En hisnande bergochdalbana

Lotta Malmhester
Sprucket ansikte
Uppl: Hedvig Lagerkvist
(Southside Stories)

Jag är barnsligt förtjust i författare som går sin egen väg. Som hittar ett sätt att berätta sin historia som känns avigt och nytt. Som leker med läsaren som en hjälplös labbråtta.

Att lyssna på ”Sprucket ansikte” är som att åka en hisnande bergochdalbana samtidigt som man befinner sig i Lustigahuset med skeva speglar.

Sanningen är så att säga relativ. Författaren lyckas väva en suggestiv thriller inom genren domestic crime.

Anges och Jon lever ett passionerat, på gränsen till destruktivt förhållande. Hon är barnsligt självupptagen och neurotisk. Helt uppslukad av sin provokativa konst.

I grannhuset bor ett par som är några år äldre. Kvinnan, som heter Doris, målar naiva akvareller som alla älskar. Hon bjuder in Agnes att delta i en av hennes utställningar.

Det blir början till en vansinnig karusell som slutar med att Doris hittas död i Agnes ateljé. Hon ligger arrangerad som ett stilleben som är precis så som Anges beskrivit i sin hemliga dagbok.

Vem är mördaren? Den vänlige mannen, den svartsjuke älskaren eller den avundsjuka grannfrun?

Intrigen är destillerad. Allt överflödigt är bortskuret. Det rör sig hela tiden i den lilla kretsen runt hemmet.

Författaren berättar historien i dagboksform. I början känns det lite omständligt och avigt. Jag är inte säker på att det funkar för alla men jag gillar greppet. Formen gör att vi kommer väldigt nära Agnes som skriver dagboken. Det är avklätt in på minsta nerviga tanke.

Boken har flera skepnader och tempon. Om jag ska ha någon kritik så känns vissa avsnitt lite långa. Men ha tålamod. Det är värt att lyssna eller läsa hela boken. Jag lyfter på hatten till denna stilsäkra debut.

Wow vilken jäkla story!

Samuel Karlssonåterkommande recensent på Deckarlogg och deckarförfattare, bl a upphovsman till polisserien om och på Mörkö, vars fem femte och senaste titel heter ”Sommarmord”. Han lyssnar gärna också på ljudböcker och driver Facebook-sidan ”Vi som älskar ljudböcker”. Gå in där för lyssningstips på såväl deckare som annat. Instagramkonto: samuel_författare

Plock ur den svenska deckarutgivningen hösten 2022

Blott några tips, ännu så länge. Och en minneslapp för mig, hoppa inte över någon bok och glöm att läsa! Följande böcker har jag alltså ställt in i min svenska deckarhylla för hösten 2022, bläddrat lite i men ännu inte börjat läsa.

I ”Vakthundarna” (Bokfabriken) återkommer Olle Lönnaeus ännu en gång till Österlen. Åtminstone inleds hans nya deckare med att krigsveteranen Simon, introducerad i förra boken, befinner sig på Haväng.

Kamilla Oresvärd återvänder till Göteborg. ”Cirkusprinsessan” (Norstedts) inleder hennes nya deckarserie med Björn Carlsson, polisinspektör i just Göteborg.

”Irrvägar” (Saga Egmont/Stellar) inleder också en ny polisserie av Cecilia Sahlström. Hon är kvar i Skåne men har lämnat Lund och låter Rakel Vrede vara polis i Malmö.

Förresten, i ”Gökungen” återkommer också Camilla Läckberg till Fjällbacka. Efter uppehållet, förra titeln gavs ut 2017, skriver hon nu vidare på serien om och med makarna, numera trebarnsföräldrarna Erica, författare, och Patrik, polis.

Anders Roslund återkommer för, om jag räknar rätt, artonde gången med en polisroman, ”100 procent” (Albert Bonniers), om den allt mer åldrande, trötta och desillusionerade kriminalkommissarien Ewert Grens. Om Grens återkommer återstår att läsa och se, eftersom han verkar ta livet av sig i början av boken…

”Kallmyren” (Piratförlaget) heter Liza Marklunds andra titel i hennes nya serie­ med miljö från den fiktiva men nästan verkliga polcirkelkommunen Stenträsk i Norrbottens län.

Den av Svenska Deckarakademin debutantbelönade Sara Strömberg har skrivit sin andra deckare, ”Skred” (Modernista), om frilansjournalisten Vera Bergström i Åretrakten och Jeanette Bergenstav har skrivit sin andra, ”Nattrov” (Norstedts), om likaså frilansjournalisten Jennifer Sundin i Göteborg.

Medan Sofie Bjarup fortsätter att skriva om kriminalitet, livsvillkor (uppe/nere) och förbjuden kärlek i det viktorianska London. ”Skymningsvarelser” (Lind & Co) heter hennes nya, andra historiska deckare. Året är 1889.

Även Tina N Martin fortsätter att skriva där hon skrev. ”Åskmakaren” (Polaris) är hennes andra polisroman om och med kriminalinspektör Idun Lind i Luleå.

Edvard Fenviks bägge stockholmspoliser Oscar Bodfors och Sasha Blagojevic återkommer i ”Sista ordet” (Lind & Co), hans andra polisroman.

Anna Fredriksson är en av de svenska författare som gått från feelgood till crime. (De börjar bli några stycken nu.) Som deckarförfattare debuterar hon med ”Minnesförlusten” (Forum). 

Kan i sammanhanget också nämna Frida Skybäck, som gått från feelgood- över thriller-skrivande till att med ”Svartfågel” (Norstedts) skriva sin första polisroman. Författarmiljö: fortsatt Skåne.

Anna Bågstam har däremot lämnat Landskrona med omnejd och börjat skriva en ny deckarserie, ”Hemligheten” (Norstedts) är första titeln, om rättsväsende, advokatmiljöer och maktmissbruk. Miljö: Stockholm (med rätt stor omnejd).

Till sist ett par deckardebutanter, som jag inte hunnit läsa ännu men en av dem, Malin Sanglert med ”Det andra arvet” (Bokfabriken), är redan nominerad till Crimetime Award. Ännu en återvändardeckare, i den allt längre raden, med barn- och ungdomsminnen.

Lotta Malmhesters deckardebut ”Sprucket ansikte” (Southside Stories) – en psykologisk thriller, för att vara mer specifik – är skriven i en egen form. Som en dagbok rätt igenom romanen, från 2019-01-02 (onsdag) till 2020-01-31 (fredag).

Nog nu, räcker och blir över. Det kommer förstås ännu fler nya svenska deckare i höst men man = både jag och du måste ju hinna läsa dem också. Hur ska tiden räcka till?  

Bengt Eriksson
Publicerat i Opulens