Deckarloggbäst sommaren 2022 (del 1)

Men tog inte Deckarlogg ledigt under halva juni och hela juli-augusti? Semester, så kallat.

Skulle bli så, var det tänkt men tydligen inte; inte helt. För när Deckarloggs red. nu tänkte sammanfatta de bästlästa deckarna och annan krimi under sommarmånaderna så blev de så många, lästa och recenserade, att Deckarloggbästlistan fick delas upp i två omgångar.

Kommentar_ Mycket att läsa. Deckarutgivningen fortsätter att flöda. Deckarlogg kan inte låta bli att läsa, skriva och tipsa.

***

Anders de la Motte / Måns Nilsson
Morden på Österlen 2
Ett fynd att dö för
(Forum)

Deras andra Österlendeckare i den så kallade trivseldeckargenren har blivit mer underhållande, trivsamt och småputtrigt humoristisk (än vid första försöket).

Yrsa Sigurdardóttir
Avgrunden
Övers: Susanne Andersson
(Harper Collins)

Ung man hittas hängd på en gammal avrättningsplats. I hans lägenhet finns en fyraårig pojke som inte vet varför han befinner sig där. Förnyad bekantskap med polisen Huldar och psykologen Freyja i Reykjavík.

Katarina Bivald
En Berit Gardner-deckare
Morden i Great Diddling
(Forum)

Svenska författaren Berit Gardner har köpt ett hus i en liten Agatha Christie-by i Cornwall. Vid en tébjudning på den typiskt engelska herrgården Tawny Hall inträffar ett mord – i biblioteket! Feelgood plus krimi med småputtrigt resultat.

Sten Rosendahl
Värmevåg
(Förlag Futur)

Andra romanen om Stockholm år 2300 där fantasy, science fiction och deckare förenas. May Born, kriminalinspektör, och Tom Lexler, historiker, återkommer i en dystopisk men också igenkännbar stad. Inte minst – en riktigt spännande deckare.

Anne Holt
En Hanne Wilhelmsen-deckare
Det elfte manuset
Övers: Barbro Lagergren
(Piratförlaget)

Elfte deckaren om och med Hanne Wilhelmsen, till att börja kriminalpolis med på rosa motorcykel men sen länge pensionerad och sen länge sitter hon också i rullstol. ”Det elfte manuset” utspelar sig i förlagsbranschen. En viss före detta kriminalpolis har skickat in ett deckarmanus och ett annat bokmanuskript försvinner spårlöst. Tid: mitt under pandemin och lockdown.

Ulf Lindström
Det sista ordet
(Southside Stories)

Ännu en gourmetdeckare av Lindström. Spejsat är ordet. Och samtidigt skriver han nära nog socialrealistiskt. Hur kan det gå ihop? ”Det sista ordet” är tvåan i serien om Varbergs kriminalpoliser och andra invånare.

Katrine Engberg
Isola
Övers: Mia Ruthman
(Forum)

Den femte och, som det verkar, avslutande delen i Köpenhamnsserien med polisinspektörerna Anette Werner och Jeppe Kørner samt den pensionerade Esther de Laurenti. ”Intressanta karaktärer att följa, levande miljöer, intelligent intrigkonstruktion och mycket välskrivet”, enligt Anders Kapp i sin rec.

Samuel Karlsson
Sommarmord
(Lind & Co)

Också den femte – och hittills bästa! – delen i serien om och med kriminalinspektör Jessica Jackson, bosatt på Mörkö i Tjusts skärgård utanför Västervik är den hittills bästa. Så har det nämligen varit och och fortsätter att vara: Samuel Karlsson skriver bättre, mer spännande och rappare för varje ny deckare. 

Deckarlogg

Ännu mer spännande och rappt, också den här gången

Samuel Karlsson
Sommarmord
(Lind & Co)

Deckarlogg är sommar- och semesterslö, som du nog märkt. Fast Deckarlogg måste i alla fall ta en paus i ledigheten och tipsa på ”Sommarmord”, senaste deckaren/polisromanen av Samuel Karlsson.

Också den femte – och hittills bästa! – delen i om och med kriminalinspektör Jessica Jackson, bosatt på Mörkö i Tjusts skärgård utanför Västervik. Ja, just det har jag visst skrivit förut – att en ny titel i serien är den bästa hittills.

Så har det nämligen varit och är: Samuel Karlsson skriver bättre – mer spännande och rappare – för varje ny deckare.  

Och ändå tyckte jag den här gången, det tyckte jag ”länge”, under rätt många sidor, att berättelsen inte fungerade. Jag tyckte att skildringen av den låt säga andliga eller spöklika TV-inspelningen på en liten, nästan obebodd grannö till Mörkö, kallad Kyrkön, med rätt groteska mord som följd – att den inte klickade.

Åtminstone inte för mig. Krystat, tyckte jag. Överdrivet. Nu hamnade väl Karlsson nära nog hos de där deckarförfattare som skildrar overklighet snarare än verklighet.

Dessutom tyckte jag att var obalans i blandningen av det som hände på Kyrkön och det som händer på Mörkö. För långa sjok av det förra…

Men Samuel Karlsson vann. Han besegrade mig.

”Sommarmord” fick mig efter ett tag att ändra mening och tycka det raka motsatta: spännande och bra. Det är nämligen spännande. Det är rappt skrivet. Vilken bladvändare som ”Sommarmord” plötsligt blev.

Han lyckas dessutom infoga några kommentarer om samhället och fortsätta att skildra Jessicas liv, polisen och ölbryggaren (fast det senare har sonen övertagit). Vad det kan ta vägen.

Nu väntar jag på sexan, antar att den är på gång till nästa år… (Eller tidigare?)

Bengt Eriksson

Kamp på liv och död

Så många deckare och annan krimi att läsa. Och sen ska de ju recenseras också.

Det första är en sak, läsa kan Deckarlogg göra när och var som helst. Det andra, samla tankarna och skriva, är än svårare att hinna.

Så det händer att deckare och annan krimi som borde ha recenserats på Deckarlogg inte blir det. Lika trist varje gång det är så.

Till exempel Samuel Karlssons senaste Mörkö-deckare, den fjärde i serien, som kom i fjol. Orecenserad på Deckarlogg, hittills orecenserad.

För nu har Deckarloggs gästrecensent Anna Piippolainen gjort det!

***  

Samuel Karlsson

Dödsspelet

Uppläsare: Gunilla Leining

(Lind & Co)

Vilken actionstory!

Inte en lugn sekund för kriminalinspektör Jessica Jackson i ”Dödsspelet” av Samuel Karlsson, den fjärde delen i serien.

En bok med speciella karaktärer, fylld med svindlande överraskningar och oväntade twister. Med miljöbeskrivningar som är väldigt målande. Stundvis lite rå och brutal, dramatisk och spännande i högt tempo.

Huvudkaraktären Jessica Jackson är otålig. Hon tvekar inte att tänja på gränserna om det behövs, på gott och ont. Vilket kan innebära onödiga risker, men klockan tickar…

Även parallellhandlingen med Jessicas son är nervpirrande.

”Dödsspelet” är riktigt bra, faktiskt den bästa i serien.  (Har man inte läst de tidigare delarna så nu risk för spoilervarning)

En grupp tungt kriminella män blir fritagna från kriminalvårdsanstalten i Västervik där de sitter av sina straff för grova våldsbrott. En av dem är ledaren, Sergei Barkov, en våldsverkare som när ett intensivt hat mot Jessica Jackson efter tidigare sammandrabbningar.

Nu hamnar de återigen på olika sidor om lagen när Jessica dras in i en intensiv jakt på de förrymda fångarna.

Samtidigt är Johannes, Jessicas son, på långresa i Sydostasien.

I staden Chanthaburi i östra Thailand börjar reskassan sina och han blir snabbt ett tacksamt offer för en av de många bedragare som skor sig på aningslösa ungdomar långt hemifrån och innan Johannes vet ordet av är han indragen i en farlig härva med ortens gangsterkung och tvingas in i ett spel med livet som insats.

Kommer han någonsin kunna ta sig hem till tryggheten i Småland igen?

Men på Mörkö står ingen trygghet att finna. En kamp på liv och död utspelar sig mellan Jessica och Sergei. Vem vinner och vem förlorar i dödsspelet?

Anna Piippolainen, gästrecensent på Deckarlogg, är författaraspirant med mål att sätta vackra Älvkarleby och dess omnejd på Sveriges spänningskarta. Hon nöjeslyssnar på och amatörrecenserar alla böcker hon hinner, också ekonomiassistent, dragracingfru, mamma och mormor.

Det allt mörkare Mörkö

Samuel Karlsson

Höstmorden

(Lind & Co)

Extra spännande att följa en författare från titel till titel i en deckarserie, särskilt när hen skriver bättre för varje ny roman. Som här och nu Samuel Karlsson.

Hans polis- med mera serie med miljö från den fiktiva ön med det exakta namnet Mörkö i Tjusts skärgård någonstans utanför Västervik var bra redan från start men har dessutom blivit bättre för varje ny roman.

Exakt namn på ön, skrev jag. En skärgårdsödeckare, då skulle man kunna tänka sig att rys rimmar på mys. Men Karlsson gräver istället upp de mörka hemligheterna bland befolkningen på ön, bofasta som sommargäster.

Liksom tidigare titlar hör ”Höstmorden” till en genre som kan kallas både country noir och skärgårdsnoir.

Jessica Jackson är fortfarande huvudperson i betydelsen att hon är den polisinspektör som ska lösa morden och ledsaga läsaren genom kriminalberättelsen. En halvtidsarbetande polis numera eftersom hon också arbetar med det mikrobryggeri hon startat på ön. Helst skulle hon vilja sluta som polis för att enbart ägna sig bryggeriet.

Hennes pappa, indianen Larry, målande konstnär, alkoholiserad och ständig bråkmakare, är sen förra romanen tillbaks på ön och ställer till besvär, både för dottern och andra. Jessica själv är förresten rätt bra på att skapa problem hon också, som att hon haft ihop det med öns gifta präst och fått såväl hans hustru som andra kvinnor och dessutom nu en facebookgrupp emot sig.

Intrigen i den tredje boken gäller en utredning av ett gammalt försvinnande – eventuellt självmord eller mord? – i samband med ett värdetransportrån som nu återupptas på grund av en lagändring om DNA-hantering. Polischefen i Västervik skötte den den gamla utredningen men hur skötte han den? Och varför vill han egentligen att utredningen ska tas upp igen.

Såg att Samuel Karlsson fick kritik för att det sker alldeles för många mord på lilla Mörkö, oproportioneligt mot invånarantalet. Liksom Mankell fick kritik för mordfrekvensen i Ystad med omnejd. Ja, liksom alla deckarförfattare som placerar sina kriminalintriger på mindre orter och platser riskerat att få – från Maria Lang och framåt.

Det stör inte mig. Fiktion är fiktion, inte lika med verkligheten. Däremot kan fiktion ge insyn i och tankar om den verklighet vi har omkring oss. Hade Karlsson beskrivit en overklig miljö eller overkliga människor, då blev det en annan sak. Men så är det inte, så blir det aldrig. Både människorna och miljöerna kan jag föreställa mig, också på ett verkligt Murkö.

Och att hitta på en miljö och ändå få den verklig, det är svårt.

Det händer mycket i ”Höstmorden”. Kanske lite väl mycket. Samuel Karlsson får gärna lugna ner sig lite vad gäller handlingen, vila mer och längre i vardagen. Och inte låta det hända så överfullt mycket och oväntat.

Å andra sidan är det ju det jag tycker om – att han skriver med ett allt mer rappt språk. Att handlingen flyter allt snabbare. Att det nu verkligen är tempo i berättandet. Men om han också lyckas föra in det vardagliga livet utan bråk och konfrontationer, då blir jag ännu mer nöjd.

Ja, alltid att en recensent ska muttra över nåt. Det är väl recensentens uppgift…

Det snabba och rappa, det börjar direkt i den nya, tredje Jessica Jackson-deckaren: ett gäng ungdomar bryter sig in i en villa och en av dem gör en hemsk upptäckt. Efter den inledningen – genast spännande – går det inte att sluta läsa. Åtminstone måste jag göra det, läsa ”Höstmorden” rätt igenom i ett svep!

Bengt Eriksson

Grovkalibrig skärgårdsmiljö

Samuel Karlsson
I mördarens skugga
(Lind & Co)

Samuel Karlsson fortsätter att skildra lilla Mörkö i Tjusts skärgård så levande – miljön som människorna, sommargäster kontra årenrunboende – att man kunde tro att ön verkligen finns.

Samuel Karlsson i-mordarens-skuggaDet börjar med grov – som i grovkalibrig – action. Ett par människor skjuts ihjäl. Därpå sker ett par badolyckor eller om de var planerade dråp?

Samtidigt tecknas ytterligare streck i porträttet av Jessica Jackson, nu polis på deltid medan hon driver sitt mikrobryggeri.

Hon dras in i utredningen, alltså personligen. Kan händelserna bero på något i Jessicas bakgrund?

”I mördarens skugga”, seriens andra del, befäster Mörkö som kriminalmiljö och Mörköserien som klart läsvärda deckare. Genre: skärgårdsnoir.

Men en sak måste Karlsson sluta med – att referera intrigen och avslöja mördaren i föregående del. Amen det går ju bara inte!

Bengt Eriksson
Publicerat i Gota Medias tidningar