Deckarloggfredag: Tre gånger olika och riktigt bra poesi

1) Spansk poesi.

Hedonism, som i njutning. Som en annan Sapfo, Ovidius och Catullus.

Så diktar spanjorskan Aurora Luque i samlingen ”Grip natten” (Ellerströms), smeksamt njutbart tolkat till svenska av Lasse Söderberg.

Njutningsfullt exempel: Från din kropp en fläkt / av äventyrsbok.

Ännu ett: … åka taxi till havet där den magra metaforen / klär av sig naken i vågorna.

2) T-banepoesi.

Det står fuck sthlm i tusch / på instrumentbrädan när Karon kör tåget i Ida Lindes diktsamling ”Karons tunnelbana” (Norstedts).

Genom tunnlarna och förbi stationerna, väl?  Perrongen blänker / en nymålad röd bänk / som någon suttit på.

Å andra sidan: Det finns en övergiven station / mellan Hallonbergen och Kista.

Stannar tåget där? Köra tunnelbanan baklänges.

3) Mardrömsk poesi.

Jenny Tunedals diktsamling ”Dröm, baby, dröm” (W&W) delar titel med låten av syntrockduon Suicide.

Varje dikt, rad och ord är kvarnstenstung för såväl poet som läsare. Med ”Babys” ord: Det första vi gör är att orsaka smärta.

En annan, på måfå vald rad: En mor måste alltid föda och dö.

Till sist: Var är du min mor och far / Var är du min älskling /–/ Det är hela drömmen.       

Bengt Eriksson
Publicerat i Ystads Allehanda

Välkryddad brittisk bladvändare

Sharon Bolton
Hantverkaren
Övers: Åsa Brolin
(Modernista)

Jag kan verkligen förstå varför ”Hantverkaren” var nominerad till priset för bästa översatta deckare 2018 av Deckarakademin. Vad jag inte förstår är att det inte vann.

Sharon Bolton är en av mina favoritförfattare och hennes ”Små svarta lögner” hamnar på min topp 5 lista över bästa deckare som jag läst. Hon har också skrivit flera böcker med karaktären Lacey Flint vid Londonpolisen i huvudrollen men jag tycker att hon är som bäst när hon som i ”Hantverkaren” skriver fristående böcker.

Handlingen utspelar sig i Sabden i nordvästra England som vad jag förstår ligger i närheten av staden där författaren själv växte upp. Huvudkaraktären, Florence Lovelady, återvänder till orten där hon jobbat 30 år tidigare för att bevista en begravning av en fälld mördare som hon medverkat till att gripa.

Bolton HantverkarenOffren hade begravts levande, i kistor som mördaren själv tillverkat. Han erkände och fallet verkade lika glasklart som det var spektakulärt. Men så börjar händelser ur det förflutna upprepa sig. Är det möjligt att Florence hade fel den där gången för många år sedan?

Läsaren får följa Florence Lovelady både i nutid och 30 år tidigare. Det är lite tröttsamt med all skit hon får utstå som ung kvinnlig polis från sina manliga kollegor. Speciellt när hon faktiskt för utredningen framåt. Men jag antar att det är en ganska trovärdig skildring av hur det kan ha varit vid den tiden då den manliga machokulturen var förhärskande.

Jag gillar deckare som drar nytta av den lokala miljön och historien och det gör verkligen Sharon Bolton i ”Hantverkaren”. Här finns övergivna hus, kyrkogårdar och ett berg med en sjö med en egen mytologisk historia. Det är mörka krafter som rör sig i buskarna och det gränsar till det övernaturliga. I bakgrunden finns även en historia om en gammal häxprocess.

Sålunda en välkryddad anrättning som författaren serverar på bästa sätt. Det här är en riktig bladvändare som håller läsaren vaken om natten. Du bara måste få veta vad som kommer att hända härnäst. Den når inte riktigt upp i nivå med ”Små svarta lögner” men jag tycker att ”Hantverkaren” är välförtjänt av det sällan utdelade betyget 5 av 5.

Samuel Karlsson,
har nu skrivit så många ”gästrecensioner” att han får utnämnas till återkommande –  oregelbunden – medarbetare på Deckarlogg. Han är också deckarförfattare (lagom till bokmässan i Göteborg kommer polisromanen/deckaren ”I mördarens skugga”, andra titeln i serien om och på Mörkö i Tjust skärgård) och dessutom ansvarig för facebook-sidan ”Vi som älskar ljudböcker”. Lyssnar du hellre än läser så gå in där för info om just ljudböcker.