Deckarfeelgooddebut i Nordmyr

Marie H Lundh Nordmyrserien 1 Sarahs lag (Polaris) Huvudpersonen Sarah går domarutbildning. Berättelsen utspelar sig i och kring en domstol. Gör detta att romanen också blir en kriminalroman. Ja, enligt mig. ”Sarahs lag” är en krimi – men inte riktigt. Romanen är också en feelgood – men inte riktigt. Flera romanpersoner, inklusive Sarah, mår inte... Continue Reading →

Nessers folkhemska jargong

Håkan Nesser Schack under vulkanen (Albert Bonniers) Jag tycker om deckarförfattare som kan skriva. Det hjälper en – eller två – igenom mången longör. Så tänker jag strax över 300 sidor in i Håkan Nessers nya deckarskröna ”Schack under vulkanen”. Inte förrän då och där, så det fungerar alltså. Åtminstone för Nesser. Deckare, deckarskröna, polisroman.... Continue Reading →

Ett kärt återhörande

Maria Adolfsson Spring eller dö Uppläsare: Angela Kovács (W&W) En del bokserier blir som att återse en gammal vän. Det är något man ser fram emot och väntar på. En sådan serie för mig är Maria Adolfssons svit om den fiktiva ö-världen Doggerland. När nu nu den fjärde delen kom ut som ljudbok är det... Continue Reading →

Håkan Nesser på ljugarbänken

Håkan Nesser Den sorgsne busschauffören från Alster (Albert Bonniers) Jag ser att författaren Håkan Nesser tilldelats 2020 års hederspris av Crimetime Göteborg. Det låter väl självklart, så självklart och naturligt att det känns som om han måste ha mottagit priset för många år sen. Det mest intressanta och spännande med dagens Nesser är att han... Continue Reading →

Fransk dödsdans mellan noire och pastisch

Pierre Lemaitre Rosy & John Övers: Karin Lidén (Sekwa) Hårdkokt, hetsigt och ettrigt. I kortromanen ”Rosy & John” ansluter sig Pierre Lemaitre till den typiskt franska noire-jargongen, mitt emellan hårdkokt och pastisch. Det mesta av den hetsiga, ettriga spänningen sker i språket. Och det blir berättelsen: spännande! En bomb exploderade i Paris. Gärningsmannen anmäler sig... Continue Reading →

Sommardeckare under päronträdet (2): Dansk deckardebut med egen ton

Det finns en ton i Katrine Engbergs ”Krokodilväktaren” (Forum; övers: Margareta Järnebrand), både i hennes eget sätt att skriva och i jargongen - den dagliga konfrontationen - mellan hennes bägge minst sagt omaka polisinspektörer Jeppe och Anette vid Köpenhamnspolisen, som jag först reagerar på = mot. (Jo, nämner poliserna vid förnamn - ett betyg det... Continue Reading →

Hårdkokt, smart och intellektuellt

Uppskattar verkligen att förlaget Modernista återutger klassiska kriminalromaner, såväl äldre som yngre, och ser till att de förblir så tillgängliga som de ska vara. Det är ett kulturarbete. Till exempel James Ellroys och H-K Rönbloms romaner (fast vart tog fortsättningen på den sistnämnda återutgivningen vägen?) och nu också Raymond Chandlers. Två av Chandlers så kallat... Continue Reading →

En WordPress.com-webbplats.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: