

Och fick ett långt svarsmejl – med till och med två svar, ett kort och en längre version – där hon berättade hela historien om sina böcker och deras utgivningar: först kommissarie Tax-serien (på Natur och Kultur), därefter Adrian-serien (B.Wahlströms förlag) och sist de två första titlarna i Skuggmyra-serien (också Wahlströms).

Ingen uppmuntrande läsning.

zata-samlingsvolym-1Den långa versionen (om omslag, målgrupp, markandsföring med mera) ska jag inte citera, den är lite för öppenhjärtligt, tycker jag. Men den korta versionen kan jag väl citera, i sin helhet:

”Jag vill själv kunna bestämma och slippa vara i händerna på de etablerade bokförlagen (och framförallt deras marknads- och säljavdelningar) som ibland tar förödande felaktiga beslut.”

Låt mig konstatera: så som Elsie Petrén beskriver det, så ska ingen författare bli behandlad av något bokförlag. Någonsin!

I det här fallet är det ju ännu konstigare, eftersom Petrén är en prisad författare (bland annat tilldelad Ture Sventon-priset ”Temmelburken” 2004) som lovar ännu mer inför framtiden. Inte minst kommersiellt, vilket (väl? väl!) borde göra bokförlag intresserade.

Suck, bara suck.

Skuggmyra'Slutsats (egentligen självklart men ibland framförs ju den motsatta åsikten): Det behöver inte alls vara så att författare som ger ut böcker på eget förlag gör det för att inget etablerat förlag vill ha deras böcker. Det omvända kan också gälla: Författaren vill inte ha förlagen.

Efter detta passar det ju med en recension av Elsie Petréns senaste barn- eller kanske mellanåldersdeckare, alltså ”Döden i Skuggmyra”. Den recensioner följer i nästa inlägg på Deckarlogg…

Bengt Eriksson

Se vilket bokomslag!

Det kom en bok i brevlådan. Ingen deckare eller ens en bok för vuxna utan en ungdomsroman.

Wursten framFast spännande verkar den var när jag bläddrar lite och läser, för det här ska inte bli en recension.

Eller det kanske är en så kallad (förr i tiden åtminstone) tjej- eller flickbok. Huvudpersoner: Wursten, som hon kallas, och Veganen, som hon är. Bägge i den skolålder där lekar är eller inte är på väg att ta slut.

Åsa Asptjärn har författat ungdomsromanen ”Wursten och Veganen” (Bonnier Carlsen). En bok med ett så fint omslag – fram som bak – att jag inte kunde låta bli att genast plocka upp boken, börja titta och läsa.

En del böcker har intetsägande omslag. Medan andra har rätt bra men man ser dem knappt ändå. Och så finns det några som är enastående. Ja, oemotståndliga.

Wursten bak_0001Så är det omslag som Nils Olsson, OINK gjort till ”Wursten och Veganen”. Hur har han gjort omslaget? Tecknat först (eller kanske fotograferat?) och sen fixat i datorn eller? Skulle nog vilja ringa honom och höra.

Så mycket han fått med också av bokens förmodade handling: två tjejer bakifrån, en hund som sitter vid ena sidan, en omkullslängd cykel, en kiosk som man inte vet om den är öppen eller stängd eller kanske nedlagd och så någon äldre människa, ja, man ser inte om det är kvinna eller man, som går långt bort vid andra sidan och stödjer sig på en käpp.

Samt ljuset; de överdrivna färgerna. Som i både fiktion och verklighet. Gillar det här omslaget.

Deckarlogg 2Bengt Eriksson

Fler bokomslag att kolla in av Nils Olsson finns här: katslosadesign.com