Kurt Wallanders musiksmak

Hur musik blivit en självklar referenspunkt för deckarhjältar, att musiken allt oftare hjälper till att placera dem i samhällsklass och annan bakgrund, låter ana deras åsikter, om politik och medmänniskor, det har intresserat mig länge (eftersom jag ju är lika intresserad av både musik och deckare). Till deckaressäboken "I neonljusets skugga" skrev jag till exempel... Continue Reading →

Deckarfestival på allvar

Hit skulle man ju vilja återvända någon gång. Kanske nästa år, alltså 2021, då Theakston Old Peculier Crime Festival i Harrogate, Storbritannien hoppas kunna arrangeras som vanligt igen. I år ställdes deckarfestivalen in på grund av du vet vad, som en liten kompensation kan hen som vill istället lyssna på inspelningar från tidigare deckarfestivaler med... Continue Reading →

Tre gånger brittisk polisnoir

Några av de brittiska deckare i pocket jag köpte i London häromveckan: "The Killing Habit" av Mark Billingham, "Die Last" av Tony Parsons och "In A House Of Lies" av Ian Rankin. Tre av mina favoriter bland brittiska deckarförfattare i genren polisnoir. Miljöer: två gånger London och en gång Edinburgh. Huvudpersoner: DI Tom Thorne, DC... Continue Reading →

Den svåra konsten att skriva en deckare

Såg att någon precis intervjuat Sveriges meste deckarförfattarlärare, alltså Sören Bondeson. Still going, så att säga. Följande skrevs när jag för några år sen läste ett par läroböcker i konsten att skriva deckare och i samband med det ringde och pratade med Bondeson. *** Det verkar ju inte riktigt klokt men från början av 70-talet... Continue Reading →

Deckare och annan krimi

Det var längesen jag pratade om deckare – eller krimi, som jag hellre säger numera – inför publik. Men så i söndags gjorde jag det igen, närmare bestämt i Borrby bokby på Österlen. Trevligt, tyckte jag. Mycket intresserad publik. Och då tänkte jag att varför inte ta fram den här texten som jag skrev 2011... Continue Reading →

Driv, nerv och spänning

Mark Hill Jag förlåter aldrig övers: John-Henri Holmberg (Lind & Co) Gundstoryn tycker jag mig känna igen. Kanske till och med har läst den förut? Eller så påminner Mark Hills polisroman ”Jag förlåter aldrig” om någon annan brittisk polis- och/eller kriminalroman. Smittar olika brittiska deckare av sig på varann eller finns det en allmän tendens... Continue Reading →

Människor som anser sig vara förmer

Tony Parsons Slaktaren i Highgate övers: Gabriel Setterborg (Bokfabriken) Nu får Mark Billingham faktiskt se upp, för annars finns risken att Tony Parsons tar över som Englands bästa noir-författare. Parsons deckardebut, "Murder Bag", var mer än lovande. "Slaktaren i Highgate", uppföljaren och den andra titeln med Max Wolfe, ensamstående pappa och kriminalpolis i London, är... Continue Reading →

En WordPress.com-webbplats.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: