Deckarloggextra: Blues från norr på Garaget i söder

Konsert (Här, då betyget skulle sättas, hade det blivit fel när Ystads Allehanda publicerade recensionen. Det skulle ha varit högsta betyg, alla fem lurblåsarna!) Således: ***** Johan Airijoki & Malmfältens Rockklubb Var & när: Garageprojektet, Hammenhög den 1/6 Bäst: Allt enastående i Johan Airijokis sånger, både i själva orden som kring och bakom dem.   ... Continue Reading →

Kör Wijkman kör!

Helena Dahlgren Skarp (Forum) Att en skönlitterär författare skriver i första person singular och presens behöver inte betyda att romanens jag är berättaren och att handlingen utspelar sig i skriv- och läsögonblicket. Författare kan vara lika allvetande i jag-form och det är ytterst sällan som ett romanspråk får en läsare, åtminstone mig, att känna att... Continue Reading →

Slow crime på Österlen eller Stockholmsjävel försvinn härifrån!

Krillan Ahlsén Faller jag faller du (Bokfabriken) Om det inte skrivs en Norrlandsdeckare så skrivs det en Österlendeckare. Det är de geografiska delar som främst gäller för dagens svenska deckare: Norrland och Österlen. Inte minst bland de många – och de är verkligen mååååånga – svenska deckardebutanterna. (När ska strömmen ta slut? För det måste... Continue Reading →

Vardagsspännande kriminalitet

Karin Wahlberg En god man (Albert Bonniers förlag) Vardag. Såg att Karin Wahlberg reagerade på den beskrivningen. Att hennes romaner skulle vara nånslags vardagsdeckare. Det lät alltför tråkigt, tyckte Wahlberg. Men så är det inte. Ordet vardag är varken tråkigt eller nedsättande. Utan tvärtom: högre betyg går knappt att få. Karin Wahlberg skriver allt bättre. Hon... Continue Reading →

Deckarloggbäst oktober 2021

Kerstin Bergman Förgätmigej (Southside Stories) Iris Bure lämnar både pojkvännen Jonas, som hon återfann i den förra debutboken, och sitt jobb när kusinen Ingrid ringer och berättar att hennes systerdotter Alva, som bott hos Ingrid, har försvunnit. Genast kör Iris Bure norrut mot Åmål. Det berättas, liksom i debuten, långsamt och ordrikt. Alltför långsamt? För... Continue Reading →

Långsam, trevlig spänning

Kerstin Bergman Förgätmigej (Southside Stories) Kerstin Bergman har skrivit sin andra deckare om och med Iris Bure. Ett passande efternamn, för det är till Maria Lang (och hennes huvudperson Puck Bure) som tankarna går när jag läser. Ett bra förnamn också, som passar i Bergmans blombukett eller blomsterrabatt. Oleander fanns i titeln till fjolårets debutdeckare... Continue Reading →

Reykjavík med hela dess kropp, hjärta och själ

Arnaldur Indriðason Flickan vid bron Övers: Ingela Jansson (Norstedts) Jag har redan vant mig vid det lugna tempot. Märker det genast jag börja läsa Arnaldur Indriðasons nya polisroman – eller säg amatörpolisroman – alltså den andra titeln i serien om den före detta, numera pensionerade polisen Konrað i Reykjavík. Det sävliga tempot från ”Mörkret vet”,... Continue Reading →

Livet i Reykjavík mellan börskrasch och turistboom

Arnaldur Indriðason Mörkret vet Övers: Ingela Jansson (Norstedts) Islänningen Arnaldur Indriðason har börjat skriva en ny deckarserie som jag tycker mycket om. Det vill säga, jag tycker om seriens första titel ”Mörkret vet”. Ändå blir min fråga: Ska jag rekommendera den här boken? Och i så fall, till vem? Huvudpersonen heter Konrað och är pensionerad... Continue Reading →

Från sprött till burdust, i alla fall fräckt, snabbt och långsamt, melodiskt och rytmiskt

Deckarloggs musikfredag innehåller idag en utdrag ur min senaste musikkrönika under vinjetten ”Erikssons grammofonarkiv” i Hifi & Musik. Innehåll: Bachs solocellosviter. Jag råkade nämligen höra en japansksvensk cellist. Mime Yahiro Brinkmann, i en live-sändning på Sveriges Radio P2 och efter det fick jag för mig att jämföra olika – så olika – inspelningar av just... Continue Reading →

En WordPress.com-webbplats.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: