Det finns många roliga historier om Björn Hellbergs tankspriddhet. En av de vanligaste handlar om när han skulle lämna ett av barnen på dagis men istället tog med sig hunden. Kan det verkligen vara sant? – Jag har aldrig missat en deadline, poängterar Björn. Inte heller har jag någonsin glömt passet hemma. När det verkligen... Continue Reading →
Ovanligt grepp i intressant debut
Leif Appelgren Ingen ond man (Lind & Co) SOS Alarm, vad har hänt? – Hej, ni måste skicka polis snabbt. Det är ett gäng som håller på och våldtar en tjej i Centralgaraget i Tensta centrum. – Centralgaraget i Tensta centrum sa du? – Ja, kan du skynda dig … – Vad heter du och... Continue Reading →
Deckarloggfredag: Kulturen är granne med livet och politiken
Andres Lokko 2010-2019 (Modernista) Progressiva musikrörelsetidskriften Musikens Makt var Andres Lokkos farfar. Hans pappa hette Schlager. Längre bak i släktträdet finns 60-talets ungdomstidning HEJ!. Det är min åsikt – att Lokko kommer ur detta, hör till den här traditionen av svenska musikskribenter (och mer). Det har getts ut ett par tidigare samlingar med Lokkotexter, som... Continue Reading →
Upptäck och återupptäck den ömsinte polisen i Helsingborg
Deckare skrivs, blir lästa och glöms. Till och med deckarserier startas och avslutas för att sen glömmas bort. Ibland kan det, tycker jag, bli för mycket jagande efter de senaste nya titlarna inom deckare och annan krimi. Det finns ju så många äldre utgivningar som förtjänar att upptäckas av nytillkomna läsare. Deckare som var bra... Continue Reading →
Björn Hellbergs kriminella patos
Också Björn Hellberg, liksom Jan Mårtenson, är en deckarförfattare som varje sommar ger ut en ny deckare (och som jag brukar läsa under päronträdet i trädgården). Hellbergs nya deckare för i sommar, "Narrspegel" (Lind & Co), damp ner häromdan och ligger nu och väntar på att bli läst. Ännu en i den långa raden "Sten... Continue Reading →
Sveriges kulturkavajer
När jag googlar på ordet kulturtant så får jag inte färre än 83 600 träffar. Sen testar jag med kulturkofta och kan plussa på med ytterligare 11 400 träffar. Ska jag våga googla på ordet kulturfarbror? Jodå, resultatet blev precis vad jag befarade. Löjligt men träffarna är inte fler än ynka 54 stycken. Sist provar... Continue Reading →
Existentiell noir i Los Angeles
Kajsa Grytt Performance (Natur & Kultur) Inte livet som liv utan som ”performance”; ett framträdande, en uppvisning. Konstnären Johanna behöver inte mer än anlända med Ubern till det trasiga hotellet på Alvarado Street 141 förrän alla tidigare Los Angeles-skildringar jag läst passerar genom huvet. Inte så att Kajsa Grytt imiterar dem, ens skriver vidare i... Continue Reading →
Deckare i kulturens Stockholm
Ulf Bjereld / Marie Demker Levande charader (Hjalmarson & Högberg) Nja. Det betyder inte ja men inte heller nej. Att börja skriva en deckare kan många göra. Att fortsätta skriva en deckare kan färre. Att avsluta en deckare kan få. Dessa filosofiska funderingar om kriminalförfattande föranleddes av de bägge – annars – professorerna i statsvetenskap... Continue Reading →
Påskkrimi 2019
Strax börjar påskhelgen och den följande påskveckan. Det brukar för mig betyda 1) konstrundor på Österlen (med omnejd) och 2) deckare, deckare, deckare. Det vill säga att jag läser så många påskkrimi jag hinner med. Dessa tio har jag ännu inte hunnit läsa men nu tagit fram och staplat i en hög för att beta... Continue Reading →
Från Nederländerna på 1600-talet till dagens Sydafrika
Deon Meyer Kvinnan i den blå slängkappan Övers: Jesper Högström (Weyler) Mellanbok? Som det brukar sägas. Extrabok? På sätt och vis. ”Kvinnan i den blå slängkappan”, det senaste av sydafrikanen Deon Meyer som kommit på svenska, skulle egentligen inte ha getts ut. För en större publik, vill säga. Den bokköpande publiken. Kommersiellt. Utan ”Kvinnan i... Continue Reading →