Ellen fortsätter att studera, älska och skriva

Det blev ett längre uppehåll än Deckarlogg hade tänkt nu under sommaren med likaså färre recensioner, både nya och repriser, än tänkt.

Men nu ska Deckarlogg försöka smyga igång igen. Och att göra det med just den här boken, den femte romanen om Ellen i vad som allt mer blivit Lund, passar bra.

För ”Ellens val” innefattar det mesta som brukar intressera Deckarloggs red.  

Serien är en skvader med i grunden väl kanske romantiska böcker eller feelgood, fast good byts ofta mot bad som i feel bad och ibland kan romanerna också tangera eller passera över gränsen till krimi.

Så ”Ellens val” borde passa lika väl för mjuk- och mysdeckarläsare som för feelgood-diton. Och för den delen de läsare som uppskattar samhällsskildringar, också så kan den här serien beskrivas: samhällsromaner.

Och som – definitivt – kvinnoromaner.

Dessutom, här ska vi nog tacka Helena Dahlgren för grundläggandet av serien, balanserar romanerna på ett lika suveränt som  uppkäftigt sätt mellan så kallad populärlitteratur och så kallad skönlitterär romaner.  

Seriens ”Ellens val!” förtjänar betydligt mer  uppmärksamhet! Dessutom har det nu getts ut en sjätte titel i serien, skriven av ännu en ny och tredje författare.

Nämligen ”Förbjuden längtan” av Elvira Berg. Deckarlogg har inte hunnit läsa den ännu, återkommer…  

***

Moa Eriksson Sandberg
Ellens val 5
Möte i skymningen
(Lovereads)

Helena Dahlgren grundlade den här stafettserien med de två första titlarna om Ellen Jonsson, bonddotter och studentska i staden Ljungsala år 1916.

Därefter tog Moa Eriksson Sandberg vid och har skrivit tre titlar. ”Möte i skymningen” är den senaste. 

Samma miljöer och personer. Men kan olika författare skriva ”samma” romaner utan att resultatet blir annat än klichéer, ytligt och platt?

Jodå, ”Ellens val”-serien bevisar att det går.

De skriver alltså likadant, som en enda författare? Nej, även om miljöerna och personerna återkommer så finns också skillnader.

Dahlgren hade en vass förmåga att få historiska händelser att kommentera nutiden. Eriksson Sundberg är nog bättre på att förankra personerna i miljön och tiden.

Den fiktiva staden Ljungsala har blivit snarlik Lund.

”Möte i skymningen” kan beskrivas som kollektivroman och kvinnolitteratur. Feel good och feel bad blir feel life med ett stråk av romantik.

Några unga kvinnor: Ellen, som ska gifta sig och har blivit pennskaft, Ingeborg, olyckligt kär för att hon vill ha en yrkeskarriär, Charlie, lesbisk, Serafia, prostituerad, och Gerda, pensionatsdotter.

Fattiga och rika, kvinno- och klasskamp.      

Även femte titeln i ”Ellens val” är populärlitteratur som bäst: lika underhållande som full av tankar, idéer och åsikter, väl berättad och välskriven.  

Bengt Eriksson
Publicerat i Gota Medias tidningar

Ellen lever, studerar och älskar

Helena Dahlgren

Ellens val 1: Det nya livet

Ellens val 2: Kärleken

(Lovereads)

Författande brukar vara ett ensamt arbete. En författare skriver sin roman vid datorn, skickar manuset till något förlag som i bästa fall antar det, en redaktör hjälper till med förslag på förbättringar, sen trycks boken och ges ut.  

​Men romanserien ”Ellens val” om bondflickan Ellen Jonsson, sjutton år när berättelsen börjar, skrivs – ja, produceras – på ett annat sätt: så som teveserier brukar göras. Efter att förläggaren skapat konceptet sattes det ihop ett team, bestående av manusutvecklare, dramaturg och den utvalda författaren, som bestämde ramarna, den övergripande berättelsen och personerna.

​Men ska romaner skrivas på det här sättet? Kan resultatet verkligen bli bra? Svar: Ja, om författaren har Helena Dahlgrens förmåga att skriva populärlitteratur med innehåll, djup och undertext. Serien ”Ellens val” är kvinnlig utvecklingslitteratur, både lättlästa populärromaner och budskapsfyllda kvinnoromaner. Ingen tillfällighet att Elin Wägner citeras på försättsbladet till seriens första del. 

​Tiden är 1915-16. I ”Det nya livet” sitter Ellen på tåget till studentstaden Ljungsala. Hennes storasyster Isa ska bo strax utanför. Hon gifte sig uppåt och lämnade gården. Systrarna brukade skriva brev men nu var det längesen som Isa svarade, inte heller kom hon hem till mammans födelsedag. Vad kan ha hänt?

​Det blir inte mindre konstigt när det visar sig att Isa och hennes man har lämnat sitt hus. De reste iväg och ingen verkar veta vart de skulle. Var är systern?! Istället hamnar Ellen på ett litet pensionat där hon hjälper till för att få mat och husrum.

​Helena Dahlgren har dubbla tidsperspektiv.Hon beskriver en gammal tid då kvinnors liv började förändras (barn och familj, yrkesliv och studier, kärlek och sexualitet) men hon skriver inte alltid historiskt. Någon person kan utbrista i en replik som låter helt nutida. ”Det sket sig”, säger Ellen. Sa man verkligen så 1915? 

​Och när Ellen, som alltid lånat böcker och läst, anmäler sig på filosofiska fakulteten för att tentera och studera litteratur på universitetet, då håller hon inför den tveksamme professorn något av ett smärre föredrag om klassisk och populär litteratur. Bägge är lika mycket värda och kan ha lika stor betydelse, menar Ellen. (Fast nog låter det som författaren Dahlgrens egna ord och åsikter.) 

​I andra delen, ”Kärleken”, har Ellen kommit in på Ljungsala universitet. Där gäller både kvinno- och klasskamp. För vad har en sån bondflicka som Ellen på universitetet att göra? Ellen ställs också inför en klassresa, när kärleken kompliceras. Vem älskar hon: mjölkbudet Jonas eller doktoranden Carl? ​

​Dessutom har Helena Dahlgren lagt ut en rejäl cliffhanger för Moa Eriksson Sandberg, författare till de kommande två delarna i serien, att ta tag i. Hur ska det gå? Kan hon lyckas föra berättelsen om Ellen vidare, faktiskt göra den till sin? 

Bengt Eriksson

Publicerat i Gota Medias tidningar