Fart och fläkt, en bladvändare i ordets bästa betydelse

Kjell E. Genberg Himlen vill inte vänta (Arx förlag) Så möts vi då igen, Kalle Westin, Adin Nicolic, favoriten Katarina Solberg, med flera på Hudiksvallspolisen. Den här gången har ni i gänget brottats med gåtor kring på mystiska vis försvunna personer och, som vanligt, efter risktaganden och dramatik, löst dem med bravur. Jag har läst... Continue Reading →

Två kvinnor som då var i början av deckarkarriärerna

Ännu har inte Polonieffekten avtagit i styrka. Varje år debuterar fortfarande ett antal kvinnliga deckarförfattare i Sverige. Fast när det gäller Anna Jansson och Karin Wahlberg, ett par av de senast nytillkomna svenska deckarförfattarinnorna, kanske man istället ska använda uttrycket Polonismittan. (Ursäkta skämtet, kunde inte låta bli.) Den förstnämnda, Anna Jansson, är nämligen sjuksköterska i... Continue Reading →

Gästrecension: På väg med de giriga, trätande medelålders wifi-syskonen

Karin Afredsson Sista färjan från Ystad (Bokfabriken) Roadmovie! Japp, det finns likheter mellan aktörerna i Karin Alfredssons litet allvarliga men mer roande skurkroman "Sista färjan från Ystad" och verklighetens vägflängande Bonnie och Clyde. Och ändå fler likheter har den här svenska romanens desperados Therese och Stefan Blom med de bägge kvinnliga vännerna i västernfilmen "Thelma... Continue Reading →

Den (näst) bästa deckardebutanten

Elias Palm Corpus delicti (Ordfront) Inte alls omöjligt att Ella Andersson, 39 år, kan bli en svensk Kay Scarpetta, rättsläkare och huvudperson i Patricia Cornwells amerikanska deckarserie. ”Lukten var helt enkelt något man vande sig vid”, läser jag. Och så är det nog, man måste vänja sig om man i likhet med deckardebutanten Elias Palm... Continue Reading →

Vad var Sudetenland? Vad hände där?

Tove Alsterdal Blindtunnel (Lind & Co) Tove Alsterdal har alltid, från debuten med “Kvinnorna på stranden” (2009) och framåt, hört till de deckarförfattare som skriver mer, i betydelsen mer än en deckare. Men alltid också utan att slarva med deckargenren, utan att skriva bort den. Alsterdal skriver både i och bortom genren. Resultat: just mer... Continue Reading →

Sommardeckare 2) Med utsikt från Köpmangatan

Det är en tradition, vana eller ovana att jag varje sommar läser Jan Mårtensons nya Homan-deckare. Varför? kan man fråga sig (och även jag). Ja, inte för det deckiga och kriminella i alla fall. Men här finns alltid en stockholmsstämning som jag uppskattar, miljön i Gamla stan med omnejd (Stockholm, alltså). ”Den engelske kusinen” (W&W),... Continue Reading →

En WordPress.com-webbplats.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: