Deckarlogg- och musikfredag: Hans egen folkmusikhistoria eller Skriven med stråke på fiolsträngar

Thomas Fahlander

Gift dig aldrig med en spelman

Röster om folkmusik i Dalarna,

från Isakes Kisti till Päkkos Gustaf

(Gidlunds förlag)

Thomas Fahlander är en filur, som journalist, fotograf och även spelman. Sådana som han behövs i en tid då allt fler inom den svenska folkmusikrörelsen verkar på väg att bli nykonservativa.

Boken ”Gift dig aldrig med en spelman” är skriven på fahlanderska. Det betyder garanterat ickeakademiskt. Han släpper fram ”Röster om folkmusik, från Isakes Kisti till Päkkos Gustaf” på sitt eget sätt; genom sig själv, självupplevt och självkänt.

Förresten, Päkkos Gustaf vet du väl vem han var (eller, ursäkta, borde veta)? Men vem var Isakes Kisti? Det ska visa sig att visst har Fahlander träffat henne också fast han inte visste det. En gång, då Thomas Fahlander var på ett äldreboende och besökte Gräså Kalle på hans rum, då öppnades dörren, en kvinna tittade in och sa: ”Jag hör att det är spelmän här.”

Det var Isakes Kisti, som nu fått ett av boken finaste  porträtt. (Bara att läsa om ”namnskicken”!)

Fahlander ger sin syn på folkmusik redan med urvalet av röster = (mest) spelmän och den ordning han porträtterar dem i. Först kommer Georg Riedel. Som Fahlander skriver om den skiva, ”Jazz på svenska”, gjord av pianisten Jan Johansson med kontrabasisten Riedel: ”Den räknas som jazzskiva men frågan är om det inte är en folkmusikskiva.”

Fler röster = porträtt: Sparf Anders, Knis Karl, Anders Frisell och Päkkos Svea, ”utan henne ingen Bingsjöstämma”. Fahlander sitter på Stockholms central, väntar på tåget och läser Anders Frisells dagböcker. Han beskriver 70-talets svenska folkmusikrörelse, skildrar rivningen av Klarakvarteren i Stockholm och plötsligt skriver han om 60-talspopbandet Tages.

Resultat: hans egen folkmusikhistoria, sin egen folkmusiktradition. Han skriver genom sig själv, inuti sig själv, närvarande med hela kroppen. Hans bok ”Gift dig inte med en spelman” känns som skriven med stråke på fiolsträngar. Högst personligt. Mycket bra.

Bengt Eriksson

Publicerat i Hifi & Musik